Så där slut så man bara inte orkar göra någonting alls.
Vi är trötta allihopa, barnen ser på IgglePiggle och jag ligger utslagen. Upp tidigt imorgon för att föreviga Melvins första luciafirande. Han ska vara tomte för de hade vi kläder till hemma och han fick ett elektroniskt ljus att hålla i. Han valde saffransmuffins till fika :-)
Luciafirande är mysigt i förskoleåldern, innan pojkarna upptäcker att de inte passar som tärnor, innan de flickor som avviker från idealet inser att de aldrig blir valda att vara lucia.
Jag tycker att det är en fin tradition med ljusen och sångerna. En försmak av jul. I förskoleåldern. Sedan handlar det allt mer om utseende och att passa in i rätt fack. Att rösta fram den blonda smala och i mångas ögon vackra flickan som ska stå tyst längst fram som en prydnad. En sak. Ett objekt.
Lägst bak ett par stjärngossar och någon tomte, pojkar förstås. Några få för vid tonåren har pojkarna förstått att det är "tjejigt" att tycka om att sjunga och det är givetvis aldrig bra.
Kanske vill någon pojke få vara lucia och stå längst fram men det går förstås inte för sig.
Nej. Jag gillar det inte. Det känns förlegat och jag skulle hellre se ett nyanserat luciatåg där alla klädde ut sig till den figur de ville (lucia, tärna, tomte,pepparkaka) i alla olika kön, former och hårfärger. Där den knubbiga ungen ansågs lika bra som smalisen. Där man inte brydde sig utan istället valde att fokusera på att ha skoj och att få en mysig stund tillsammans.
I framtiden kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar