Böhö

När folk lägger ut bilder på "hjärtformade" saker så ser jag det hela upp och ner och kan inte låta bli att fnissa lite för mig själv. Barnsligt men skojigt ;-)

Men se efter själv, hjärta eller.......?

Planer

Vår årsdag smyger sig allt närmare och vi har funderat på hur vi vill fira den. Först var tanken bio eller kanske gå ut och äta men så föreslog jag ett lite annorlunda firande i år! Nämligen att vi tillsammans lagar en riktigt god middag med tillhörande efterrätt. Dricker lite mousserande vin med jordgubbar och alltsammans tillsammans med ungarna som då får alkoholfri cider till middagen.
En familjemiddag. För på sitt sätt så firar vi väl att vår familj blev till, att vi träffades och att det blev starten på ett helt nytt liv.

Sedan fortsätter jag och Kenny med några glas rött framför en bra film efter att barnen lagt sig. Kanske är det ett tecken på att vi blivit gamla? Eller kanske rentav vuxna?
Men en sådan kväll tillsammans med barnen lockar mer än att lämna bort dem just nu.

Prioritera rätt

En av de bästa saker med att Kenny kan jobba hemifrån är att vi kan välja att gå en promenad tillsammans i dagens sista solljus.
Sedan får han fortsätta jobba när vi kommit hem medan jag lagar kvällsmat.
Arbetsklimatet är inte helt optimalt för så klart hörs och märks våra barn och det stör koncentrationen.. Men några timmar per vecka gör han hemma och det är så skönt.

En timme gick vi idag, det blir lite knöligt med två trötta barn och två exalterade hundar men det är ändå trevligt att göra något tillsammans.

Eller förresten..

Joho! Det blir roligare än vatten framför tv:n för mina ungar kom ju hem! Elliot hade ett av sina dagliga utbrott och skrek rakt ut men när vi genomlidit det så lugnade han ner sig. Nu myser vi tillsammans medan Kenny jobbar hemifrån.
Älskade skruttungar.

Ärtsoppa med fläsk idag månntro?

Vi äter soppa nästan varje vecka, men i stort sett aldrig ärtsoppa trots att vi gillar det. Det blir oftare grönsakssoppa, svampsoppa eller broccolisoppa. Gärna med nybakade scones till eller pannkakor. Ekonomiskt och gott.

Jag ligger ganska långt nere på skalan och kravlar runt. Känner stort missnöje till saker och funderar på varför människor i vår närhet aldrig hör av sig. Jag hör inte heller av mig för jag orkar inte, kanske orkar inte andra heller.
Är det så? Är alla mer eller mindre deprimerade så här i slutet av Januari? Skillnaden för mig är att dimman aldrig lättar. När vårsolen skiner som mest så känner jag lycka en kort stund, sedan faller allt igen. Det kvittar vad det är för årstid, inuti är det likadant.

Det kanske konstigaste är att jag ändå är lycklig. Egentligen. Jag är så jävla lyckligt lottad med min man som jag är väldigt kär i och våra två pojkar som är så fantastiska. Jag älskar vårt liv. Sorgen ligger i att jag inte orkar även fast jag vill. Att jag inte kan vara den mamma jag vill för att något tynger ner mig. Hur mycket jag än älskar mina ungar och min karl så räcker det inte. Det kan inte laga det där som gått sönder utan det måste jag göra ensam.
Men jag ville förklara det, att jag ändå är lycklig. Det är en vinst i sig.

I nuet, vatten framför tv/datorn. Sedan ska jag fundera ut vad veckans soppa blir :-)
Det blir inte roligare än så.

Bra låda! :-D

Glossyboxen, själva lådan alltså passade utmärkt till vårt familjeapotek. Som familj och som sjukskriven blir det en del mediciner och förut har vi förvarat dem i en enda röra, nu är det sorterat och snyggt istället.
Högt på önskelistan står dock ett bättre medicinskåp/låda ;-) Med riktiga lådor och fack att sortera i så att man lätt finner det man behöver. Men det här duger bra så länge.

Min kväll

Känner mig busig som ska titta på film och äta chips mitt i veckan. Men jag är värd det idag.
Ett riktigt känslosamt drama ska jag se i min ensamhet.

Det är uppförsbacke nu.

Hästen

Senare så ska jag till stallet för att ta in hästarna. Fina Grimm. Jag skulle behöva en tur på hans rygg nu. En liten paus. Det stormar så inuti så en stund i lä hade varit skönt. Idag kan jag inte för idag har jag med mig barnen men kanske en dag snart? Fina lilla hästen.

Idag kom min efterlängtade Glossybox. Mina förväntningar har varit höga, kanske lite för höga? Min första reaktion var besvikelse. En stor förpackning sminkborttagningsservetter? Ungefär som våtservetter. En stor tub med tandkräm. Alltså, tandkräm är inte lyx för mig det är bara en förbrukningsvara som finns där i skåpet. Och dessa "våtservetter"..... Kanske är de bra och då ger jag tummen upp men det är ingenting jag skulle lägga pengar på.
En eyeliner som jag inte hunnit testa, den kanske är jättebra? En creme som ska vara mjukgörande på nagelbanden som doftade god citron. Och en miniförpackning hårspray.
Njae. Boxen levde inte upp till mina förväntningar men förhoppningsvis är prylarna ändå bra och förhoppningsvis är nästa månads box bättre.

En evig upprepning

Jag är ju inte arg och ledsen varje dag hela tiden.. Men jag skriver ofta just när jag är det för då fyller bloggen en bra funktion för mig. Jag kräks ut lite elände här så känns det lite bättre inombords.

Idag är en trött dag. Igen. Jag har misslyckats med kaffet så det blev svagt. Svagt kaffe gör mig förbannad. Och äckligt kaffe. Slöseri med vatten och bönor! En svag kopp kaffe gör ingenting för mig mer än att vara blaskigt äcklig.

Elliot höll låda inatt? Och båda barnen verkar snörvliga igen. Det gör mig fan arg också! Kan vi bara få vara lite jävla friska någon gång? Vi var friskförklarade i lördags kväll! Det är inte många dagar sedan men inatt var som sagt Elliot vaken och höll igång. Melvin vaknade också och lät misstänkt hes i halsen. De är på förskolan ändå, ingen feber och de båda var pigga... Vi avvaktar och ser om de blir sämre.

Jag ska äta lunch med pappa idag, det är en positiv sak med dagen. I lugn och ro utan barn dessutom så att vi kan prata ordentligt. God mat och gott sällskap gör mig glad.

Att unna sig att äta lunch ute ibland är viktigt tycker jag. Det är ett bra sätt att umgås och få ett avbrott i vardagen. Slippa den där microvärmda lite halväckliga lunchlådan för en dag. Att sätta sig ner en timme och bara prata med någon man tycker om. Det är vardagslyx för mig.

Kväller

Barnen sover och vi har kvällsgympat. (Nej jag annonserar inte ut att vi haft sex, vi kör TRX och crosstrainer)
Jag ska studsa in i duschen och sen ska vi kika på The Killing som Zarah tipsat om.

På tal om Zarah. Jag blir så där nostalgiskt jäkla lycklig i magen av att tänka tillbaka på våra år. Jag lärde känna Zarah när hon var dagbarn hemma hos oss när vi var sisådär 3-4 år? Sedan dess har vi gått i samma skola men även i olika skolor men ändå har vänskapen funnits kvar. Idag ses vi inte regelbundet men hon är en sådan vän man inte måste underhålla varje vecka utan när vi väl ses så är det som om tiden stått still.
Våra ridturer tillsammans. Dricka hederligt knyckt sprit som tonåringar och på senare år få sina skor nerspydda... Hehe.
Jag har en sån sjukt rolig bild på Zarah i min iphone som jag inte skulle kunna publicera här men som är så skojig! Det är Zarah liggande raklång på en trottoar med klänningen och jackan uppdragen över antiktet och händerna bakom huvudet. Hon vilade bara lite. På väg till krogen. Någon var snäll och förevigade ögonblicket. Zarah har i sin ungdom även somnat med huvudet i en kattlåda.
Fina Zarah. ❤
Snart dags en get-together tycker jag!

Eftersom att jag inte kan publicera bilden på Zarah slänger jag in några längtans bilder på saker jag längtar efter just nu. Kort och gott solsken, vatten, Grimm och ridtur på bar mark.

😩

Alltså jag vill bara käka paj idag. Så trött och omotiverad och less. Och pajsugen. Gärna svärmors rabarberpaj. Annars min körsbärspaj. Helst nu. Fy farao.

Gullungarna är vilda och glada. Lite tjuriga på varandra, syskongnabb. Och även fast jag längtat efter dem så orkar jag inte engagera mig idag. Idag är ingen bra dag helt enkelt.
Givetvis märker barnen det och gör vad de kan för att få min uppmärksamhet. Det blir sällan bra saker och den onda spiralen är i full gång.

:-)

Jag visste inte alls vilka som skulle gästa Malou i Efter Tio idag men satte på tv:n av en slump och möttes av Jonas Gardell! Yes! Och efter klockan 11 så kommer Lady Dahmer Nataschja Blomberg och Cissi Wallin och pratar. Det gjorde min förmiddag! Mina idoler ju. (Om man kan ha det som vuxen?) ;-)

Kaffet står och puttrar, snart klart. Jag är sanslöst trött fast jag sovit i nästan 10 timmar.... Men det får vara så nu.
Kanske kanske kommer min Glossybox idag? Hoppas!

<3

Fy vad jag älskar den här lilla fisungen.

Kväll hos oss

Efter en kämpig kväll med två trötta barn har lugnet åter lagt sig.
Melvin och Elliot blir väldigt trötta efter en dags lek och stoj på förskolan så när de kommer hem är de gnäll och gråt. De jobbar i skift så när man lyckats trösta eller avleda en utav dem så börjar den andra. Elliot får extrema utbrott då han skriker och vrider sig ur vårt grepp tills han blir dyngsur av svett. Jag tänker att det är omställningen och allt nytt som påverkar honom. Lilla gos ❤
Kvart i sju la Kenny dem i sängen och inom en kvart sov båda två. Smidigt.

Jag som tänkt träna fastnade i soffan. Man blir alldeles matt av vardagen med våra juveler. Även om det mest är positivt. Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gör nu när vi har båda våra söner. De är två underbara individer.
Men så trött. Ofantligt trött. Och imorgon gör vi om alltsammans en gång till.

Så mycket tid

Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Jag har druckit kaffe. Börjat titta på Efter Tio, tröttnat och istället tittat på The Unit. Tagit bort gammalt nagellack och valt nytt. Sånt där plock jag inte har tid med annat än på kvällarna då barnen sover.

Jag vänjer mig säkert. Men det känns lite märkligt att gå från strukturerade dagar med små barn till det här.
Men jag behöver vila. Behöver göra absolut ingenting och stressa ner. I eftermiddag kommer som tur är mina gosungar hem igen och då ska vi leka och kramas.

Livet?

Ska det vara så här nu? En tyst och tom lägenhet. Jag ska se Malou i Efter Tio... Ingen som sitter i min famn? Barnen är på förskolan, jag vet ju det men att vara förälder är något man inte bara stänger av. Jag lyssnar ändå. Tänker på dem. Hela tiden.

Det är av godo. Jag måste tänka så. Jag är inte en lat människa, jag är sjuk. Och nu är det här den bästa lösningen för oss allihop.

Jag hoppas att vi får komma igen nu utan en massa sjukdomar.

Hit me

Hit me hard.
Jästanes så slut jag är. Precis superseg. Trött trött trött.
Men det var så roligt att träffa tjejerna igår, jag är så jäkla glad för att ni finns och att vi några gånger per år ses allesammans.
Jag hade bestämt mig för att inte gå ut på krogen.. Men så efter några glas så började det kännas som en jättebra idé. Det var det inte.
Visst hade vi väl kul, det är inte det.. Men det är så bortkastade pengar och så blir det så sent innan man är hemma i sängen och ska sova. Innan jag fick barn gick det bra men nu har inte alls samma energi.
Nästa gång ska jag inte med ut.

Jag och Ester gick iallafall till stallet och tog hand om Grimm, sedan gick vi hem igen. Det var ganska skönt när vi väl var ute i friska luften. Men nu ska jag nog äta cheddarostbågar och dricka litervis med bubbelvatten.

First time ever

För första gången men säkerligen inte den sista så har jag bakat minicupcakes. De blev inte alls perfekta men så ansträngde jag mig inte till tusen heller utan spritsade lite halvstressat.

Jag använde mig att Leilas cupcakes grundrecept för det är det bästa receptet på cupcakes. Fast jag använder mig av vaniljpulver istället för vaniljsocker för jag avskyr smaken av konstgjord vanilj. Gräddade dem i 225 grader i ca 10 minuter vilket var i längsta laget tror jag men det var lite svårt att avgöra.

Hälften har ett hallon i sig och pärlor andra hälften har fått en klick chokladsås och silverströssel och alla är spritsade med rosa färskostfrosting.

Kändes passande till Kennys och Patriks öldrickning ikväll och barnen misstycker nog inte. ;-)

Wuhu!

Glad är jag idag! Ingen mer av oss har blivit sjuka och Melvin kräktes bara den där enda gången på kvällen i Torsdags. Därför ska jag med värdens tillåtelse gå på tjejkväll ikväll 😃

En av tjejerna har gått ner 46 kilo på mindre än ett år. Hur sjukt är det inte det? Då menar jag inte att det är sjukt att hon fått ett nytt friskt liv utan mer tanken på att någon kan gå ner så mycket. Det är mer än halva mig. Kommer jag att känna igen henne?
Sen tycker jag faktiskt att vinsten med ett lättare liv är en frisk kropp och säkert ett roligare liv, hon var vacker innan också om man nu tycker att det behöver påpekas.

Min nedgång med 12 kilo är ingenting att skryta med ikväll ;-) Haha. Men det är samma sak där, det bästa är att jag fått en starkare kropp som orkar göra alla dess roliga saker jag vill göra i min vardag. Än är jag inte i mål, mitt mål är inte att gå ner ett visst antal kilon (upprepar jag som ett mantra i sömnen i princip) utan att orka hänga med min atletiska man på en löprunda i skogen! Och till det är det en bit kvar. Men jag vill också orka. Jag vill inte att han ska behöva sakta ner massor för min skull utan jag vill springa i samma takt. Kanske kan jag aldrig det? Han är ruggigt snabb. Men kanske kan jag en dag och då blir jag stolt som en tupp!

Nu ska jag baka färdigt mina minicupcakes som jag ska bjuda Ester och Patrik på ikväll.
Motionera spar jag på tills imorgon :-)

Humor

Babben Larsson har skämtat om att statister fikar mycket så nu känner sig Sveriges statistförening kränkta. Deras lösning på det hela är en planlagd mobbning då de var gång de stöter på Babben (måste vara ofta?) ska påpeka att hon ska passa på att äta för att hon ser ut att behöva det.

Allvarligt? Vuxna människor. Hilarious!

Heja heja!

Aftonbladet skriver om att avstängda barn från appen Instagram rasar mot den nya åldersgränsen. Som för övrigt inte ens är ny utan funnits i USA hela tiden? Bara att Sveriges Instagram rensats först nu?

Man ska alltså vara 13 år eller äldre för att få nyttja Facebook såväl som Instagram. Vad är det för fel med det? Jag tror inte att en 13 åring har full förståelse för vilka konsekvenserna kan bli av att de publicerar olika bilder eller texter om sig själva men gränsen måste dras någonstans och yngre tonåringar tycker så klart att dessa tjänster är väldigt roliga. Men ännu yngre barn? Det är rent vansinne tycker jag.

Aningen hoppfullt

Melvin har tjatat om att äta hela dagen och vi har gett diverse saker. Välling och annat. I eftermiddag ska han få prova smörgåstårta för han har inte haft ett enda symtom sedan igår. Hoppas hoppas hoppas att det inte blir mer nu. Ingen av oss andra är sjuka heller.
Vi ska ha myskväll och äta smörgåstårtan jag gjorde igår allihop trots allt.

Jag firar med lite godis! Noga utvalda.

Fredagsshopping

Egentligen skulle vi ha handlat present till min systerson idag men vi får skjuta på det tills alla mår bra. Men Kenny och Elliot åkte iväg till Coop för att köpa lite fredagsnödvändigheter så som chips och läsk ;-)
Jag och Melvin ser Polarexpressen så länge.
Elliot är en shoppare av rang.

Grått ute grått inne

Himmelen är inte lika vackert blå som igår och det matchar oss rätt bra. Melvin fick nu testa att äta frysta blåbär och dricka proviva mango utblandat med lite vatten. (Han tror att det är vanlig dricka, hehe) Jag dricker också proviva nu och det går bra om man blandar med vatten så man slipper den där slajmiga konsistensen.

Det är ganska fint ute trots att det är mulet. Träden är klädda i vackert vitt. Jag ska nog ta mig ut i skogen igen under dagen.

Igår svalde jag till och med 10 vitpepparkorn trots att jag egentligen inte tror på såna där gamla tricks.. Men kanske kanske? Och i så fall så är det värt det och jag kan medge att jag hade fel.
Hoppas att Elliot slipper bli sjuk den här gången och sen vill vi vara friska allihop ett bra tag.

En annorlunda dag

Eftersom att Melvins mage varit lite ur balans efter magsjukan så fick han vara hemma med mig idag. Idag har den hittills mått bra dock. Elliot fick åka till förskolan ändå, vi vill inte förstöra hans inskolning ännu mer utan nu får han vara där. Han älskar det.

