Kärlek

Så avrundar vi. Majsan, pappa och svärfar. Mycket musik och spritzers. Budapeststubbe och ostbågar.

Stolt över mitt arv, feminist och rätt jävla nöjd.

Barnen sover. Vi vältrar oss i varandras musikstilar.

Gott Nytt alle!

Jodå det går fint!

Somnade ifrån kalkonen så att vattnet förångades och plåten brändes.. Därmed ingen sky! Så nu testar vi en nödlösning, kokar ner skrovet med äpplena och löken som kalkonen var fylld med och Kenny är på väg för att köpa selleri.. Så någon sås ska vi nog få fram. Så jäkla klantigt gjort! Såsen är halva grejen ju! Men kanske kan grädde och selleri rädda situationen?

Gimli verkar av någon konstig anledning reagera mer på smällar i år? Förmodligen för att Kenny knappt varit på skjutbanan under året så han har inte fått någon träning. Hoppas hoppas hundarna håller sig lugna inatt!

Mammas pojkar

Vi kom iväg på bio trots allt. Vi hade noll förväntningar och gick bara för att det var den film som visades idag, den dag vi kunde och biljetterna gick ut sista december..
Mammas pojkar. Den verkade lovande i början men istället för att komma igång så gick det utför och till sist var det inte roligt längre. Överdriven och humorn var dragen alldeles för långt. Synd på så bra skådespelare tycker jag.

Nästa gång vill vi se Hobbit :-) Och kanske på Filmstaden istället. Det är jättekul att det finns en bio här och jag kan tänka mig att gå med Melvin men för att få den rätta biokänslan när man ser en film åker jag hellre till en större biograf tyvärr.
Nu ska pluttarna somna, sen ska jag dricka ett välförtjänt glas vin innan vi lägger oss skapligt för imorgon ska det tillagas kalkon. Mest Kenny ;-) Jag gjorde efterrätten.

Framtid

Det har tagit hårt på mig men vi har nått ett beslut. Vi har ansökt om plats på förskolan till Elliot. Jag intalar mig att det blir bra samtidigt som jag känner mig som en dålig mamma som inte orkar ta hand om mitt barn. Min lilla kille som inte ens fyllt 2.
Förskolan är inte en negativ plats men jag skulle så mycket hellre ta hand om honom själv...

Vi gör det här för att jag ska kunna bli bra, jag blir inte frisk om jag samtidigt ska ta hand om våra barn. Det blir inte den vila och det lugn jag behöver för att ta mig samman. Och jag kan inte vara den mamma jag önskar vara om jag är ständigt utmattad och på bristningsgränsen.

När han får en plats vilket vi hoppas blir snart så kommer jag att ha dagarna på mig att bara vara. Att börja bli frisk på. Sen när barnen kommer på eftermiddagen så hoppas jag att jag orkar vara deras mamma och att vi får ha det härligt. Att jag kan ta med dem ut och leka. Laga något gott mellanmål. Se dem. Lyssna på dem. Och att vi alla kommer att må bättre.
Kenny kommer att kunna jobba mer och allt kommer att bli bättre.

Kanske kommer den här våren att föra mig några steg närmare mitt mål att bli en fullt fungerande människa.

Tröttsson

Båda barnen och vi är trötta efter en tidig morgon. Kenny var iväg och hade hunnit handla all mat när gästerna drog sig ur så nu sitter vi med en massa mat här... Blir många matlådor.

Halkade till stallet imorse. Jäklar vad halt det är ute! Isgata överallt. Gled iväg med vagnen i sidled.. Ingen ridning med andra ord. Men Elliot tyckte om att få ge hästarna frukost :-)

Nu ska hela lilla familjen ta en tupplur, det är vi fasen värda.

Sanningen

Höjd puls och tryck över bröstet. Jodå.
Vi går på knäna. Jag står precis framför den berömda väggen och jag bankar huvudet in i den gång på gång. Kenny är där och nosar, han är ingen superhjälte, han är bara en vanlig människa som pressats för hårt för länge.

Fick jag önska mig en enda sak inför 2013 så vore det att alla i vår omgivning insåg allvaret i vår situation.

Man blir inte sjukskriven i två år för att man är lite trött. Man får inte ha båda sina barn heltid på förskolan för att man vill vara hemma och slappa.
Jag bakar inte.
Jag städar inte.
Jag går inte promenader.
Jag är hemma och är sjuk. Ligger och tittar in i en vägg.
Jag har inte valt det här. Jag skulle mycket hellre fungera. Orka vara en bra mamma till mina barn varje dag men istället ligger jag där som en stor hög med trasig människa.
Jag har inte orkat vara föräldraledig med Elliot alls sedan han föddes. Jag har varit sjukskriven hela tiden. Kämpat varje dag. Kämpat och kämpat för att Kenny skulle kunna jobba några timmar.. För att vi alls skulle ha råd att leva. För jag tjänar ingenting på att vara sjukskriven. Noll.

Leker jag med barnen på eftermiddagen så betyder det att jag måste lämna resten av dagen ledig för att inte krascha. Jag skulle kunna sova i 15 timmar utan problem. Jag är utmattad varje dag, hela tiden. Allt jag gör är en kamp. Kenny får vara hemma för att jag inte orkar värma rester i micron och ge dem till Elliot. För att jag får hjärtklappning av stressen.

All energi går åt till att hålla mig samman. Att inte falla sönder totalt.

Om bara alla i vår omgivning faktiskt kunde förstå det här.. Så skulle vårt liv vara så mycket enklare.

Att jag inte orkar betyder inte att jag inte skrattar med våra barn. Jag har roligt med dem men det kostar, det gör att jag senare måste vila. Att jag inte kan vara mamma hela dagarna betyder inte att jag inte älskar dem. Om jag inte hade mina älskade ungar så hade jag inte fortsatt kämpa alls, inte haft någon anledning att jobba för att bli bra, att fungera. Barnen är mitt livs morot, min största motivation och för deras skull så ska jag bli en fungerande människa. Vägen dit är så lång bara.. Och nu under tiden så får resten stå på standby. Räkna inte med oss.

Oh

Lilla vän. Jag undrar ofta vad jag gjort för att förtjäna en sån liten fantastisk unge som Melvin. Vi är ensamma nu och vi småpratar och leker medan "Så mycket bättre" hörs i bakgrunden.
Han är så kärleksfull. En riktig myskorv.

Något händer med en inuti när man blir förälder! Jag är så känslosam, känslorna är större än någon kan hantera. Man darrar i hela kroppen och det finns ingenting någonsin som skulle kunna toppa den här stora kärleken.
Och sårbarheten sen. Den gör mig fullständigt galen ibland. Jag har aldrig haft så mycket att förlora.

Det är ett privilegium att vara förälder och att få följa med på resan från liten nyfödd och se barnen växa upp. Det närmaste man kommer att få vara barn igen själv.

Jag kan bara tala för mig själv men jag är inte den blödiga typen som tjuter i tid och otid. Men som mamma. Det är på ett helt annat plan. En annan styrka på känslorna som inte kan mätas. Som inte kan jämföras med några andra känslor. Så starkt. Om jag så mycket som snuddar vid tanken om att förlora något av mina barn brister hela muren jag byggt upp och jag faller.
När Melvin eller Elliot slår sig blöder jag inuti.
Det finns ingenting ont jag inte hellre skulle ta själv för att spara mina barn. Ingenting större. Ingenting bättre än mina barn.

Att vara mamma är större än allting annat.

Jäjä

Crostini och räkröra till frunch är inte fel. Numera gör jag alltid min räkröra med en bas av majonäs och vispad grädde kryddat med cayennepeppar, dill och vitlök. Den är helt grym :-) Går att ha som fyllning i kall paj också.

Saknar vännerna idag. Är glad att jag har er att sakna. Beccas tjejkväll känns lite för långt bort.. En månad bort.

Arghg

Jäkla Kenny! Han lägger sig och huvudet hinner knappt landa på kudden förrän han har somnat.
Här ligger jag och stör mig på att det är varmt och på att Kenny andas för högt.

Jag vill också kunna somna så där. Pang! Så skönt det vore.

Normalt att behöva öppna fönstret i sovrummet i December? Undrar om grannarna har alla element på max så de värmer upp oss genom väggarna? Jag drar ner elementen. Har på i badrummen och här nere hos ödlan bara så han inte blir kall och ändå är det galet varmt så jag inte ens kan ha vintertäcket! Ushigt är det. 17-18 grader vill jag ha i mitt sovrum, här är det säkert en bra bit över 20.. Pissåskit!

Snö och sol!

Så skönt att solen behagade visa sig idag! Vi åkte lite pulka men våra latgrisar till barn orkade bara en liten stund. ;-) Förstår dem iofs, det var ganska mycket snö att pulsa igenom i backen.
Den som tyckte det var roligast var lilla Elliot. Han skrek och skrattade av lycka. Gullunge!

Nu handla lite till kvällen och sen hemåt. Bestämde att vi äter lite rester ur kylen, slänger ihop räkröra och har crostini till. Perfekt kvällsmat.

Imorgonkväll ska jag till den lille hästen igen. Är så glad att jag får låna honom.

Nu så ;-)

Efter en liten "paus" då jag badat av och lekt med Elliot, lagat mat till min lilla familj och nu fixat kvällsbestyren så kan jag se resten av Fjällbackamorden :-)

Har faktiskt hunnit torka bort det röda julnagellacket (känns såå trist med rött nu!) och målat första skyddslacket, sedan ska jag måla de andra lagren.

På tal om rött så får julsakerna hänga med ett tag till, än har vi inte tröttnat på julgransljusen och fönsterstakarna.

En grej med Fjällbackamorden, jag har inte läst böckerna utan det här är det första jag hör och ser om boken.. Och det är en tjej vars man är polis men hon är med på alla förhör? Vad arbetar hon som? Jag har inte riktigt förstått det ännu ;-) Hon uppför sig som om hon också var polis men jag tror de sa något om att hon skrev böcker?
Det kanske klarnar.

....

Sista tiden har känts som om jag slungats 10 år tillbaka i tiden.
Ingen skön känsla.

Ensam

Dä ä ja å Fjällbackamorden.

Helg?

Förväntade mig nyheter nu? Men det börjar visst 7.50? Jag trodde helgen var över? Jaja. Ingenting jag dör av.
Familjen får sova en stund till men snart håller jag låda. Ungarna ska sova om kvällarna :)
Strax promenad mot stallet för en förmiddag där. Härligt!

Hu!

Segis.
Har kört hårt med ungarna idag! Nu har vi fått nog av sena kvällar och bökande barn.. Upp med dem skapligt och så gick vi ut och pulsade i kramsnö, åkte pulka och gjorde snöfigurer. Mat på bestämda tider och läggdags tidigt.
Imorgon kör vi samma procedur igen. Ingen av oss mår bra utan fasta rutiner.

Imorgon ska jag ta hand om världens finaste Grimm.

Märkligt

Vår lilla 18 månader gamla son har magknip och kan inte sova.. Det har inte hänt många gånger sedan jag blev mamma men nu har vi gett upp. Skrikig unge får se Ice Age 4 mitt i natten. Han är i trance. Övertrött. Magont. Sömnig. Han säger inte ett dyft. Bara sitter där som en otroligt söt staty. Lille vän!

Kväller

Har satt mig i soffan med ett glas rödvin. Första alkoholen idag, inte för att jag är överdrivet politiskt korrekt och haft vit jul utan helt enkelt för att alkohol inte är en del av vår tradition på julafton. Det händer att någon dricker spetsad glögg och folköl serveras men det är precis lika vanligt att man som jag dricker barnglögg och julmust och man är lika nöjd ändå.
Sen nu efteråt är det rätt bra med ett glas vin, eller 5.. ;-) Lugnet lägger sig.

Barnen har varit så där disneyfilmsnöjda med sina julklappar. Vi har inte haft tv:n påslagen på hela eftermiddagen och kvällen utan bara umgåtts.

Imorgon är det lugna gatan. Vi planerar pulkaåkning och lek med allt nytt.
På annandagen skulle vi ha firat med min mamma men nu tänker jag inte åka dit. Leka charader är inte min grej helt enkelt. Så. Lugn ledighet framför oss. Det ska bli skönt.

....

Blodtrycket har sjunkit. Våra älskade ungar är hemma och jag tänker inte förstöra deras jul.
Deras far däremot är en helt annan sak. Det dröjer innan jag förlåter honom för det här. Kanske aldrig.
Jularna framöver blir inte så här. Aldrig mer.

Vi har en mycket förväntansfull 3 åring här hemma. Svårt att låta bli klapparna ;-)
Måste stressa lite nu.. Öppna klappar sedan sätta oss i bilen igen. Precis så vi bestämde att vi inte skulle göra blev det. Men aldrig mer.

Tänker försöka njuta av julen nu iallafall. Vi har ju tre fantastiska ungar här som förgyller vår dag :-)

..

Familjen en timme sen! Är så förbannad så jag vill bara skrika rakt ut.
Aldrig mer.

God Jul

Nemen God Jul allesammans. Jag fick krama om min familj lite och sen åkte de. Pga att det varit otydligt så fick planeringen justeras en aning för dagen. Men med min förkylning och sömnbrist så känns det ganska okej att fira in julen med mina hundar i sängen.

Familjen kommer hem lagom till lunch och sedan öppnar vi julklapparna och firar som vi tänkte göra under morgonen. Senare i eftermiddag styr vi kosan mot Ljusfallshammar och barndomshemmet för mer firande.

Jag har en sån fin vän. Hon peppar och står bakom och reder ut mina snurriga tankar. Får mig att inte tvivla på mig själv. För det och för att du sedan agerar hundrastare finaste Ester så får du fasen TVÅ flaskor glögg idag ;-)



Jag har aldrig förväntat mig att någon ska förstå mig men jag kräver att man accepterar och respekterar mina beslut.



Hoppas alla får en härlig Julafton tillsammans med era nära och kära.
GOD JUL

Vad vore dan före dopparedan utan lite gammal hederlig ångest?

Jag har ansträngt mig det ska gudarna veta och jag har lyckats över förväntan med att hålla ångesten i schack. Jag har inte stressat upp mig så jättemycket. Jag har medvetet gått långsamt fram och det har fungerat. Jag har varit lugn fram tills nu....
Nu stormar det rejält inombords och jag vill bara skita i Julafton helt och hållet. Jag såg fram emot det så mycket men nu är det bara svart.

Från att ha haft allt planerat vet jag egentligen ingeting alls om morgondagen.

Rätt bra

Först gick jag en mil och sen sjönk jag ner i ett varmt bad och lyssnade på Radio ett med Cissi Wallin. En ganska skön tillvaro.

Tror jag avrundar med hemgjord glögg och en film.

Skrämmande

Ser den gamla godingen Supersize Me som finns på Netflix.. Delen där de besöker en skola i USA är skrämmande. Man hör argument som "Vi lär barnen att ta eget ansvar och välja nyttig mat" samtidigt som de serverar, pizzaslice, pommes, chips, rulltårtor, chokladbitar, gatorade och annat kladd. Juice med lika mycket socker som det finns i läsk.

Skolmaten i Sverige har brister. Framför allt är den inte vidare god! Den tillverkas dessutom av lättprodukter som om jag fick välja inte skulle vilja att mina barn pr. Men hellre det än det där. Jag skulle vägra att mina barn åt snabbmat varje dag i skolan. En del av ungarna åt bara godis till lunch och så undrar man varför de blir allt fetare?

Usch. Får lust att äta bladspenat till lunch. Enbart. ;-) Som om det skulle hjälpa!

Gnälligt värre

Men ibland är det befogat att gnälla. När den där olustiga känslan man haft i kroppen senaste kvällarna bryter ut och visar sig vara en jobbig förkylning den 22/12..
Barnen är inte heller helt friska. Elliot är värst.
Kan vi inte bara få vara friska någon gång?!
Jag ska börja bannlysa alla som så mycket som snörvlar lite från vårt hem.

Signing out

Härmed tar jag julledigt. Struntar i det mesta och bara har det härligt! Ikväll ska vi proppa i oss ostkaka med grädde och sylt. Vi kommer att släppa lite på rutinerna och hinna umgås mer.
Imorgon ska jag till hästen men annars har vi inga måsten alls. Slå in de sista julklapparna och rulla några köttbullar till morgondagens middag.

Jag vill ut och leka med barnen så snart Elliot blivit frisk. Åka pulka! Se film och kramas. Vår minigran är klädd. Den ska få en annan ljusslinga sen bara. Skinkan ligger i kylen och väntar på att bli kolt. Allt är under kontroll och vi kan slappna av :-)

Jag ska göra en västerbottenpaj med kantarellstuvning också. Så mja, lite fix är det men ingenting storartat och ingenting vi behöver lämna hemmet för. Julen kan få komma nu, vi är mer än redo.

Det här med Vit Jul...

Läser om det här på olika bloggar, hör om det på radion. Vit jul. Och då syftar man inte på vädret utan på att vi vuxna ska dricka alkoholfritt under julhelgen.... En blogg jag läste nu under förmiddagen skrev att "gör om, gör rätt, gör så här, det här är okej men inte det här".. Rena regler för hur alla ska göra enligt henne. Men vem bestämmer?
Jag kan hålla med om att man inte behöver supa sig full när man har barn närvarande. Men vilka barn far egentligen illa av att trygga vuxna i dess närhet tar ett par glas vinglögg eller en julsnaps? Man får skilja på alkoholism och vanligt bruk av alkohol!
Jag tycker inte om alkoholfri glögg. Nöjer mig med 2,2% lättvinsglögg helt klart men nej, på julen kommer jag att dricka stark glögg. Det är MIN jul också. Det är Allas jul även om fokus självklart ligger på barnen.

Varför hårdra? Om man kan hantera alkohol så är det väl fritt fram att nyttja det. Kan man inte det så är det väl bättre att man avstår året runt eller lider barnen lite extra just på julafton?

Skönt med lite variation kan jag tycka.

Förra natten sov jag som bekant många timmar. Nu slår klockan snart 03.00 och jag har ännu inte lyckats somna. Men hur trist vore det inte att sova lika många timmar varje natt? Bättre med lite variation.
Men helt ärligt så känns det lite jobbigt att veta att om drygt 4 timmar måste jag gå upp.....

Har funderat kring det där med medicin många gånger den senaste tiden. Om det nu finns någon medicin som hjälper mig att somna men som jag inte blir beroende av så kan jag nog tänka mig det trots allt.. För det här är inte kul i längden, jag känner mig som ett vrak.
Kanske läkarna får som de vill trots allt. Efter ett år av olika försök att övertala mig att äta mediciner. Jag har vägrat allt vad medicin heter, "kan själv" är mitt andra namn men sömnlösheten lyckas jag inte bota ensam.

Den fula ankungen av H C Andersen

Jag köpte ett bokpaket på Tradera till barnen, egentligen var det en Nalle Puhbok och en om Iggle Piggle som lockade så jag la ingen tanke på en av de andra titlarna. Nu läste jag den för att se hur den var innan jag slog in den till Melvin..
Jag kan bara inte ge den till min son. Bara slutet, -Så här lycklig trodde jag aldrig att jag skulle kunna bli, då jag var den fula ankungen! Säger svanen när den vuxit upp och blivit vacker och därmed fått ett värde.

Nej tack.

Glad dag

Idag fick jag sova och oj vad jag sov! 12.10 vaknade jag och då har jag inte vaknat till alls sedan barnen åkte imorse. Ändå är jag lite trött nu men det är en annan slags trötthet.

Vi har handlat julklappar, jag önskar att jag var rik för jäklar vad jag skulle shoppa loss till barnen då. Det finns så mycket roligt i affärerna. Men sen är det väl egentligen så att barn inte behöver ha massvis med julklappar...

Våra barn får inte saker speciellt ofta mer än på just jul och födelsedagar. Det finns få saker som är mer motbjudande än bortskämda snorungar som tror att man kan få precis vad som helst när som helst. Som förväntar sig att få saker varje gång man är inne i en affär. Inte min melodi och så kommer jag aldrig tillåta att våra barn uppför sig.
Men eftersom att jag inte köper så mycket grejer resten av året så kliar det i fingrarna nu ;-) En lottovinst vore inte fel!

Avslutade med en liten nätt familjepizza. Formen och periodisk fasta jobbar vi med efter nyår igen, den avdelningen har tagit julledigt.

Kväller

Spenderat kvällen med en vän. Så mycket värt. Provdruckit vår hemgjorda glögg och pratat strunt.
Nu är jag trött men ska se sista avsnittet av Fringe säsong fyra innan jag lägger mig.

Imorgon ska kidsen till sin mormor över dagen, jag ska äntligen få vila ordentligt. Det ska bli så jäkla skönt!
Tror ungarna får det skoj också.

Stressig trött dag som ändå blev bra till sist. Mycket tack vare min vän, tack hjärtat.

.....

Jag vill ju inte vara någon mupp!

:-)

Den här lilla solstrålen gör dagen lite lättare. En suddig ögonblicksbild på världens finaste unge. Ja, han och Melvin så klart. Världens bästa ungar.

Dags igen

Inatt fick Elliot krupp. Inte fullt lika jobbig som det kan vara men tillräckligt för att ingen av oss har sovit. Igen. Melvin brukade få det som liten, inte alls trevligt när ens lilla skrutt inte kan andas ordentligt. Vi gjorde det vi brukade när Melvin var liten, det sitter i ryggmärgen på något vis, ut i friska luften med trött liten unge och sedan bygga ramp i sängen där Kenny försökte sova med Elliot på bröstet.
Men nej, ingen av oss har sovit speciellt mycket inatt.

Det känns så typiskt att det ska sammanfalla med dagen då Kenny ska vara iväg hela dagen bortsett från när han kör mig till mitt sjukbesök och till efter barnens läggdags.
Så jag gör som jag gjort många dagar den senaste tiden, biter ihop och bara gör. Trots att jag inte alls orkar.
Jag är tömd och slut. Tom och avtrubbat trött. Minns inte när jag var utvilad sist.

Natt.......

Så häftig var jag. Ligger och försöker somna men kroppen är i uppror. Den skriker att den behöver kräkas. Att det brinner inuti av slemmig lava.

Jag säger lugnt Nej. Nej, vi gör inte så längre.

Men någonstans inuti vill jag känna den där lätta känslan. Tomhet. Så skön. Då allt släpper och jag slipper känna den här bultande brännande känslan i kroppen.

Så jävla störd.

Julgodis!

Gjorde Fudge och herrejävlar vad god den blev :-)

Jag kollade igenom några olika recept och gjorde om dem lite.
Man kokar ihop;
3 dl grädde
6 dl socker
1 dl sirap
1 tsk äkta vaniljpulver
Koka till det når 120 grader drygt eller testa att hälla lite i ett glas med kallt vatten, går det att forma till en kula är det färdigt.

Blanda sedan i;
200 gram hackad vit choklad
1 msk flytande glykos
1 msk smör
Vispa tills det svalnat till iallafall 90 grader eller är en jämn smet.

Häll upp i en klädd form ca 20*20 cm och låt stelna i kylen, skär sedan i rutor.

På bilden är det hörnbitarna som vi provsmakade, därför är de ojämna :-)

Darkest before dawn

Om man inte tror att det kan bli bättre så är det väl bara ge upp kvar? Det är inte min melodi.
Jag tror att 2013 kan bli ett bättre år. Jag har lärt mig att säga ifrån, att jag inte måste behaga andra hela tiden.
Barnen kommer att gå på förskola båda två och jag kommer att få tid att vara sjukskriven på riktigt och en chans att börja må bättre.

Jag ska rida. Vi ska träna hund. Åka till Kolmårdens djurpark. Fira födelsedagar. I sommar ska vi bada och i höst ska vi plocka mängder med kantareller som Melvin ska få steka själv med massor smör och salt på.
Melvin fyller 4. Elliot 2. Åldern vi fasat för och samtidigt sett fram emot ;-)

Utan hopp finns ingen framtid.

Puh!

Idag kändes den där milen i kroppen. Jag är trött. Antar att den bristande kosthållningen och sömnbristen den senaste tiden spelar in.. Men trevligt var det, hästarna är så goa!

Här kommer en kvällschock! Jag ska faktiskt äta vörtbröd med gräddost och dricka te till istället för att äta middag. Det gör jag så gott som aldrig. Jag är ingen smörgåsätare direkt men ikväll bara orkar jag inte och så är jag hungrig som sjutton. Ibland får man vara ett soff-fetto och äta kvällsmacka.

2,5 timmes tupplur

Fick mig en chock när jag hörde Melvin på övervåningen och förstod hur länge jag och Elliot sovit! Undrar just hur jag ska kunna somna ikväll?
Men skönt var det.

Ska gå till stallet om en timme. Innan dess måste jag försöka bota min begynnande migrän. Johodå. Härligt att känna hur ögonen reagerar på ljud och ljus. Det skär i huvudet. Tabletter och vila så kanske jag fungerar sen. Det blir skönt med lite promenad iallafall, frisk luft i sällskap av Ester och Gimli. Saknar lille hästen.

Lugn dag

Kurerar febrig Elliot idag också. Vi tar det lugnt, ser film och äter vörtbröd med prästost på.

Såg den här på Facebook, funderar på om jag skulle göra en sån till ungarna ;-) Tror det skulle uppskattas. Himla kul idé iallafall.

Man kan väl ändra sig?

När jag drömde om en egen collie så såg jag en sobelfärgad Lassie framför mig. När jag sedan blev med en trefärgad bedårande liten colliegrabb så började jag tycka att de svarta är finast. Någon gång ska jag ha en sobelfärgad.
Men blue merle har jag aldrig gillat. Förrän nu på senare tid då! Efter att dels ha träffat blåa collies men också tittat mycket på bilder av olika varianter så har jag helt ändrat mig.. Jag kan mycket väl tänka mig att ha en blå i framtiden också :-) Drömmen vore väl att ha tid med en av varje färg. I framtiden kanske jag har det. En glad pensionär med tre colliesar. ;-)

Gimlis mamma råkar vara blå. Hon är av brukstyp och så trevlig! Henne hade jag gärna öppnat upp vårt hem för om hon behövt ett nytt. Det är hon på bilden, sötnos.

Kväll hos oss

Dessa små ligister är ena stunden osams och skriker och sedan kan man hitta dem så här, sittande tyst och snällt framför "I drömmarnas trädgård". Vi varvar ner innan det är dags att gå och sova.
Elliot har feber och är sjuk igen. Vi var visst inte klara med sjukdomar ännu.....

En vecka till jul. Jag har inte hunnit någonting. Tror jag struntar i det mesta i år, vägrar stressa. Men kanske kanske kan jag tvinga fram lite julkänsla iallafall? Jag vill hinna njuta av julen tillsammans med våra barn.

Jag har skrivit om en och samma text några gånger men det blir mest dravel så jag tror jag låter bli att publicera den.
Lite är det för att jag har tröttnat på hela den här stormen. Jag har tröttnat på att allt måste dras till sin spets och bara vara svart eller vitt, för eller emot.
Jag ger det ett par veckor, jag tror att folk glömt bort allt tills dess. Om inte så kan jag alltid tycka lite då ;-)

För övrigt.
Ät skit din parasit.

Lyx

Jag är inte helt säker på hur det gick till men Kenny står och fixar kycklingwok med nudlar. Gott och så skönt att slippa laga mat.
Kikar på historieätarna samtidigt och är rätt tacksam över att leva nu och inte på 1700-talet.

:-)

Men! Det finns visst hopp för mänskligheten. Rätt som det är så poppar det upp texter och bilder som säger emot dessa "Ta inte vår jul ifrån oss".....

Jag insåg just att Elliot fick vaccin i torsdags så kanske är det här en biverkning av det? Hoppas hoppas så kanske Melvin slipper och det här är borta innan jul. Nu ska vi se Ice age och kurera liten gosse.

Bitter

Idag vaknade jag bitter. Om man nu kan säga att man vaknar när man knappt hann somna innan det var dags att gå upp? Jag kan knappt tro att det är sant men vår Elliot är sjuk. Igen. Natten har varit en lång seg väntan på morgonen när jag vaknat fler gånger än jag somnat tror jag. Så känns det iallafall och jag blir så där bitter...
Jag är sjukskriven av en anledning, jag behöver få vila. Men ändå förväntas jag fungera som vanligt vilket jag inte kan..

Men sen är han så jäkla härlig så jag bara släpper det. Han är glad och gullig. En liten 18 månaders febrig snorig lyckobulle. Vila och bli frisk får jag bli någon annan gång.

My bad

Joho! Ibland har även jag fel. Det är en rektor som sagt att barnen inte får vara pepparkaka i lussetåget. Hennes tanke var god, hon ville inte kränka någon men tyvärr blev konsekvensen den motsatta och tyvärr gav hennes agerande rasisterna vind i seglen.
Kanske kan vi enas om att det inte är invandrarnas fel att en svensk rektor bestämmer något sådant? Och nej, det blir inte ett permanent beslut för Sveriges alla skolor för all framtid så alla som brinner för bruna kläder med vita detaljer på kan andas ut.

Läggdags. För ett tag sedan. Ny vecka imorgon och bara en vecka kvar till självaste Julafton.
En vecka full av stress och Kenny är butter på mig för att jag har en viktig tid i Norrköping på Onsdag... Jag hoppas att jag snart kan få tillbaka lite energi så att jag orkar ta kökort, då hade han inte behövt agera chaufför så fort jag ska någonstans.

Jag tror att jag måste stänga ner lite, dra för gardinerna och försöka samla mig. Jag vill så gärna bara orka leka med mina underbara ungar och då behöver jag ta den energin någonstans ifrån... Men det får det vara värt, så klart det är. Ungarna är det bästa jag har och att vara deras mamma är den viktigaste rollen jag någonsin fått och kommer att få.
Melvin.
Elliot.
Gosiga pluttungar.

Oh.

Elliot vaknade så jag gick ner till honom, efter två minuter somnade han men jag blev kvar. Lilla gosiga unge. Han ligger tätt intill och det är så mysigt så jag vill nästan inte gå härifrån. Trött blev jag också.

Vilken skillnad det är från dag till dag hur man uppfattar saker. Idag har jag haft en ganska irriterad dag inombords och därför kanaliserat det på diverse saker som irriterar....
Jag har också en ganska känslig dag och då blir jag så där löjligt skör. Nu inbillar jag mig att många är emot mig och att saker som skrivs här och var är personliga pikar till mig. Jag intalar mig själv att det inte alls är så utan att det ligger hos mig, jag är känslig idag helt enkelt och suger åt mig allt negativt. Men ändå rubbas jag en smula.
Funderar.

Kanske är det bättre att jag undviker personer som får mig att känna så. Slutar läsa deras bloggar och loggar ut från dumma facebook som ändå mest irriterar mig. Alternativt tar bort alla som gillar en massa strunt så jag slipper se eländet.

Kanske är det bättre att hålla sig till den skara människor jag vet vart jag har och ge fan i resten. Sluta bry mig. För varför bryr jag mig egentligen? Det är inga viktiga människor.

Gänget i fredags, ni är för härliga. Varför kan jag inte fokusera på det istället? Jag har så fina människor runt mig som vill mig väl!
Fokusera rätt. Lägg energin rätt. Tänk rätt.
Hur svårt kan det vara?

Kärlek

Mellan varven på Facebook och diverse bloggar har jag faktiskt ett riktigt liv ;-) Det liv som verkligen betyder någonting.

Jag och min unge har städat och pratat mycket idag. Okej, jag städade mest. Han tittade på Spirit. Men det är så roligt nu! Han resonerar och funderar. Pratar om hur han längtar till julafton och julklapparna. Att han saknar mormor och vad han vill leka med på förskolan imorgon.
Ena stunden är han en mänha (människa) som heter Melvin, i nästa är han en vildhäst som sparkar bort pumor.

Barnen är nyklippta, det var snälla Ester som fixade det så nu är de så fina så och slipper ha luggen i ögonen. :-)

Om en timme är det slut på familjemyset för då ska jag gå till stallet. Den här veckan har jag verkligen saknat hästen.. Nästa vecka får det bli ändring, inga sjuka barn. Vill vara där ute minst tre dagar i veckan iallafall. Behöver både motionen och tillfredsställelsen av att få umgås med hästar. Det gör mitt hjärta helt.

Bästa jag kunde göra just nu ;-)

Johan Dalén heter den man som jag citerar här via bilderna. Hoppas det är läsligt även om det blev saxat.

Update

Ytterligare ett exempel..
Det här har bland andra min egen syster like:at... Det betyder inte att jag hatar min syster, det betyder att vi tycker olika. Det betyder att hon inte tänkt efter.

Jag hittade en text skriven av en Johan som jag delade på min sida. Den var så bra! Kommer att delge den här också bara jag lyckas kopiera den från Facebook. Väldigt klokt formulerat.

:)

Innan någon tar åt sig vill jag tillägga att tidigare inlägg var ett exempel. Det dräller av liknande bilder på Facebook och jag förstår så klart att man inte alltid tänker innan man enkelt trycker på "Like".. Det är en del av problemet förstås.

Jag tycker inte att alla är idioter som någonsin har gillat ett korkat inlägg på Facebook. Det är skillnad på person och sak och i det här fallet är det saken ja angriper, inte person.

Nu kan jag nästan inte vara tydligare tror jag ;-)

Kränkt

Jag ögnade igenom min Facebook nyss och blir bara så trött. Jag tappar tron på mänskligheten. Känner mig som den enda människan på jorden bland apor.

Folk på min vänlista gillar sidor med ett innehåll som är rentav fördummande. Någon har knåpat ihop en text som helt saknar verklighetsförankring.. Det är att dra allting till sin spets utan någon som helst fakta och det värsta av allt är att folk bara sväljer det och till slut tror att det är sant.
En del saker stämmer men och? Ja nu klipps seriefiguren från 30-talet bort ur Kalle Ankas jul. Barnen skiter i vilket kan jag lova. Saker kan inte alltid vara som det varit, ibland behöver man släppa taget om dåtiden och låta sig utvecklas.

Men sluta gnäll om att någon förbjudit pepparkakssången! Det blir bara löjligt för det är inte sant. En lärare på en skola valde att inte ha med den, orsak inte helt känd.. En mamma någonstans väljer att uppfatta det som att hennes son inte får vara pepparkaka och ringer Aftonbladet och tjuter.
Seriöst?!
Har det ett nyhetsvärde verkligen?

Tintin har inte plockats bort från Kulturhusets hyllor! Böckerna har bytt sektion. Flyttats 10 meter till en hylla där de passar bättre 2012.

Tack vare våra fantastiska sociala medier som kan användas till så mycket bra saker.. Jag menar, att sprida information snabbt tex och förstås det uppenbara att kunna hålla kontakt med vänner och familj på ett enkelt sätt. Men tack vare dem så kan varenda liten bitter svensk tycka en massa och spy ut sina korkade åsikter varpå en massa andra trycker på "like" utan att knappt ha läst, alls tagit reda på om det ens stämmer i verkligheten.. Och vips har det blivit sanning.

Jag blir kränkt. Jag blir kränkt av alla inskränkta människor som säger sig bli kränkta av att vi i dagens Sverige strävar emot ett mångkulturellt samhälle där alla är lika värda.
Och ja. Då kanske vi får släppa på vissa saker. Karikatyrer från 30-talet tex och ge våra barn rätt syn från början.

.....

Ja för det här är ju mycket bättre än -10 och gnistrande snö?
Urk. Regn och slask. :-/

Skruttungar

Det är så tomt här hemma och jag saknar våra pluttar. Det ska bli skönt att få hem dem igen och att få höra hur de haft det hos morfar och Majsan :)

Tomtarna har fått komma upp ur kartongerna idag så nu är det julmysigt hos oss.
Vi planerar att se barnfilm och äta godis ikväll, visst kontrast från gårdagens pubrunda. Men det var kul att träffa vännerna, har saknat er!

Men oh mina pluttar. Måste få pussa och krama på dem snart!

Varför inte?

Tror vi kör natt tre med förkastligt dålig sömn. Varför sova när man kan vara vaken liksom?

*FunderarPåAttBankaHuvudetIVäggenTillsJagBlirMedvetslös*

Hoppsan

Där insåg vi att vi glömt ge Elliot d-vitamindroppar i ungefär ett år! Är det därför han är så sabla sur kanske?

Får väl hälla i ungen dropparna nu tills han fyller 5 istället för till 2 år för kompensation?
Att det innehåller cancerframkallande ämnen får man väl bortse ifrån, eller?

Dumma Bloglovin..

Jag prenumererar på mina favoritbloggar via Bloglovin men nu när appen uppdaterats så säger den plötsligt att jag inte följer en enda blogg?! Hoppas verkligen att det kommer igång snart... Kan omöjligt komma ihåg alla bloggar jag följer, det är väl ett hundratal.. Även om jag inte läser alla inlägg så följer jag dem där.

Blev så glad idag för varken jag eller Melvin frös. Jag hade min enorm Fjällrävenjacka och han hade sitt Didriksonsset. Vi kompletterade med en mössa från Solo också! Man ska inte glömma bort att handla lokalt, hon hade mycket mer Didriksons än vad Stadium har.. Och som jag letat efter en mössa i rätt färg och rätt storlek.
Underbart solsken som piggade upp en annars ganska trött och sliten dag. Lunchen med pappa/morfarn gjorde sitt förstås. Kinamat är inte fel, Melvin älskar friterad kyckling och fläskfilé :-)

Nu en anhalt kvar, fika hos mormor.. Sen får jag äntligen vila. Det behövs .

18 månader gammal humörsvängare

Elliot fick inte leka med grinden ner till trappen, jag stängde den och sa det. Då kastade sig lillplutt på golvet med ett illvrål, bankar sina små nävar i golvet medan tårarna sprutar. Jag bar honom därifrån och sa -Oj vad arg du blev lille vän.. Han fortsatte grina. Sedan gick han ut i köket och demonstrativt satt där och tog i allt han hade för att pressa fram gråt.

Din lilla dramaqueen! Det måste vara jobbigt att leva så där svajigt. Att gå från sprudlande lycklig till hysterisk på 2 sekunder 25 gånger om dagen(räcker det?) måste vara grymt påfrestande.

Hehe. Nu öppnade den lille filuren min baklåda och drog fram en massa essenser och färgpasta som jag tog ifrån honom och så fick han förstås ett nytt ledset utbrott.

Älskade unge. Vad ska det bli av dig vid 3 års ålder?

På bilden har han iallafall återhämtat sig lite från all ilska. Men nej, det är inte riktigt hans dag idag.

Gnälligt värre

Natt två med 3-4 timmars sömn. Mår illa.

Det ska vara kallt idag, jag kommer att ha min fula för stora jättejacka för att inte frysa ihjäl.. Men vad tråkigt det är, jag vill ha en snygg och varm vinterjacka! Varför är det så svårt? Att inte köpa en för stor är förstås ett sätt, det förstår jag också men nu blev det så.

Näe. Gräsligt. Jag förstår faktiskt inte alls hur jag ska överleva den här dagen? Eftersom att jag ska äta lunch med pappa och Melvin så kan jag inte sova då och senare ska vi iväg så då går det inte heller. Det går egentligen inte förrän ikväll. Härligt. Då är det nog bra att ladda en stor kanna kaffe!

Men suck!

La mig för 1,5 timme sedan men kan inte somna. Som vanligt kan man väl säga. Stressen kommer krypande, så trött jag kommer att vara imorgon. Ungefär som idag. Förlamad.

Ingen speciell anledning tror jag? Bara sömnlös. Och sjukt trött.... Har varit i flera timmar men så fort jag lägger mig ner så börjar tankarna snurra kring viktigt och oviktigt.
Går igenom morgondagen om och om igen.. Förmiddag med speedad 1 åring. Lunch med pappa och Melvin, sedan åka och hälsa på mamma med barnen. Sedan dö i soffan. Ungefär så.

Humöret är inte på topp idag. Heller.
Suddar och skriver. Skriver och suddar. Inte trampa någon på tårna. Herregud kränk ingen för bövelen!

För att ingen ska känna sig glömd kan jag säga att jag hatar alla. Precis alla i hela världen hatar jag.
Jag spyr på facebook och alla dessa "Låt ingen ta ifrån oss pepparkakesången".. Som om någon brytt sig innan en morsa någonstans missuppfattade information och ringde aftonbladet och grät?
Alla dessa "idag åt jag en pepparkaka tillsammans med bästaste Lisa, myyyys"..

Mest kanske jag spyr på att behöva spendera natten på toagolvet för att min kropp inte fungerar som normala kroppar gör. "Åh nej idag åt hon skräpmat, jag tror jag dör och måste krampa i timmar" (min kropp som talar)....

För bra för att ignorera

En kille har skrivit en text om rasism som jag tycker är så bra. Den är enkel i språket så att till och med en sverigedemokrat kan förstå den och rakt på sak. Tummen upp.

Jag är till och med villig att bortse ifrån att den är publicerad på Moore.se ;-)

http://moore.se/jag-ar-inte-rasist-men

Nu firar vi snart Jesus födelsedag. *Bullshit!

Den här människan har sammanfattat det så bra och är mycket kunnig så istället för att jag ska skriva ihop något här så är det bättre att ni lägger 5 minuter av er tid där.

Det är väldigt intressant tycker jag, hur kristendomen med våld tvingat sig på folk sedan urminnes tider. Inte ens jul fick vi ha ifred!
Och nej! Julfirandet har ingenting med Jesus att göra.

http://tantrikblog.wordpress.com/2008/12/25/god-jul-–-den-mest-hedniska-av-hogtider/

Jomen så kan det vara?

Melvin förklarar för mig att han önskar sig en ny brandbil i julklapp.
M-Pappa har tagit sönder min. Han drog sönder den och slog sönder den.
Jag -Vad gick sönder på brandbilen då Melvin?
M-Allt. Den är helt värdelös.
Jag -Är det verkligen sant?
M-Ja! Pappa tog sönder brandbilen jag fick av Bengt.

Och där kom det intressanta. Melvin minns alltså att han fick brandbilen av Bengt, vår snälla granne i Viggestorp! För över ett år sedan.
Men nej, Kenny har inte förstört den ;-) Den är inte alls sönder men Melvin vill nog ha en till i julklapp. Skruttunge!

Vad jag saknar att bo i Viggestorp. Där trivdes vi bra. Det är visserligen nära till centrum nu och det är bra men Viggestorp var mysigt, färre och trevligare grannar. Lugnare.
En stor fyra där med uteplats vore något. Tror inte att det finns för uthyrning dock och köpa insats vill jag inte göra. Ska jag äga vill jag äga på riktigt dvs hus. Bostadsföreningar förstår jag mig inte på, inte heller att låtsas äga en lägenhet man inte äger egentligen bara för att få möjlighet att riva en vägg om man vill. Nej tack.

12-12-12

Jag ville vara en sådan mamma som jublar med tårar i ögonen. Istället stod jag där och tittade på förskolebarnen och slogs av hur ofantligt meningslöst det egentligen var för dessa små barn.
En del var inte äldre än Elliot och de stod och satt gråtande och förstod inte vad vi gjorde där allesammans.
Det var en del lite äldre barn som sjöng och förstod vad som hände.
Ändå armbågades föräldrar, jag stod där ihopträngd och försökte freda mig. Det fotades trots att personalen uttryckligen bett om att man skulle vänta till efteråt för att inte skrämma de små med alla blixtar. Jag hörde en mamma säga "Äsch skit i det fota nu" till sin karl.. Allt för att få en liten bild av deras snoriga unge i trånga lussekläder över ytterkläderna, för ja vi var utomhus.


Melvin då? Han stod där. Stilla som han blivit tillsagd med sitt lilla ljus i handen. Efteråt kom tårarna. Alla dessa människor vart kom de ifrån och varför stod alla och tittade på honom? Varför var vi där på hans förskola.
Han förstod inte.

Det var ingen fin känsla. Det var bara en lång sträcka att genomlida från start till slut.
Men de var otroligt söta dessa små peparkakor, tomtar och lucior. Huller om buller stod de. Gullungar.

Efteråt samlades vi för att fika och Melvin hade verkligen valt rätt! Det var saffransmuffins med mandelmassebitar i. Saftiga och mycket godare än vanliga lussebullar.
Melvin blev ledsen när vi skulle gå så vi väntade tills de andra gått och allt var som det brukade på förskolan. Där är jag benhård, jag lämnar inte mina barn gråtande oavsett vad andra säger. Jag tror inte att det är bra att inte låtsas se barns känslor. Sen la han pussel och var glad och jag kunde lämna honom med gott samvete. Det tog max 5 minuter men det var viktiga minuter.

Men alltså. Varför arrangeras luciafirande med 1 åringar? Säg 3-5 åringar som iallafall har ett hum om vad som händer och som kan förberedas men yngre känns bara konstigt? Inte kan det vara för barnens skull iallafall....
Och föräldrar. Ja era barn må var det viktigaste ni har men jag vågar lova att alla andra känner likadant för sina barn så lite jävla hänsyn kanske vore på sin plats? Istället för att helt hysteriskt försöka föreviga allting till det perfekta fotoalbumet kanske man bara ska slappna av lite och vara närvarande där och då? Kanske inte knuffa på någon som står med en liten plutt i famnen till exempel.

Nästa år är Melvin äldre, jag hoppas att han då förstår mer vad det handlar om och tycker att det är roligt att medverka? Det vore så roligt att istället få se glada ungar :)

Sömnlös

När hjärnan går på högvarv och formulerar texter alldeles själv istället för att samarbeta och somna så finns egentligen bara en sak att göra; skriva. Men jag vill egentligen inte skriva det hjärnan vill just nu. Egentligen inte alls.

Det finns en dörr jag sällan öppnar. En dörr som leder till något stort och vasst man kan göra sig illa på. Ett stort "tänk om"..
Där gömmer sig en föreställning om hur livet kunnat sett ut om inte.. Om inte allt som hände hade hänt. Bakom dörren finns minnen av när vi var barnvakt till min äldsta systers barn, hur skoj vi hade. Det finns tankar om hur det kunde ha varit om vi stått varandra nära idag. Istället vet inte alla mina vänner ens om att jag har tre systrar.

En tanke om vår mamma kunde varit frisk. Hur vi kunnat fira jul tillsammans allihopa och hur vi hade kunnat se varandras barn växa upp och glädjas med det.

Jag öppnar sällan den dörren för det gör för ont att tänka på hur livet skulle ha kunnat vara, hur det borde ha varit. Ikväll stod den på glänt och bilderna kom forsande ut i en enda ström. Det är en sorg att inse hur trasig vår familj blivit, hur mycket smuts som göms i hörnen och hur allt stoppas i en burk med låst lock.
Det finns inget hopp. Det tjänar ingenting till att fundera över hur det hade kunnat vara ändå gör jag det ibland.

Funderar på om mina fötter skulle lyda om jag satt bakom ratten och såg honom passera framför mig. När jag vet att jag skulle göra världen en tjänst. Det är ett avskum. En icke-individ som förbrukat sin rätt att andas flera gånger om.
Som jag hatar. Som jag hoppas på att snart få höra de där orden att det är slut nu.
Kanske en bilolycka. Kanske sjukdom. Det spelar egentligen ingen roll så länge det där inte finns längre. Död död död.

Kanske..

Handlar allt om att jag tycker att jag har det lite för bra trots allt? Med mina två perfekta söner och min make? Att någonting "borde" gå åt skogen? Och därför måste jag kalkylera och fundera, förbereda mig och försöka förhindra.. Nätterna igenom.

Fina fina ungar. Jag lever för er.

Trött

Så där slut så man bara inte orkar göra någonting alls.
Vi är trötta allihopa, barnen ser på IgglePiggle och jag ligger utslagen. Upp tidigt imorgon för att föreviga Melvins första luciafirande. Han ska vara tomte för de hade vi kläder till hemma och han fick ett elektroniskt ljus att hålla i. Han valde saffransmuffins till fika :-)

Luciafirande är mysigt i förskoleåldern, innan pojkarna upptäcker att de inte passar som tärnor, innan de flickor som avviker från idealet inser att de aldrig blir valda att vara lucia.
Jag tycker att det är en fin tradition med ljusen och sångerna. En försmak av jul. I förskoleåldern. Sedan handlar det allt mer om utseende och att passa in i rätt fack. Att rösta fram den blonda smala och i mångas ögon vackra flickan som ska stå tyst längst fram som en prydnad. En sak. Ett objekt.
Lägst bak ett par stjärngossar och någon tomte, pojkar förstås. Några få för vid tonåren har pojkarna förstått att det är "tjejigt" att tycka om att sjunga och det är givetvis aldrig bra.
Kanske vill någon pojke få vara lucia och stå längst fram men det går förstås inte för sig.
Nej. Jag gillar det inte. Det känns förlegat och jag skulle hellre se ett nyanserat luciatåg där alla klädde ut sig till den figur de ville (lucia, tärna, tomte,pepparkaka) i alla olika kön, former och hårfärger. Där den knubbiga ungen ansågs lika bra som smalisen. Där man inte brydde sig utan istället valde att fokusera på att ha skoj och att få en mysig stund tillsammans.

I framtiden kanske?

Min stora skrutt

När jag kom för att hämta Melvin idag så satt han och lekte med lego, vanligt lego för stora barn.
Jag blev informerad om att han ska ha sitt första luciafirande imorgon. Min lilla skrutt börjar bli stor och jag har verkligen inte hunnit med och förstått det. För mig kommer han nog att vara en liten 2 åring i många år. Tur att han fortfarande vill pussas och kramas :-)

Ingen bra början

Usch jag är svinirriterad. När jag har mina sjukbesök behöver jag vila extra mycket men idag kom Kenny hem 40 minuter för sent så nu känner jag mig ändå stressad...
Gissar att ungefär kanske en enda läsare har ett hum om hur det är och förstår.
Nu ska jag skynda mig att somna så jag hinner, ja men ni hör hur dumt det låter?

När det blir så här fel vill jag bara ställa in och strunta i det men jag ställde in förra veckan pga sjukdom så jag kan fan inte. Jävla skit! :-/

Får försöka glädja mig åt att jag efteråt ska handla en rolig sak. Ingenting dyrt, så klart.. Men något roligt. Behöver lite positivt idag!

Typisk kräkbild. *varnar känsliga läsare*

Det här är en typisk seg spermabild. En sådan bild som framkallar illamående hos mig.. Tanken är väl förmodligen att framkalla andra känslor men nej, det gör den inte hos mig.

(Jag fick tänka att det var glasyr för att ens kunna klippa till den) ;-)

Varför ser man dessa bilder och varför är det ett vanligt inslag i tex porrfilm med sprut i ansiktet? Tänder folk på det? Jag kan inte förstå det, inte alls. Jag vill mest spy.

Ny vecka igen.

Idag är det 16 år sedan min syster födde sitt första barn. En liten fjunig otroligt söt liten pojke vid namn Adrian. Idag är han också fjunig men på ett annat sätt ;-) Tänk att om 2 år kanske jag får bjuda honom på en öl på krogen? Sjukt ju.
Om 4 år är det storkalas i familjen då han fyller 20, jag 30 och syrran 40.
Fast stopp stopp stopp! 30?! Fy helvete.. Nu dog jag lite.

Vi ska iväg och fira honom senare. Jag ska nu försöka glömma bort att jag blir 30 om 4 år. Jag vill INTE fylla 30. Innan dess skulle jag driva minst ett företag, ha eget hus på landet och 4 egna barn. Det är för tight, jag kommer aldrig att hinna och jag kommer att känna mig så misslyckad!

Vintermys

Vi har nu tänt 11 värmeljus här hemma, temperaturen ute föll snabbt så elementen inne hann inte med riktigt.
Vi har druckit glögg och umgåtts hela dagen.
Dragit barnen i pulka, sett filmer och ätit popcorn. Typisk lördag.

Melvin börjar se riktigt bra ut nu. Kennys halsfluss ger sig inte dock, han går fortfarande omkring som en sur mutist. Som tur är går det över någon gång, jag vill ha tillbaka min karl.

Imorgon ska jag frysa häcken av mig i stallet. -19 har utlovats och vi ska gå promenad till stallet. Kan bli spännande.

Glömde

Det kanske verkar som att jag går runt med en ständig dödsångest över att förlora mina barn. Och ja jo, de stämmer faktiskt. Hela min existens beror på mina barn, skulle jag förlora båda två så finns inte jag mer. Jag är rädd varje dag för att något ska hända dem. Varje gång Kenny är lite sen om de är iväg och handlar och jag hör en ambulans. Varje kväll kollar ja så de andas. Varje gång de är sjuka slås jag av tanken att det kan vara något allvarligt.
Att vara mamma är som att leva i ett ständigt tillstånd av att vara totalt nyförälskad, så där så att man går omkring och ler och vill ta en tugga av personen i fråga. Det är den största förälskelse man någonsin får uppleva som människa och tanken på att förlora dem är så skrämmande.

Det betyder inte att jag inte hinner uppskatta dem. Att jag inte är glad och tacksam över att jag har dem. Tvärtom tror jag? Eftersom att jag törs tänka på de risker som finns så tar jag även vara på varje dag med dem. Jag lägger medvetet bort mobilen och bara är med barnen. Ser dem. Lyssnar på dem. Njuter av att vara deras mamma.

Innerst inne så klart att jag tror att de kommer att leva tills de blir skruttiga gamla pensionärer, annars skulle jag nog bli galen på riktigt?
Men rädslan finns där och jag tror inte att jag är ensam om den? Man oroar sig som förälder helt enkelt, vissa mer andra mindre. Jag kanske oroar mig något i överkant men då får det väl vara så då.

