Ännu en dag

Fått iväg en del viktiga mail idag. Kanske kanske är jag på väg. Jo. Jag kan. Jag ska.

Så mycket oro. Målar upp värsta tänkbara scenariot i huvudet. Spelar det om och om igen.

Tog kvällsvändan med hundarna. Gick där mellan dem och försökte andas. Efter någon kilometer fick jag äntligen luft.

En dag

Hoppas på solsken imorgon.

Att busa med våra barn. Pussas, kramas och skoja. Lägga undan iphonen och se dem i ögonen och lyssna på vad de har att säga. Jag andas för det.
Jag lever för mina fina vänner. Och för Kenny. Och det finns så mycket gott bland det hårda onda så det borde ta överhand. Ändå gör det inte alltid det. Ändå är det det lilla onda som känns.

Mina vänner. Allihop. Jag är så glad att ni finns.
Det var någon som tyckte att det kändes som en bra idé att prata skit om mig tillsammans med en av mina nära vänner, vilken planet lever du på? Och när ska du förstå att du är ingen. Ingen alls, en komplett nolla, bottenskiktet. Och ingen bryr sig om dig, ingen tycker om dig.

På lördag ska vi ses några tjejer igen, inte många som kunde men det känns som att det inte gör så mycket ändå. Vi som kommer att vara där kommer att ha det roligt och jag ser fram emot det.
Jag har saknat er så länge ❤

Hmm.

Först var jag ute med Gimli. Sen gick Kenny till gymet och därefter ska han ut en sväng mes Da Vinci.
Imorgon ska jag först till stallet, sedan äta middag, lägga barn och så drar Kenny till gymet.
Det har sina nackdelar det här med att ha egna hobbys trots att man samtidigt har ett familjepussel att få ihop.

Vi får ingen egentid alls. Vi tar varsin kopp kvällskaffe, går igenom morgondagens kalender och lägger oss för att sova. Det är något vi väljer. Så klart. Och jag tror att det är bra att man fortfarande tillåts vara sig själv även fast man lever med någon. Jag är ju fortfarande Suz. Jag är fortfarande en djurtokig tjej som behöver få pyssla med hund och häst för att känna sig hel. Kennys sak han funnit är träning och det behöver han för att må bra.

Ibland försöker vi prioritera bättre, då går vi en promenad tillsammans på eftermiddagen med hundarna och sedan har vi mer tid på kvällen. Men ibland funkar det inte. Jag försöker ta stallpass på morgonen så att jag har kvällen hemma. Vi tränar tillsammans hemma. Men ja. Ibland glömmer man sig och så kommer jag på det när klockan blir nio och jag sitter ensam i soffan. Och känner mig en smula ensam.
Jag saknar att se Kenny i ögonen. Och att lyssna med hjärtat på vad han säger. Det är så mycket fart och funktionalitet att vi glömmer oss.

Ikväll ska jag göra det. Iallafall en halvtimme innan det är dags att sova ;-)

Måndag

Ibland orkar man inte gå på djupet, då är det bättre att bara låta det vara så ett tag.

Vi har hängt här hemma idag, barnen är friska men vi höll dem hemma för säkerhets skull för i Lördags kräktes Elliot igen. Jag trodde inte att man kunde få magsjuka så här många gånger på så kort tid? Jag skrattar åt det hela för det är så otroligt. Och hemskt.

Gick kvällspromenad med Gimli, min fina fina hund. