Med barn har man sällan tråkigt

Melvin har blivit så stor och jag kommer på mig själv med att nästan fälla en tår av stolthet. Lite löjligt känns det men jag kan inte hjälpa det. Att den där lilla knatten som nyss knappt kunde hålla i en penna sitter och skulpterar ormar av lera? Visst. De är väl inte vackra precis men bara att han faktiskt kan? Han sätter dit tunga och ögon. Hela köksbordet är fullt av ormar nu.

Sen ville han skicka en bild till hans moster för att skrämma henne, han kommer ihåg hur rädd hon blev på ön när vi såg ormar mest hela tiden. 

Allra roligast var det när han gjorde en miniorm och ville ta kort på den, han hade ormen på långfingrat och helt ovetandes så bidrog han till en jäkligt rolig bild. 

Vi har även diskuterat cirkus idag, varför man går på cirkus eller som i vårt fall varför vi låter bli. Om djuren tycker att det är roligt att resa omkring och tvingas göra en massa konster. Bo i vagnar och stå trångt. Om det är ett naturligt liv. Nej det är det inte och därför sponsrar vi inte sånt.

Och så pratade vi om att det finns cirkusar med bara akrobater och clowner, människor som själva valt att leva så och att det är okej att gå på. Ett mycket bättre alternativ. Hur som helst la jag ut bilden på fb som en hälsning till alla som besöker djurcirkusar. 

Elliot hänger med. Typisk lillebror. Sin storebrors raka motsats till person men vill gärna göra som storebror. Totalt orädd och väldigt tuff. 

Hans nya är att han säger "kjaaam" och så ska vi kramas. Han är tidigare med talet än vad Melvin var och det är så härligt att den lilla människan äntligen börjar kunna göra sig lite förstådd så vi slipper alla missförstånd som leder till raseriutbrott... ;-) 

Älskade älskade ungar!

7 långa veckor kommer vi att behöva sakna Kenny när han reser. Det lär bli tufft. Jävligt tufft.