Sommar?

Det är Juni nu men blåsigt och kallt som om det hade varit Oktober.. Men sommaren kommer väl när den kommer.

Idag har mitt lilla hjärta parats. Min fina dvärgpudel Mira ska förhoppningsvis få sin första kull om 63 dygn. ♡ Vi har en spännande resa framför oss.

Kenny har varit borta i 8 veckor nu... 2 kvar tills han kommer hem igen. Tack Anna för din kommentar, det känns skönt att veta att det finns andra i samma sits som faktiskt klarar av det.
Jag vet inte hur mycket han kommer att vara borta sen när han flyttar till Dubai men jag räknar med att det blir mer än nu. Men vi klarar oss här hemma.

Ibland känner jag mig ganska ensam.. Ensam och liten. Men samtidigt starkare än vad jag någonsin varit.

Nutid.

För första gången på länge så har jag ett behov av att skriva här igen. Jag hade bloggat sedan 2004 ungefär och har nu haft ett väldigt långt uppehåll.
Uppehållet togs därför att det var nödvändigt. Skillnaden nu är att jag skiter i vad folk tycker. Om någon nu skulle råka läsa här och ta illa upp, so be it. I could'nt care less.
De människor som förut hade en plats i mitt liv men som klampade på mig, sårade mig och min familj.. de finns helt enkelt inte kvar. Ni är raderade. Min make bestämde sig för att aldrig mer ha kontakt med dem och jag följde med på tåget. Faktum är att vårt liv inte varit så här odramatiskt och lugnt någonsin förut så vi var nog helt enkelt inte bra för varandra.

Idag är vårt liv annorlunda. Jag är starkare än vad jag varit på många år, kanske någonsin? Samtidigt finns det många skavande ärr och gör ont fortfarande och min resa mot att må helt bra har ännu inte nått sitt mål, men jag är en bit på väg.
Den kanske största förändringen är att min karl, barnens pappa ska flytta till en annan världsdel. Jag valde att jag och barnen bor kvar i Sverige. Här finns resten av vår familj. Hästarna. Hundarna. Katterna. Sist men absolut inte minst, vännerna. Jag älskar Sverige! Den underbara skogen, de skiftande årstiderna. Här finns bra skolor, bra sjukvård för alla. Kvinnor ses om än objektifierade men ändock som människor. Kenny kommer att bo i Dubai. Vi kommer att besöka honom och han kommer att komma hit till oss så ofta han kan men ha sin bas i Dubai. Orsak? Ptja.. pengar. I stort sett.

Mina älskade ungar. I sommar blir de 4 och 6 år gamla och vi är ett hårt sammansvetsat team med mycket kärlek och en skopa humör.
Melvin ska börja förskoleklass till hösten. De fortsätter att vara två väldigt olika individer. Melvin en känslig själ precis som sin mamma, en mycket klok liten person som jag hoppas ska kunna dela med sig av sina känslor lite bättre med tiden. Elliot en riktig humörmänniska. Viljestark och orädd. Ingen sätter sig på honom. Jag hoppas att han kommer att kunna kontrollera sina känslor lite bättre i framtiden, raseriutbrott fungerar bara under en viss tid av livet. ;-) men båda två är väldigt kärleksfulla och fina. Framför allt märks det att de är måna om varandra, de är bästa vänner och gaddar ofta ihop sig mot vuxna.
Att de två kom är det absolut bästa som hänt mig. Jag älskar att vara deras mamma.

Saknaden.
Ja. Den tär. Sliter och gör mig illa. Och barnen.
Jag är så jävla ensam. Men det får vara så. Nu.
Planen är att maken om ett par år kommer hem till Sverige för gott. Jag är ganska säker på att mitt beslut om att stanna här är rätt ändå. För det första så kan ingen man få mig att lämna min familj, mina djur och mina vänner.. för det andra så är mina barn som jag. Vi behöver det vi har här. Pappa är sekundärt. Tyvärr men så är det.

Long time no see

Jag vill inte öppna mig här mer. Fel människor läser. Synar varje ord för att leta fel och brister. Vänder på saker och feltolkar. 

Saknar det. Skrivandet. Någonstans behövs det. 

Som inatt. När orden i mitt huvud blir för många och tomheten för stor. 

Så bräcklig. Så äckligt skör. 

När jag blir påmind om varför livet är som det är. Att det fortfarande är högst nödvändigt, att jag inte klarar av att ta nästa steg framåt. Jag står still. 

Det finns två som förstår, några som vill förstå och många som inte vill ta in.

Det är den där massan av människor som inte vill förstå som orsakar så mycket skada. De och dem som tror sig förstå utan att ha en aning. Som drar upp små historier om en tid i deras liv som de hade det lite jobbigt men att de sedan skärpte till sig och så levde de vidare. 

Jag vill inte förringa andras känslor, det var säkert svårt och säkert kom de ur det starkare. Men att jämföra en kortare period av svårigheter som man sedan tog sig ur med att ha levt i ett bottenlöst vakuum under många år är en förolämpning mot alla dem som inte tar sig ut ur mörkret. 

Pink

Det känns en smula ovant med ett så ljust lack men jag gillart! 

Förhoppningsvis lyckas Kenny laga vår bil idag... Det börjar bli ganska tröttsamt att åka runt i en gungande skördetröska. Dämparna bak behöver också bytas men det får bli senare. Det mest akuta är ett hål i avgassystemet, vi byter hela. Motorn tickar också. Ja. Jag är otroligt trött på bilen! Men så länge vi inte har råd att köpa en bättre bil så får vi stå ut..... Det var väldigt dumt att köra hem bilen med defekt turbo så att den gick sönder ännu mer, vi borde ha bogserat hem den men det hjälper ingen att vara efterklok. 

Hade vi bogserat hem den så hade det bara varit att byta turbon, nu blev det en uppsjö av problem att åtgärda istället. 

Bilen behöver fungera ett år iallafall så vi hinner spara till något annat. Bilskrälle! 

Helg!

Sitter och tittar på barnen. Elliot matar Melvin med flingor och yoghurt. De är starkt sammansvetsade de där två och det gör mig så glad. 

Funderar på vinterns kläder. Jag har inte bestämt mig ännu, vi funderar lite på Reima eller kanske Didriksons som förra året. Skor vet i sjutton, utesluter skopunkten iallafall. Det finns flera bra. Kanske kavat eller Viking. Under vår och sommar får mina barn ha vilka skor som helst men på hösten och vintern vill jag att de har ordentliga skor som andas och håller vätan ute. De ska inte behöva frysa om fötterna. Likaså när det gäller ytterkläder. Men vi blandar gärna dyrt och billigt. Coops egna märke Friends till exempel är bra och billigt. 

Har två snuviga grabbar hör hemma så nu håller vi tummarna för att det inte blir en influensa. Mamman i familjen mår inte heller något vidare. 

Jag kanske är lite knäpp men jag gillar jakten på vinterns kläder och börjar gärna tidigt. Kanske finner man ett fynd! 

Lite udda

Mördarsniglarna avancerar..

Det är alltså vår vägg... 

Söndag

Igår fattade jag två beslut. Ett ganska korkat och ett väldigt bra.

Jag valde att sluta dricka alkohol redan vid elva på kvällen på gårdagens fest så idag mår jag bra. Lite trött för att jag inte somnade förrän vid fyra eller något men annars mår jag fint. 

Intressant tycker jag vilken skillnad det blir på ett ansikte när man bär smink. 

Det är en del av det roliga, att man får göra sig i ordning. Välja kläder och piffa sig lite. 

Om ett par timmar ska jag hämta hem skruttarna som sovit hos Majsan och pappa. Första gången sedan i maj någon gång och lämningen gick jättebra. Så himla skönt att Elliot verkar ha passerat den värsta fasen av den separationsångest han haft. Lilla hjärtat. 

 Tur att Kenny fixat god morotskaka, känns väldigt välkommet idag.