Det var väldigt länge sedan jag hade en dag ensam med min Melvin. För det första så gav han mig sovmorgon! Han fick välling av Kenny innan han åkte till jobbet och så satt han och såg på Barnkanalen ensam medan jag sov. Vid åtta vaknade jag med ett ryck och blev rädd att något hänt men icke, han satt snällt och tittade på tv i soffan. Min lilla pösmunk.
Om en timme ska vi göra oss klara och sedan gå ner till centrum för att äta lunch med barnens morfar. Mysigt.


Det lilla kräket verkar må skapligt efter veterinärbesöket igår. Han sov i buren hela natten! Och hade kissat i filten så det stinker här hemma. Finns det något värre än hankattpink? Usch. Det dröjer några månader innan alla könshormoner är väck så kisset kommer att lukta ett tag till. Jag verkligen hatar när det luktar katt i ens hem. Vanligtvis känns det inte att vi har katter hemma alls mer än om Fridolin råkat skvätta utanför lådan men det är ytterst sällan.
Hmm. Det lilla kräket behöver verkligen få sig ett bad nu. Han är äcklig i pälsen och inte blev det bättre av att han kissade ner sig. Får nog be om assistans då för jag vet i sjutton om jag reder ut det själv.

Ute är det apkallt idag men gnistrande vackert. Det gör mig ingenting att det är kallt så länge solen skiner. Det gäller bara att klä på sig som om man skulle ut på polarexpedition ;-) Bilden tog jag i skogen igår. Underbart. Idag är det nästan lika fint ute, mycket kallare dock.

Lille hittekatten

Idag har jag sett förmodligen nordens iallafall snabbaste veterinär jobba! Bengt Röken såg över allmäntillståndet, behandlade för öronskabb, öroninflammation, vaccinerade, öronmärkte(för hand!) och kastrerade Norrsson på mindre än en kvart! Det hade säkerligen gått snabbare om han inte hade haft sina papper att fylla i. Herrejävlar vilken man :-)

Jag fick medicin till våra katter också för säkerhets skull även om risken att de blivit smittade är väldigt liten. Även stallkatten Sally ska behandlas eftersom att han varit och stulit hennes mat.

Han klarade besöket med bravur. Nu ligger han nedbäddad i en filt i buren och sover vid elementet. Senare ikväll ska vi släppa ut honom och se hur han mår och om han kanske vill ha lite burkmat. Lille kissen. ❤

Jävligt vackert

Så fantastiskt vackert ute så ögonen tåras.
Jag gick en promenad med båda hundarna i skogen. Det behövde vi alla tre. Vägen dit var lite kämpig dock, Da Vinci skäller på varje hund vi möter, så jäkla tråkigt att han är sån! Först gömmer han sig bakom mina ben, sen när han inte kan hålla sig mer far han fram som skjuten ur en kanon.... Han vill göra rätt, ber jag honom att sitta i det läget så sätter han sig väldigt fort men är fortfarande lika uppe i varv. Gimli dras med av uppståndelsen. Men. Vi överlevde. Och skönt var det trots allt. Da Vinci stackarn frös ganska snart trots att han hade täcke på sig så det blev ingen lång runda. Älskade jyckar. Saknar Diana nu. Min lilla tjej.

Just precis så.

Storstädat idag. Det var ett tag sen men nu är det skinande rent och vi har dessutom rensat i barnens rum. En hel sopsäck full med trasiga leksaker och leksaker de sällan eller aldrig leker med av dålig kvalitet. Skön känsla.

Grimm och Pigge var frusna när vi kom ut men det är förståeligt, det är så jädra rått ute. Det märks att Grimm stått mycket nu tycker jag så jag hoppas att det snart kan bli ändring på det. Fina lilla hästen. Han är så go.

Tålamod tålamod tålamod

Jag försöker att hålla mig positiv kring barnen. Jag skulle tex aldrig någonsin kalla min son dum eller antyda att något av det barnen gör är av illvilja. De är bara små. Barn vill göra rätt och vara till lags.

Men idag är mitt tålamod så jäkla slut. Jag bryter ihop.
Älskade unge vart har du tagit vägen?
Melvin går igenom någon trist period då hans humör svänger kraftigt och han provar flera gånger om dagen, faktiskt mest hela tiden exakt hur långt han kan gå. Får jag mamma att byta film en, två eller tre gånger? Och när jag då säger stopp får han ett raseriutbrott i storlek med att man just förlorat hela sitt bohag i en brand. Och om han är ihärdig? Johodå. Han kan tjata hål i huvudet på oss och tjuta/skrika tills vi till sist tappar den där lugna vuxna rollen och lägger oss på hans nivå och skriker tillbaka -Sluta gnäll nu för f*n! Och där har man förlorat. Totalt.

Oftast lyckad jag behålla lugnet och ger man honom tid så lugnar han ner sig och sedan kan man resonera med honom men för tillfället kan han inte tygla sig alls. Allt. Precis allt är nej. Ska vi åka till stallet? Nej.
Vill du ha en macka? Nej jag vill ha flingor. Och ger man honom då flingor så är det inte alls säkert att han äter dem. Jag skulle säga 40/60 chans att han gör det.
Melvin nu är det mat. Han sätter sig, tittar på maten och sen kommer det. -Jag tycker inte om riiiiiiis! Jag äter inte sås!!
HejochHå. Kvittar att han åt det igår.
Jag svarar alltid samma sak, ät vad du vill men det blir ingen annan mat så passar det inte är du utan. Varpå han surt stoppar i sig lite lite av maten.

Det värsta av allt är att jag ser på min lilla älskade unge att han kan faktiskt inte hjälpa det här. Känslorna rasar inombords och den enda vägen för honom att lära sig hantera dem är att testa. Om och om och om igen.....
När den här perioden är över tänker jag fira stort. Då bakar vi en sjujädra stor god tårta tillsammans. Så dä så.

Inte så glatt idag heller

Tvärförkyld. Ska till stallet i eftermiddag och tror väl någonstans att det blir bra för mig att komma ut en stund.

Elliot var ensam på förskolan för första gången idag. Det hade enligt Kenny gått bra. Melvin fick följa med dem hem vid tio för han var dålig i magen. Ska det sluta någon gång? Förskolan är en jäkla smittohärd! Melvin har haft magsjuka TVÅ gånger i år. Sedan hann vi fasen inte ens ropa hej förrän vi blev förkylda istället. Det är nästan så att jag överväger att ha dem hemma tills den här epidemin har lagt sig.

Kissen ska kastreras, vaccineras och märkas imorgon. Och ses över ordentligt. Öronen kommer att kräva behandling, förhoppningsvis är det ingenting mer utöver det.

Ser fram emot Beccas tjejkväll på fredag iallafall. Jag och ett par till ska äta pizza här först och sedan gå dit tillsammans. Kommer bli skitkul :-)
Har saknat alla. Om en av tjejerna i gänget kommer har hon isf en liten halvvägsgravidmage med sig. Det komiska är att fröken själv fick veta i vecka 19. Skaplig överraskning. Skulle vara roligt att få höra alla hennes tankar kring det. Jag vet inte hur jag själv skulle reagera? Med lycka till sist så klart. Bääbiis! Jag längtar så efter en till egen..

Snart dags för dagens första mål, idag är jag svinhungrig.

Utpumpad

.............

När man vill krypa ut ur och fly från sitt eget skinn.
Spotta på alla som ser. Men kanske framför allt på den som blundar.

Failure

Eller ja, inte fullständigt.. Men iallafall så bestämde jag och Melvin i veckan att vi skulle baka en chokladtårta i helgen, han hade sett den i en av mina böcker och var väldigt sugen på att göra den. På grund av att vi varit sjuka så blev det inte förrän idag.
Vi gjorde en kladdkaka enligt kocken Marcus Alujalays recept som finns på nätet, bästa kladdkakan! Vi gräddar den i 16 minuter och avsvalnad är den perfekt. Sedan skulle man ha en färskostsglasyr med choklad ovanpå och dekorera med m&ms. Jag ville hellre ha en mörk chokladtryffelkräm så det gjorde vi istället.

Den stod i kylen för att bli helt sval och såg perfekt ut. Men! Mamman frikörde lite väl för jag fick för mig att dessutom ha i 100 slarvigt hackad mörk choklad i kladdkakan och det blev inget bra! Så klart stelnade chokladen igen (eh så klart?!) så när man äter kladdkaketårtan så får man stora bitar hård choklad som inte riktigt passar in... Annars blev det gott , vi lär göra om den men kanske mer barnvänlig. Utan extra choklad i och med lite ljusare tryffel ovanpå.

Jag ska motstå impulsen att vräka den i soporna.
Det viktigaste tror jag ändå är att vi gjorde den tillsammans jag och Melvin. Han älskar att göra saker tillsammans med mig bara vi två.

Kväll

Godis och några avsnitt av The Unit på Netflix. Våra djur är instängda och Norrsson har vågat sig ut ur rummet där han bor för tillfället.
Tror att han trivs ganska bra här inne i värmen. Vi ser fram emot veterinärbesöket för att se hur sjuk/frisk han är.

Vackra Natascha har blommat ut mer den senaste tiden och gosat med oss även på dagtid. Min gamla katta, 9 år är hon nu. Det är inte klokt egentligen. Tänk att min son sitter och klappar på och säger att han älskar samma katt som jag tog hem och räddade från ett trist öde som vanvårdad ladugårdskatt när jag bara var 18 år? Sjukt.
Jag trodde att jag var vuxen då. Jisses, jag hade inte en jävla aning. Inte när jag var 20 heller. 25 skulle jag säga, då börjar nog folk i regel få ett hum om livet ;-)

Proviva

Kenny ville vara snäll och köpa hem proviva till mig och barnen. Elliot dricker den gärna men jag och Melvin? Uhähk! Inte en chans! Okej jag smakade bara på svartvinbär, jordgubben räckte att lukta på. Melvin smakade och ratade båda.

Isolering

Kenny är iväg och tränar, han är den enda som inte isolerar sig från omvärlden. Jag är inte helt kry och Melvin kräktes i natt igen. Elliot verkar må skapligt iallafall. Envisa magsjuka!

Jag och Elliot ligger och slappar i soffan, Melvin sover. Vi håller ett lugnt tempo skulle man kunna säga. Det är inte så kul att sitta inne hela tiden men jag vill inte riskera att vi smittar ner någon stackare. Jag kan från hjärtat säga att jag föraktar människor som inte isolerar sig minst 48 friska timmar efter magsjuka! Om alla gjorde det så skulle den förmodligen inte få lika stor spridning.

Så. Om vare sig Melvin eller Elliot visar fler symtom nu så är det förskoledags på måndag, annars får vi hålla oss hemma ytterligare en dag.

Det har vissa fördelar det här, vi får extra mycket tid tillsammans och det gillar vi :-)

:-)

Ikväll är jag tacksam för min smarta svärmor som förstod att intensiv huvudvärk hos en koffeinoman kan bero på brist av just det, en kaffekopp senare har det värsta släppt! :-) Sen är jag tacksam för min fina make som lagade kokt torsk med potatis och äggsås till oss magsjukepatienter.
Första målet mat sen i förrgår och jag mår skapligt.

När barnen somnat ska jag se på Vampire Diaries och Greys Anatomy! Äntligen!

Efter regn kommer solsken som man brukar säga.

Ute i god tid för en gång skull!

Jag har redan nu beställt en present till Kenny som han ska få på Alla hjärtans dag :-) Vi brukar inte ge varandra presenter då utan mer fika lite extra med barnen eller så men i år kom jag på något så bra. Väldigt nöjd med mig själv.

Inte frisk än.. Börjar bli ganska trött på magsjuka nu! Melvin kräktes inatt och Elliot imorse men de får behålla lite mat iaf..Men ne, magsjuka önskar jag ingen, det är vidrigt.

Nu ska jag och Melvin titta på Cake Boss!

Wuhu! Jag avancerar.

Hela dagen har jag sippat på en liten flaska med vatten, nu vågade jag mig på att fylla den med min saft jag gjorde igår. Kanske kanske bli jag bättre nu?

Saften blev jättegod! Gjorde den på vita vinbär från Nattis och Boppes trädgård. Det blev mycket godare än röda vinbärssaft. Få saker slår väl svarta vinbär men det här var fräscht, inte så där fyllig som annan vinbärssaft kan bli.

Barnen ska prova äta mat ikväll, hoppas hoppas magarna tar emot det! Själv äter jag nog först imorgon, jag mår pyton.

:-(

Inte roligt. Fy! Nu har jag, Elliot och Melvin magsjuka! :-( Kenny är frisk än så länge men så brukar han ha ganska bra motståndskraft mot magsjuka så vi får väl se.
Jag vill krypa ner i ett litet hål och dö typ.

Kärlek.

Fina Norrsson. Han har en underbar personlighet! Det blir jobbigt den dagen vår lilla skyddsling flyttar. Fina fina kisse.

Han har redan lärt sig att det är i kylskåpet "gofikat" finns ;-)

Tillägg om hittekissen.

Ifall någon undrar så bor Norrsson i eget rum tills dess att han är frisk, vi utsätter inte våra egna djur för någon smitta. Han ska även badas hos veterinären medan han är sövd, skönt för då slipper han bli rädd av att vi gör det hemma. Han har vätska i båda öronen och klåda så min gissning är öroninflammation orsakad av öronskabb men det kan vara vanlig öroninflammation eller något helt annat förstås.
Jag har fått bort de flesta "dreadsen" som orsakade klåda på kroppen men han är fortfarande smutsig och lite äcklig.

När han är helt frisk och kry så kommer han att få ett alldeles eget hem hos någon kattälskare :-)

Seg som kola

Ännu en orkeslös dag.. Men jag gjorde iallafall förskräckligt god kvällsmat, pulled pork med sallad av babyspenat, avokado, tomat och fetaost serverat med pitabröd.

Men ändå är det tumme ner för denna dag! Efter mitt sjukbesök så kräktes Elliot i bilen, därefter har han inte fått behålla någonting nere och Kenny har torkat golv och soffor (tacksamt med skinnsoffor!) mest hela kvällen. Så inskolningen får nu skjutas upp och båda barnen får vara hemma resten av veckan.
Jag lär knappast ha sån tur att jag undslipper magsjuka två gånger inom loppet av några veckor? Men hoppas kan man alltid.

Imorgon ska jag luncha med pappa iallafall, det blir bra att ta mig ut en stund.
Nästa vecka ska Norrsson kastreras, få magen kollad och öronen behandlade! Så skönt :-) Lille kissen.
Så läget är rätt positivt ändå. Bättre vore om jag kunde förlåta mig själv för den sviktande motivationen, jag skulle inte skämmas över att vila om jag hade feber men av någon jävla lustig anledning känns det dåligt att jag är helt slut nu? Trots att jag är sjuk...
Vet svaret. Feber kan man mäta, annat är det med den här "sjukan" som varken syns eller kan mätas..

LillakruttMelvin ska få välling nu sen är det godnatt.

Tyst och lugnt

Så åkte virvelvinden till förskolan för lite förstklassig lek. Kvar är jag och djuren. Jag tänker utnyttja tiden till max, dvs ta en tipplur tills pappan och ungarna stormar stället igen!

Bra start på dagen! Morr*%#

Det tar alltid ganska lång tid för mig att somna och igår blev det sent. Sedan bjöd Fridolin på uppvisning! Vid halv fem stod han och krafsade som besatt på ventilationsfönstret i sovrummet. Helt galen. Sen sprang han runt och skrek, hoppade upp i sängen och trampade runt tills barnen vaknade. Vid sex var det bara att inse att barnen var klarvakna. Nej, Fridolin är inte min favorit idag!

Elliot ska till förskolan vid halv tio idag och vara kvar över lunchen. Jag är inte helt lugn vad gäller förskolan, han orkar inte vara där utan blir trött och ledsen. Kanske vänjer han sig? Annars vet i sjutton om han kan vara där.

Den här natten och morgonen la ingen bra grund för resten av dagen. Jag är mest trött och motivationen till precis allt är bottenlåg. Känner mig arg också. Imorse tänkte jag att jag nog ville skilja mig för att Kenny hade så tråkig ton mot mig. Fast jag är iofs ganska svartvit så det är antingen eller och det svänger fort...

Uppdatering

Fortsättningen på kioskvältaren Hittekissen. Det senaste runt katten är att vi kommer att vara stödhem men överlåta honom till Föreningen 9 liv och de står för hans veterinärkostnader medan vi står för mat och daglig vård tills dess att ett permanent hem dyker upp.
Vi kallar honom Norrsson, Melvins idé :-)

Han trivs ganska bra men är rädd. Han verkar vara en mysig katt, så tillgiven och han återhämtar sig snabbt.

Lite tjatigt

Det blir mycket skriverier om mina barn.. Men jag är faktiskt en mamma och mina barn är det bästa jag vet så antingen står man ut som läsare eller så drar ni vidare till någon av alla dessa otaliga bloggar om mode, vikt, mat, resor eller annat valfritt ämne. Men här är det en salig blandning av psykisk hälsa, vardagstristess, djur och ungar. Där ungarna så klart toppar min egen topplista i popularitet.

Har sedan Elliot kom hem i förmiddags bara tagit det lugnt. Han somnade men vaknade lite tidigt och har sedan dess legat i min famn i soffan. Gosiga unge. Jag känner att jag suger åt mig av honom nu när vi inte hänger med varandra hela dagarna längre. Nyss kom även Melvin hem. Mina fina skruttungar.

Ute bara snöar och snöar det... Fast jag föredrar det framför gegg och mörker.