Fan det är så klyschigt men man kan verkligen inte förstå det här förrän man ar en egen unge. Jag hatade att läsa och höra sådant dravel innan jag blev mamma men det är så. Vissa saker måste man uppleva för att förstå. Kärleken till sina barn är en sådan sak.

Försöker förstå

Igen läser jag vad den där mamman skriver. Tvåbarnsmamman med ett barn på jorden och ett någon annanstans. Jag försöker förstå hur hon klarar av att fortsätta leva, hur hon orkar kliva upp varje dag och hur hon fortfarande kan andas?
Jag förmodar att hon inte kan det men att hon gör det ändå för att hon måste.
För hennes andra barns skull.

Men tanken på om det var jag som såg mitt barn dö ifrån mig. Att min värld vändes upp och ner helt utan förvarning, ens sekunden lycklig tvåbarnsmamma andra sekunden den värsta sorg en mamma kan tvingas uppleva. Jag kan inte ens föreställa mig det. Jag vill inte föreställa mig det.
Mina två fina korvar. Mina gosiga underbara barn. Om någon av dem en dag plötsligt rycktes ifrån mig så känns det som att jag skulle dö samtidigt av bara sorgen i sig.
Men man gör förstås inte det. De som råkar ut för tragedier som denna de bara fortsätter andas. Ett andetag i taget. Timmar, dagar och veckor passerar. På ett obarmhärtigt sätt. Ofattbart.

Det gör mig så rädd och så arg på samma gång. Varför varför varför ska människor behöva uppleva sådan gränslös sorg? Till vilken nytta?
Jag kan ta att gamla människor dör, det är en naturlig del av livet men barn? Barn ska inte dö.

Älskade fina ungar. Jag ska alltid vara den bästa mamman jag kan. Jag ska tala om för er att jag älskar er varje dag. Älskade barn, ni gör mig oerhört sårbar, aldrig förut har jag haft någonting så värdefullt och livsavgörande som jag kunnat förlora. Jag kan bara hoppas och försöka se det från den ljusa sidan att de allra flesta föräldrar får se sina barn växa upp. Man måste tro det. Älskade älskade ungar.

Udda inköpslista

- 7 maskar
- 2 frysta möss.

Blä. Men det får man ta när man har en orm och en ödla i sin ägo ;-)
Köpte faktiskt en del annat också.

;-)

Ser på förra veckans "Så mycket bättre". Melvin drar undan bordet och skapar en dansbana mellan sofforna på den röda mattan. Och så dansas det. De springer och gungar i takt med musiken samtidigt som de skrattar så de kiknar. Älskade ungar!

Åh.
Nu blev jag sugen på att dricka några öl med fina vänner. Nästa sociala tillställning är i slutet av Januari hos Becca. Det känns avlägset.
Men så chockad jag blir och glad samtidigt att jag faktiskt får detta infall! :-) Vore vi friska och gänget erbjöd sig att ses imorgon skulle jag faktiskt inte tacka nej. Det var ett tag sen jag kände så.

Trött!

Önskar att vi hade någon i vår närhet som var immun mot sjukdomar och som ville komma hit och roa vår barn lite. Är fullständigt slut. Kenny orkar inte göra någonting, jag orkar inte heller.
Känner att jag tappat lusten lite också om jag ska vara ärlig, 3 veckors sjukstuga är för mycket.
Något positivt är iallafall att Melvins medicin verkar hjälpa för han ser redan bättre ut. Min lilla kämpe, han har inte haft det lätt sista tiden.

Idag skulle jag egentligen åkt iväg på sjukbesök men jag avbokade, jag kan inte utsätta Kenny för det när han mår så här.

Jag skulle behöva handla och det låter så enkelt. Jag önskar att det var lika enkelt som det låter.

På måndag fyller min stora systerson 16 år också så jag måste köpa en present tills dess. Stora lilla Adri, 16 år. Det känns inte som att det var speciellt länge sedan han la sig raklång på asfalten och grät för att lillebror Adam kom först i en kapplöpning ;-) Eller när han stod och studsade framför Mumindalen på tv. Lilla skrutt så stor du blivit. Vår Adrian.

Vinter

Jisses så mycket snö det var kring stallet. Lille shettisen hade snö upp till magen ;-)

Nu blir det popcorn och Fringe, det är trots allt Torsdag ;-)

Kroppsvätskor

Jag blir ganska äcklad av andra människors kroppsvätskor oavsett vad de är. Saliv, kiss, blod, sperma.. Men något som slår mig är tanken på att några droppar mensblod på en binda kan uppröra så många att det blir något av en internetstorm medan det kan sprutas sperma hit och dit utan att någon höjer ögonbrynen.

Jag brydde mig inte nämnvärt om Lady Dahmers mensbild på instagram, några få droppar blod på en annars fräsch binda är ingenting som upprör mig, chockerande va?
Om jag däremot råkar se en bild av en brutta med nyllet fullt av seg sperma så får jag snabbt titta bort för att inte spy. Faktiskt.

Men man får inte glömma en viktig skillnad här. Mensblod är kvinnligt, smutsigt och skamligt trots att hälften av världens befolkning har det en vecka i månaden så man kan tycka att det kanske skulle kunna anses som normalt medan sperma är något manligt, sexigt och snyggt.
För många är det så. Själv ogillar jag nog de flesta kroppsvätskor.. Men kan inte släppa tanken på hur jävla sjukt det är att den kvinnliga kroppen ska vara ren, oskuldsfull och vacker medan männen får vara mer naturliga, mer ursäktade. Det retar gallfeber på mig.

:)

Johodå.
Melvin går på antibiotikakur för sina svinkoppor, Kenny påbörjade idag en 10-dagarskur med kåvepenin för sin halsfluss.
Elliot är feberfri och rätt så glad, jag också. Bara aningen förkylda men det lär vi väl vara tills i vår ;-)
Känner ändå lite hopp nu att medicinerna gör sitt jobb.

Har varit nere på centrum och ätit lunch med pappa. Promenaden dit med vagn var som ett helt träningspass. Människor man möter hälsar och vi utbyter medkännande blickar. Ingen tycker om att pulsa i hög snö på väg till sina göromål. De som skottar och plogar jobbar nog så fort de kan, tror inte alls att de ligger på latsidan som många andra verkar tro. Det har bara kommit jäkligt mycket snö jäkligt fort och det tar en stund för dem att jobba ifatt.
Men jo. Lite eländig kände jag mig där jag fick vända vagnen och släpa den igenom stora snövallar. Elliot skrattade åt mig när jag pustade och stånkade.
Hoppas hoppas att vi får en vit jul i år :-)

Sova?

Jag tror jag vet varför Kenny inte kan svälja annat än nypon- och blåbärssoppa. Han "ryter" väser, vrålar i sömnen. Som snarkningar fast ändå inte. Som om han kräks men ändå inte. Inte jättetrevligt ljud.
Imorgon ska herrn förhoppningsvis till sjukhuset, jag vill ha en frisk man.

Melvin har fått antibiotika! Så nu hoppas jag att han blir bra snart.

Imorgon ska jag luncha med pappa och på kvällen åka till stallet och pyssla lite med Grimm. Det blir en bra dag.

Den här tävlingen vill ni inte missa!

Min vän är en fantastiskt duktig makeupartist och genom henne har även jag börjat att använda produkter från Tikei. Nu kan man genom hennes blogg vinna ett stort kit med smink därifrån! Missa inte :-)

http://heysugarmagazine.se/ester/vinn-ett-stort-julpaket-från-tikei

Tipsar om tävling!

Jag är med och tävlar hos min fantastiskt duktiga sminknördsvän Ester och det kan ni också göra! :-)

http://heysugarmagazine.se/ester/tävling-nr-2-vinn-smycke-från-deathly-cute

Följ länken så hittar ni dit ni ska.

Snöö

Den slutar aldrig att falla och från vår sjukstuga tycker vi att den ser himla mysig ut. Kanske såg jag fel men jag tror att jag läste att det ska komma 13 mm imorgon? Det blir en riktig vinter i år verkar det som

Jag kramade nyss barnen och sa godnatt åt dem. Nu tänker jag bara vara en stund. Jag har fått någon förkylning eller så är det något som är kvar efter den andra sjukan som triggades igång igår. Kenny är dödssjuk. Vi har det rätt skoj som ni säkert kan tänka er.

Hoppas att den här snön får ligga kvar över jul. Det vore så mysigt.
Jag längtar tills vi är friska allihopa och kan gå ut och leka i snön. -8 känns som en okej kyla. Så länge det är under -10 är jag nöjd.

Typiskt mig

Det är inte konstigt att vara en "hönsmamma" när man är medveten om hur otroligt skört livet är. Allt du har kan ryckas bort nästa sekund.

Av en slump så började jag läsa i en blogg jag hittade, jag börjar alltid läsa tidigare i nya bloggar för att se om den verkar intressant. Det gjorde den här för jag kunde identifiera mig med mamman. Mamma till två små varav den ena var i Melvins ålder och den andra lite yngre än Elliot. Hon skrev mycket om att uppskatta varje dag med sina barn och hon älskar att vara mamma.
Efter några sidor fick jag en uppfattning om barnen och jag beundrade henne för hon verkar vara en sån bra förälder.
Så plötsligt en dag så var det äldsta barnet avlidet.
Barnet hade under en promenad där mamman körde barnvagn med syskonet och samtidigt höll den stora i handen slingrat sig loss och velat springa i förväg, något som vi med barn i 3-3,5 års ålder vet är vanligt. De vill vara självständiga och energin spritter i kroppen.
Men det här var vid en obevakad järnvägsövergång. Mamman såg hur hennes barn blev påkörd av tåget och dog.
En vanlig dag. En vanlig promenad med ett högst oväntat och tragiskt slut. Jag bara grät och grät, det är så ofattbart hemskt.

Inatt tänker jag pussa lite extra på Melvin som ligger i sängen bredvid.
Imorgon tänker jag ha större tålamod med båda mina barn. Jag tänker krama dem extra länge, lyssna på dem och finnas där på riktigt. Det finns ingenting viktigare än barnen. De är mitt livs största kärlek, obegränsad och så varm och härlig att ögonen tåras vid tanken.

Jag tänker vara än mer noga att hålla hårt i hans hand även när han stretar emot. Alltid. Jag tänker aldrig vända bort blicken och jag tänker inte bry mig om att andra ibland tycker att jag är "hönsig".
På ett ögonblick kan livet förändras för alltid.
Om hönsig är att vara extra försiktig och att våga tänka på riskerna som finns och därför motverka dem bäst jag kan så är jag mer än gärna hönsig.

Livet är orättvist. Det borde inte behövas barnkistor. Föräldrar borde aldrig behöva begrava sina barn. Alla barn förtjänar att få växa upp och att få leva livet.
Jag blir så ledsen när jag tänker på allt som kan hända ett litet barn, som drabbar barn varje dag. Jag har haft tur hittills, mina barn finns här hos mig varje dag. Mina älskade underbara ungar. Jag lever för att få se er växa upp och jag hoppas verkligen att ni blir två mycket gamla rynkiga farbröder en dag.

Inget genidrag direkt...

4,5 km promenad i -15 grader innan man hunnit bli helt frisk var inte vidare smart. Det borde jag kanske kunnat räkna ut men jag behövde få komma ut och andas frisk luft. Pussa på Grimm. Nu ligger jag här med febern som sällskap igen.

På onsdag ska Melvin till läkaren för att få behandling för sina svinkoppor(som vi och farmorn och sköterskan som bokade tiden tror att det är)
Elliot skulle ha varit på BVC imorgon men vi får boka om..

Nu är det fasen för kallt för att vara ute. Vi red inte ens idag för det var svinkallt och synd om lilla Elliot. Och oss. Vi dog en smula. Stallkatten Sallys vatten var genomfruset så vi fick använda vattenkokaren. Grimms betfor var som glass!
Jag vill inte gå ut med stackars Da vinci för hans täcke är ganska tunt så han fryser. Vad sjutton hände med -5? Det var lagom. Det här är ju förskräckligt. Jag går i ide!

Jag är färdig!

Nu vägrar jag vara sjuk mer, kroppjävel! Så nu har jag packat gå-bortväska till Elliot och imorgon promenerar vi till stallet. Får trycka i mig ett par alvedon och sen tänker jag andas frisk luft. Både jag och Elliot behöver det.
Melvin och Kenny får stanna hemma och se på film.

Nu efteråt känner jag mig ganska nöjd med allt jag gjort idag. När den här sjukperioden är över så kommer jag att få sota för det och det lär ta tid att vila ikapp men det får vara så. Kenny måste få vila så jag kör på högfart ett tag.

Känner mig aningen mer positiv nu och det är till stor del pappas förtjänst. Vi pratade en stund i telefon tidigare idag och bara det att han förstår gör skillnad. Han förstår faktiskt nu och han tar mig på allvar men tvivlar inte på att jag kommer att bli frisk i framtiden.

Nu ska jag bara se färdigt Fringe, sen är det läggdags :)

Känner att vi förtjänar lite jävla lugn och ro!

Jag har slängt alla sängkläder i tvätten, med fyra i familjen blir det en del... Lägg sedan till vår förkärlek att ha mysiga täcken och filtar i soffan. Alla handdukar och badlakan.. Förklarat för lilla Melvin att vi inte kan pussas och gosa som vanligt. Dammat och torkat av handtag.
Gett barnen lunch.

Sedan kraschade jag. Min kropp är fortfarande sjuk även om febern släppt :-/ Halsen gör svinont och kroppen är så där jobbigt trött och värdelös.. Har inte sovit ordentligt heller och haft mer att göra än jag ens gör när jag är "frisk"..... Så nu tog jag mig en vila trots att Kenny är sjuk, jag klarar inte hur mycket som helst även om jag skulle vilja.

Vilken misär det är. Jag vill bara få ha det lite vanligt ett tag, låta Melvin gå på förskolan och få lite vardag och rutin igen. Barnen är uttråkade, jag är uttråkad. Kenny kraken ligger och har feberfrossa.

Det kunde förstås varit värre, det kunde ha varit julhelgen! Hemska tanke. Nu är det bara första advent och det är ingen stor sak.
Hade vi varit friska hade jag åkt och tagit in Grimm och Pigge ikväll men Ester kunde tack och lov ordna det. Ingen aning om hur hon lyckades trolla fram tid? Men alla har vi väl våra talanger. ;-) Fina lilla hästen. Jag saknar honom.

.........

Svinkoppor.

Ska bara tvätta all textil, plocka undan gosedjur och skrubba ungen. Och försöka undvika att själv bli smittad.

Det är säkerligen psykosomatiskt men vad det kliar runt min näsa nu.

Imorgon inleder vi vecka TRE hemma. Kan det sluta någon gång?

Allt för julkänslan!

Vad gör man inte? Har drogat mig med voltaren och alvedon för att orka stryka alla julgardiner. Det tog sin lilla tid men nu är jag klar. Ska sätta upp dem sen också så det är fint tills pojkarna vaknar imorgon.

Vår första advent blir inte fullt så mysig som vi tänkt oss. När Kenny var nere hos pojkarna förut såg han att Melvins såg blivit svullna så imorgon måste de åka till sjukhuset för att se om vi kan få någon salva eller annat. Det känns som att vi haft lite för mycket sjukdomar nu ett tag! Värst har Melvins höstblåsor varit. Att se min lilla kille med hela munnen full av arga inflammerade sår gör ont i mig. När de nu inte läker utan istället blir värre blir jag så jäkla orolig. Dumma jävla blåsor!
Skönt att Elliot inte fick så många blåsor som Melvin...

Vi har förresten bestämt oss för att försöka få till en gran i år :-) Den ska givetvis inte kläs förrän en eller ett par dagar innan julafton, kvällen innan? Men så mysigt det vore. Hoppas bara att barnen och djuren kan låta den stå ;-)

Kväll

Antingen har min karl käkat surpiller eller så börjar även han bli sjuk. Chansen(risken) att vi båda skulle få höstblåsor känns liten så då kanske det bara är vanlig influensa med vidrigt halsont?

Ikväll fick Melvin äta paradisask iallafall. Det var så roligt att se både Elliot och Melvin när de fick välja praliner ur asken ;-) Älskade skruttungar.

Har tjuvstartat pyntandet lite och fått upp några ljusstakar och en stjärna iallafall. Vill att de ska lysa imorgon när vi vaknar och sen är det ju faktiskt 1 december idag :-)
Snön ute hjälper till att skapa perfekt julstämning, sisådär -5 grader och snö kan det gärna få vara året ut.

;-)

Johodå.

Ungarna käkar lördagsgodis, jag har upptäckt att banan och nyponsoppa funkar för mig.

Min vanliga tur

Kenny kikade ner i min hals förut och jag verkar ha likadana blåsor där som Melvin hade innan han fick blåsor överallt. Det är en barnsjukdom för helvete! Det är ovanligt att vuxna drabbas för de flesta har antikroppar så jag trodde inte att jag skulle få det :-(
Hoppas hoppas att det är något annat.

Ser Tv3 Dokumentär.. Vilka flummbullar de som hemskolar sina barn verkar vara... Kanske skulle låta Melvin välja vad han ska lära sig också? Isf skulle han väl gå ut "skolan" och veta massor om djur, bakning och diverse fordon men inte ha en susning om Kina eller hur vårt lands demokrati fungerar... Det finns en anledning till att barn följer en skolplan och jag tror att det är viktigt för dem att lära sig det sociala spelet med andra människor. Att fungera i grupp är en bra grund för framtida arbeten tex..

Jag är öppen för det mesta, struntar faktiskt i om folk ammar sina ungar tills de börjar skolan eller om de äter LCHFkost men hemskolning det tycker jag är vansinne.

Ge mig fredagskänsla

Att ligga och vara eländigt sjuk en fredag förtar hela grejen med fredagar. Fredagskänslan försvinner och det känns mest ruttet.
Jag tog mig i kragen och lagade god kalops till min lilla familj iallafall.

Jag och Kenny ska se Vampire Diaries och prata framtid senare ikväll. Vi vet vart vi vill men vägen dit är inte glasklar. Jag har insett att vi behöver byta strategi. Ibland måste man våga tänka om och rucka på sin övertygelse. Det har tagit hårt på mig att tvingas se mig själv slagen.

...

Jag har världens bästa pappa. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade honom som fångar upp mig när jag faller.

;)

Yes

Nu har jag både Greys och Vampire Diaries att kika på från sjukbädden. Inte dumt :)
Sen fick jag dessutom hem ett litet sminkkit från Face i brevlådan, mycket uppskattat.

Efter en voltaren och en alvedon så gick febern ner iallafall och jag känner mig bättre. Kenny och pojkarna har gått ner för att lunchvila så jag har tv:n för mig själv!
Barnens farfar skickade med Kenny glass också härom dagen så det förrådet är påfyllt. Själv skulle jag inte köpa Ben&Jerrys, tycker att den är vansinnigt dyr och så mycket vill jag inte betala för lite glass. Tackar inte nej om jag blir bjuden dock ;)

Det är ganska nattsvart just nu och jag kan inte låtsas att allt är som det ska och skriva glada inlägg om vädret eller vad vi åt för lunch... Jag kämpar mot ångesten varje dag, den flåsar mig i nacken och jag lyckas inte hålla den på avstånd riktigt. Så ni får försöka stå ut med det eller så får ni ta en läspaus och återkomma om några månader då det här lagt sig.

Sjuk

Johodå. Däckad med någon jävlig influensa igen. Vill bli frisk. Har dessutom lovat mamma att hjälpa henne bära upp hennes nya soffa idag. Känns lockande med feberfrossa.

Carpe jävla diem

Jag hatar att det från början fina uttrycket nu nötts ut tills det framkallar kräkkänsla vid anblick för mig. Undrar just hur många attiraljer och väggar just dessa ord pryder?

Jag kan inte sova och har en känsla av att hela livet just rasat samman och jag måste hitta en lösning nu inatt på alla problem. Livet har på sätt och via rasat samman. Jag känner mig som världens sämsta mamma. Världens sämsta fru och världens sämst människa.

Mys

Jag och Melvin är ensamma hemma eftersom vi båda är krassliga. Ser "Hjältehunden i New York med Melvin och stör ihjäl mig på att hunden plötsligt fick kuperade öron när den blev vuxen! Kunde de inte ha hittat en vacker grandis med hela fina öron att spela den rollen?

Hela grejen med kuperade hundar känns förlegat.. Jag skulle aldrig stympa min hund!

Tummen upp!

Fast egentligen inte. Ville inte ha ytterligare en negativ rubrik ;-)
Halsen gör ont, kroppen också. Tror bestämt att jag håller på att bli sjuk? Att vuxna får barnsjukdomen höstblåsor är ovanligt då de flesta har antikroppar så det vore maximal otur :-( Hoppas att det är en vanlig förkylning elr nåt som drar över fort.

Fredag imorgon. Det är bra oavsett om man är sjuk eller inte. Tror att jag ska laga någon god mat och så ska ni snoka fram adventljusstakarna i helgen. :-)

Roligare har man haft det

Varför känner jag att jag behöver blogga inifrån tandläkarens susande lokaler? Jag vet faktiskt inte. Tristess? Sitter och väntar på att den lugnande medicinen ska få verka så att jag kan ta en bedövningsspruta sen.

Min svarta klänning är lite hårig men jag bryr mig inte något särskilt, får andra stinka tantparfym och cigarettrök så vill jag inte vara sämre utan också bidra till folks eventuella allergiska besvär genom att ständigt ha med mig små små bitar av mina husdjur.