Ungar

De sitter hos mig i soffan och har faktiskt varvat ner. De till och med klappar på varandra. Gosigt trötta med sina älskade nappar i väntan på kvällsmaten.
Det här med napp, Melvin är helt hysteriskt galen i sin napp. Han får ha den när han ska sova och när han vilar i soffan. Vi har pratat om att ta bort den men i dagsläget är den helt enkelt för viktig för honom så vi tar det när han är redo. Kanske blir det samtidigt som Elliot?

Imorgon ska båda gossarna till förskolan igen och jag tror att de ser fram emot det båda två :-)

Baksidan av att vara jag

Kan tyckas att jag lever ett tämligen perfekt liv ;-) Höhö. Eller kanske inte. Ett ganska normalt liv skulle jag vilja säga.

Men är det något jag verkligen skulle vilja bli av med så är det mina issues kring mat... Det är som jag nämnt mitt livsprojekt! Ta idag som ett exempel, jag var inte hungrig egentligen men när klockan passerat tolv och jag inte ätit något sedan igår kväll så värmde jag en helt vanlig portion med mat och åt upp den.
Pang.
Nu ligger jag i soffan och mår så illa att jag inte tar mig upp. Magen fullkomligt vrålar åt mig att jag måste gå och spy upp allt igen, att det kladdar fast där inne och att det bränner mig inifrån och ut. Elliot får titta på Iggle Piggle medan jag ligger här som en strandad val och bara koncentrerar mig på att andas. Så här är det så gott som varje dag!
Jag vill kunna äta normal mat som normalt folk och bara känna mig nöjd efteråt, inte som om jag svalt ett helt konditori. Inte som om min insida håller på att ge vika.

Hurra!

Vi ska inte ropa hej ännu men Elliot älskade förskolan idag. När Kenny lyfte upp honom för att gå hem hade han vrålat rakt ut för att han ville fortsätta leka. Gott tecken.
Hoppas att han känner sig trygg med att bli lämnad ensam där sen också.

Idag hade jag gärna åkt på loppis men det får bli någon annan gång. Helst då vi har barnvakt, jag kan se Elliot framför mig när han kutar omkring skrattandes bland de trånga hyllorna med krimskrams. Jag älskar loppis! Att hitta de där originella sakerna till fyndpris tillfredsställer själen. En del saker kanske behöver lite ny färg eller så och kanske är något aningen slitet men det är också en del av charmen.
När jag tagit eget körkort kommer jag att åka på mycket loppis! Nu får jag övertala Kenny varje gång och han avlider nästan av tristess. Inte kul.

Åh neeejjj!!!

Jag ligger här och blir nostalgisk. Min lilla bebis har blivit stor, det här är hans sista natt som hemmabarn. Imorgon skolas han in på förskolan och blir en del av den gemenskapen. Det första egna han får, det första han har som han får göra utan oss bredvid sig. Bakom sig, omsluten av oss.
Någon annan kommer att trösta min lilla bulle när han slår sig. Krama honom?

Jag försöker att inte röra vid tanken att det är ett egoistiskt beslut utan istället tänker jag att jag inte har något val. Det här är nödvändigt och inte av ondo. Han är ändå större än vad många andra små barn är när de börjar på förskolan.
Men han är min minsta. Vår yngsta. Vår lilla bebis.

En veckas försiktig inskolning då främmande människor ska få en bild av vem Elliot är och han en bild av dem. Lära känna dem tillräckligt för att våga blomma ut i deras händer. Våga vara arg, ledsen, glad, fundersam, trött eller hungrig. Har vi hunnit lägga grunden som vi gjorde med Melvin? Är Elliot säker på att det är okej att ha integritet, att säga ifrån? Är vår anknytning tillräckligt stabil? Han tillräckligt trygg?

Älskade lilla bulle. Min lilla gos. Vilket äventyr som väntar, många intryck och säkert många fantastiskt roliga stunder. Men kanske även saknad?

Jag hoppas att vi märker om han inte trivs, om han inte är redo? Då backar vi. Då tar jag min pågående process inuti och stoppar tillbaka den långt där inne och biter samman käkarna och så tar jag mitt mamma-ansvar fullt ut. Då lägger jag mig själv åt sidan och så är jag Elliots mamma bara, om han behöver det.
Men jag hoppas att min starka lilla unge kommer att trivas. Att det får honom att växa och att han är så trygg i sig själv att han bara får det roligt.

Lille korven. Nu är den föräldraledighet jag aldrig hann påbörja till ände. Jag hann inte bli frisk nog att vara föräldraledig men jag tror att jag ändå lyckats vara en tillräckligt bra mamma. Jag har älskat mina barn förbehållslöst sedan de föddes och respekterat dem som de människor de är.
Jag och Kenny är ett jäkligt bra team tillsammans.

Norrsson

Kärt barn har många namn sägs det. Melvins påhittade Norrsson, mitt förslag Lennart. Kisse. Gose. Kraken ;-)
Imorgon ska vi se om Fiahemmet har plats för honom, hoppas hoppas annars får jag lösa det själv men de har bättre resurser.
Det var rätt beslut att plocka in honom, han mår inte bra. Nu är han trygg iallafall. Nu när han vant sig lite vid mig och Kenny är han så otroligt tillgiven! Världens mysboll. Han är mer som en hund än en katt, kryper upp i ansiktet och ska gosa.
Han kommer att bli ett perfekt husdjur hos någon. Fina fina Norrsson.

Saknad

Ibland griper saknaden tag i mig. Min lilla tjejja! När jag flyttade ifrån exet så kunde jag inte ta med mig alla djuren hur gärna jag än ville så min ena hund följde inte med mig. Mina fina tokiga lilla bustjej. Hon var 50% bordercollie och 50% okänd. En så rolig hund, arbetsvillig, smart och glad.

Jag vet att hon fick ett nytt hem via en förening men jag vet inte exakt vart hon hamnade. Det kommer att gnaga i mig, att inte veta hur hon har det men jag litar på att föreningen utsåg ett bra hem till henne. Älskade jycke. Ikväll saknar jag dig och tänker på dig...

I say no more

Tål att tänkas på.

Morrn!

Sitter bredvid Melvin med mitt kaffe, han ligger ner då han plötsligt säger
-Du får akta mina ben mamma, de är små vet du inte stora som dina.
;-)

Trött idag. Som alla dagar då man brottats med vakna barn om nätterna och måste upp före fan!
Men det är för en god sak, Grimm.

:-)

Slötittar på Cake Boss. Tänk den som kunde göra sådana perfekta tårtor! Helt otroligt :-D

Det här med vädret

Jag vet inte vad jag tycker riktigt. En del av mig vill gnälla lite och svära över snön som faller medan en annan del försöker intala mig att det bara är januari än och att mörkret kommer att ligga kvar över oss ett tag till. Då är vit fräsch snö ganska välkommet.

Men som jag längtar efter vår nu. Det är kämpigt de här sista kalla månaderna.
Det är då jag börjar att ifrågasätta varför vi bor kvar i det här kalla mörka landet? Större delen av året är det mörkt och kallt. När den där efterlängtade sommaren äntligen kommer ja då regnar det mest hela tiden eller är mulet med 17 grader mesta delen av de där ynka 3 månaderna av årets 12.
Det är på grund av familjen och vännerna förstås. Men ibland.. Ibland drömmer vi oss bort.

:-(

Lille vän. Melvin sa tidigare idag att han hade ont i magen men ingen av oss tog det särskilt allvarligt då han ibland säger att han har det för att han vet att jag ofta får det när jag ätit.. Men så hade han svårt att sova och rätt vad det var vaknade jag upp av det vidrigaste ljud man kan föreställa sig.
Vi fick byta alla sängkläder i både Melvins och vår säng och duscha Melvin. Eller Kenny ska jag väl säga, jag har väldigt svårt för att hantera kräk, det kvittar vems kräk det är. Nu sover alla andra men jag är för uppjagad och nojjig. Jag ligger och funderar på alla tusen sätt man kan bli smittad på och hur bacillerna sprids likt en löpeld. Snart lär väl vi andra också bli sjuka och jag vill inte! Tar gärna en rejäl influensa, vad som men inte magsjuka! Det är det värsta av det värsta!

Första gången för Melvin. Förmodligen inte den sista......

Bekräftelsejunkie

Jag inser att det är rätt svårt att motstå att skriva ett par rader på Facebook om att jag ligger svettig och dan efter ett träningspass. Likaså när jag gått mina promenader.. Men jag har lovat mig själv att sluta upplysa världen varje gång jag tränar för det påverkar mig negativt i längden.

Mitt största och viktigaste mål är som jag nämnt tidigare att få en hållbar och stark kropp. Sen hur den ser ut måste jag lära mig att strunta i för det är inte relevant. Den största utmaningen är att ändra mitt synsätt, min syn på mig själv och andra.

Alla kan äta mindre, nyttigt eller ingenting alls.. Men för att må bra krävs det något mer, något annat. Det är vad jag tror iallafall och jag vägrar hata min kropp mer, så därför börjar jag min resa mot att inte göra det. En självpepp och kamp mot mina inre demoner. Det handlar inte om vikt, det handlar om tankar. Att ställa om fokus från att ha "smal" som mål till att ha sund som mål. Och nej, då menar jag inte nödvändigtvis att sund är smal. Jag menar sund som i att ha bra värden, bra blodtryck, orka springa, orka leka med barnen, ett hjärta som orkar med att pumpa runt blodet i många år till men samtidigt kunna äta mat utan att behöva lägga mig ner för att inte kräkas. Därför skiter jag i min vikt och min kost. Den rör jag inte för varje gång jag gör det så slutar det med att jag blir besatt. Ingenting är viktigare än att jag mår bra i själen.

Latfis

Känner mig opeppad idag. Det som lockar mest är faktiskt tv:n och soffan...
Båda barnen somnade på mindre än tio minuter ikväll iallafall, skruttungar. De var så trötta.

Jag vet att jag borde gå ut på en längre runda med Gimli men jag bara avskyr det här dumma mörkret! Jag vill inte gå ut ensam då. Kan inte våren komma med ljuset snart?
Idag har vi städat bort julen så vi är redo för vår nu. Jag börjar längta efter krokusar och snödroppar. Så härligt. Knoppande träd och svagt värmande solsken.
Få en försmak av sommaren.

Det är ju bara januari än men om bara två månader kan man säkert börja ana våren? Jag längtar!

Nedstämd

Inte trött dock så det kan jag inte skylla på. Elliot höll oss vakna inatt så idag under förmiddagen har vi sovit han och jag. Påminner om bebismyset. Vi har varit ensamma han och jag idag och jag suger ut de sista dropparna av just det. Den här tiden kommer aldrig igen.

Har nu fått veta att den fina kissen i stallet som rört sig där sedan i September iallafall får mat så han inte svälter. Jag önskar att jag kunde känna mig nöjd med det men det gör jag verkligen inte! Han är ändå vanvårdad och hemlös. Ingen vaccinerar, kastrerar eller idmärker honom. Hans päls är ett enda virrvarr av hårda tovor. Och värst av allt är att han nu fått förtroende för mig och Ester så när vi ropar på honom kommer han springande helt överlycklig. Jag har fått lyfta honom och han hoppar mot min hand när jag klappar honom. Förut var han så skygg men han har verkligen öppnat upp sig.
Om jag visste att han och Fridolin skulle komma överens skulle jag ta hem honom....
Just den här sidan av mig, att rädda djur, den får Kenny nog lära sig att leva med precis som jag fått acceptera sidor hos honom som inte är mina favoriter direkt.

Tänker om han får eksem under tovorna, gör någon något åt det då? Får han avmaskningsmedel? Förmodligen inte och då blir han snart sjuk.
Vart kommer han ifrån? Okastrerade hanar kan vandra, saknar någon honom? Eller är han ännu en av alla dessa oönskade katter som dumpats när ägaren tröttnat?
Lille kissen. Inatt när jag inte kunde sova så fantiserade jag om att döpa honom till Lennart. Det vore för jädra fint!