Skulle kanske inte ha svept två stora muggar kaffe precis innan jag gick hemifrån.....

Kväll

Följde med ut på kvällspromenad och vad glad jag är att jag gjorde det, tack för sällskapet :-)
En timme pratades snabbt bort.

Hann bara in genom dörren hemma så försvann Kenny ut ur den med Da vinci i kopplet. De är ute på löprunda. Av oklar anledning blir Kenny taggad på löpning av snömodd? Alla har vi våra egenheter antar jag.
Sen hann jag precis göra klart en kopp te innan Melvin vaknade av att han hade ont i munnen. Ljuva småbarnsliv ;-) Men jag sitter gärna bredvid honom och klappar honom på huvudet natten lång om det får honom att må bättre. Är barnen sjuka finna det för mig inga gränser för vad som är okej bara de känner sig lite bättre.

Tandläkaren imorgon, när andra gnäller över att deras besök kostar 2-3 tusen får jag bita i mig i tungan ganska hårt. Gnäll ni. Min mun kommer att landa på närmare 25000 när den är klar. Sug på den en stund.

Nu. Te, om det inte hunnit kallna ;-)

Brrrrrr

Okej. Lite gnäll är ett måste känner jag. Jag och Grimm simmade runt terrängbanan medan det snöade slask i sidled. Fast jag föredrar det här mot vanligt regn ändå tro jag, lite omväxling är inte fel.

Grimm då, han hade helt glömt bort de andra 18 vintrarna han upplevt och fick en smärre chock när jag öppnade stalldörren och först ville han inte ens gå ut ;-) Sen hade han fullt sjå med att hålla koll på alla eventuella monster som kunde gömt sig under snön.
Trots att jag blev dyngsur så var det roligt och det får vara värt att jag nu kommer att behöva ligga under en filt ett tag för att tina mina stackars ben.

Bäst idag, Melvin verkar bättre :-)

28 November

När jag kikade på Facebook så började jag att undra om folk helt missat att det är slutet av november och således ingen världsnyhet eller på något sätt sensationellt att det kommer snöblask från himmelen?

Det är till och med snart okej att börja julpynta ;)
Jag är tacksam för att vi varit så skonade hittills i år med milt väder.
Jag ska starta dagen med en kaffe i stallet medan Grimm äter hö, sen fixa i ordning honom och sen ger vi oss ut i ovädret :-) Jag har knappt sovit alls inatt men det gör inte så mycket. En spinnande Sally i knäet och att sitta här och lyssna på Grimm när han tuggar sitt hö gör att det är värt det.

Fy fan

Känner mig arg. Årets Julångest har infunnit sig och jag kan inte somna. Allt jag tänker på är hur min obefintliga inkomst och Kennys löjliga VAB-ersättning ska kunna leva upp till alla förväntningar. Och jul... Familjens högtid. Jo tack. Många fina minnen där...

Ska till stallet imorgon. Så passande att jag ligger här som en jävla blobb och inte kan somna.

Melvin sover iallafall. Det är bra. Bedövande salva och alvedon hjälpte lite grann så att han slipper vakna och ha ont.

:-(

Ber om ursäkt för att jag inte orkat publicera kommentarer eller svarat. Det är "lite" mycket nu. Lite mycket. Märkligt uttryck?

Melvin mår så dåligt och när han mår dåligt så mår förstås jag också dåligt. Hela hans lilla mun är röd av arga blåsor, både runt läpparna och inuti. Händerna, knäna, fötterna.. Låren. Och det svider. Han kan inte äta mer än yoghurt och välling och han gråter om nätterna. Jävla höstblåsor! Han får stanna hemma imorgon också... Inne på andra veckan hemma nu...

:-)

Jag surade på Viberga när jag inte kunde hitta samma nagellacksborttagning som jag brukar köpa utan fick köpa Coops egna. En mindre flaska som dessutom var dyrare än den jag brukar använda. Men! När jag testade den idag blev jag så glad.
Den luktade först lite bittermandel men när jag använt den och den torkat in så luktade mina fingrar som My little pony! Ni vet, så där som luktponnysarna luktade. :-) Härligt!

Imorgon

På eftermiddagen ska jag till Grimm. Det ser jag fram emot. Fina fina Grimm.

Förmiddagen håller jag mig hemma och hänger med gossarna medan Kenny jobbar.

Nu. 50/50. En film om en ung kille som drabbas av cancer. Vidrig sjukdom.

Höstblåsor

Kenny skickade en bild på Melvins händer till barnens farmor som tror att det är höstblåsor barnen har.. Vi läste lite om det och bitarna föll på plats. Det klart att barnen har höstblåsor. Nu förstår vi ju varför de gråtit så mycket och haft svårt att äta och sova... Elliot äter bättre nu medan Melvin tydligen fått blåsor i svalget nu och vill bara äta isglass..
Så. Ingen förskola för Melvin imorgen heller då eländet tydligen är ganska smittsamt....

Idag då? Johodå. Sitter man uppe till långt efter tre med goda vänner så blir man trött dagen efter. Tre filmer hann vi med och 2,5 flaskor glögg. Dufvenkroks är helt klart den bästa! Det blir den vi fricker här hemma i jul :-)

Men lägg av

Hur töntiga får människor bli egentligen? Ser med jämna mellanrum bekräftelsejägare på facebook.. Kommentera här om du vill vara kvar på min vänlista.. Bla bla bla osv..

Jag vet att jag tjatat om det här tidigare men jag slutar aldrig förvånas.
Vad som är ännu märkligare är väl att jag demonstrativt vägrar att kommentera sånt där larv och ändå blir jag kvar på vänlistan?

Visst om tonåringar sysslar med såna där statusar men vuxna människor? Föräldrar? Nej det är bara larvigt! Jösses. Det är Facebook. En internetsida där folk skriver vad de ätit för mat, när barnen vaknat, hur långt de promenerat och med vem de gick.. Blandat med lite politik, humor och kärlek. Men ingenting gravallvarligt. Det är väl knappast så att facebook egentligen spelar någon roll? Det är bara blajj så slappna av för sjutton.

:-O

Om ca en timme kommer Ester hit. Ester. Alltså en av dem jag varken behöver städa hemmet eller fixa till mig själv för att vara bekväm att bjuda in. Ändå känner jag stressen stegras, jag har stenkoll på tiden och tänker på "allt" jag "måste" göra innan dess.

Inte undra på att jag undviker större sociala sammanghang. Då måste jag stressa och nojja i flera dagar innan.

Done is done

Da vinci är snaggad. Han ser inte klok ut och det värst är att jag gjorde det av lathet, orkar inte hålla på med två blöta grusiga långhåriga jyckar i höst. Kenny säger alltid att han ska hjälpa till men det slutar för det mesta med att jag sitter ensam och borstar och fönar tills armarna värker. Päls är helt enkelt inte hans grej ;-) Vince har över en natt blivit en riktig soffhund som vill ligga nära oss, ganska mysigt faktiskt. Förut blev han varm efter en liten stund bara. Ute får vi ha täcke på herrn tror jag.

Ikväll har jag tänkt dricka årets första Dufvenkroks vinglögg. Det kommer bli så jädrans gott. Får väl se om barnen driver mig till vansinne.. De brukar reagera när pappan är iväg.

Johodå

Vi hann iaf se början på en film innan Elliot vaknade och skrek. Eller nu ljuger jag för han vaknade en gång innan vi hann välja film.
Kan jag inte bara få umgås med min karl? De där få timmarna efter barnens läggdags är så betydelsefulla för oss, det är då vi hinner prata med varandra utan att bli avbrutna. Kramas tillsammans i soffan utan att två barn tränger sig emellan och vill vara med.

Nu är det förstås förjäkla gosigt det också. Jag gillar vårt svenssonaktiga "tråkiga" liv :) Men jag behöver få vara bara Suzanne också och få vara med min karl.

Jag är så ofantligt trött på dessa sjukdomar nu. Det är synd om mina barn! Lilla Elliot. 18 månader gammal. Kan inte han få slippa ha svärd i halsen? (Melvins beskrivning av hur hans hals kändes härom dagen, den är tack och lov bättre)

Än så länge har vi vuxna sluppit bli sjuka iallafall men jag tar inte ut någon seger än, senast de var sjuka (2-3 veckor sen?) så blev jag sjuk ett par dagar efter alla andra.

Fan den här sjukrapporteringen måste vara smärtsamt tråkig att läsa om.. Men någonstans får jag väl gnälla av mig, jag vägrar rapportera om barnens feber, kräkor och snor på facebook ;)

Jaha nu då?

Ska man vara ärlig eller ska man slänga ihop några ytliga rader med nonsens?
Härlig fredag, god mat, glada barn och mys i soffan framför Micke&Molle 2..

Eller ska man kanske skriva att dagen faktiskt varit ganska rutten från start? Att man fått ett psykbryt på viberga för att äckliga pensionärer knuffades med mig och tittade på mig som om jag stal deras privata syre?
Att Elliot mått så dåligt och skrikit mest hela dagen trots alvedon. Att han knappt vill äta alls för att han har så ont i halsen och att Kenny till sist åkte till sjukhuset. Han har något virus bara.
Att Melvin klättrar på väggarna av tristess och den sönderstressade och trötta mamman bara inte orkat vara glad idag!

Fast vi åt jävligt god mat om man måste pressa fram något positivt i all denna negativ sörja. Min räkröra med cayennepeppar och vitlök tillsammans med baguetter och grillade revbensspjäll. Sedan åt jag och Melvin godis i soffan medan Kenny och Elliot var på sjukhuset. Det var ganska mysigt.

Imorgon måste bli en bättre dag. Det lär märkas redan inatt.. De senaste nätterna har vi knappt fått sova alls.. Det blir så med två sjuka barn i sängen. På morgnarna har det känts som att vi nyss gick och la oss ungefär och egentid på kvällarna har inte existerat alls för barnen behöver ständig passning av en utav oss.

Gnäller lite nu.. Men det är väl verkligheten jag skildrar och det här är vår verklighet just nu. Mest är jag arg på mig själv för jag hade egentligen bestämt mig för att aldrig mer handla på viberga för det ger mig ångest..... Ändå åkte jag dit. Allt jag skulle ha fanns inte och jag kunde inte handla färdigt utan fick avbryta och åka hem. Johodå. Najs!

Bättre dag imorgon. Kenny ska åka på fest på kvällen, Ester och Zarah kommer över och hjälper mig med kottarna och håller mig sällskap. Skräckfilmer ska tittas på när (om?) barnen somnar. Det är ungefär så mycket social jag orkar vara just nu.
Barnen kommer givetvis att vara bättre imorgon. Melvin är ok, det är Elliot som måste tillfriskna. Den här natten blir kanske magisk? Fixar allt och imorgon är dimman borta? Vi får hoppas.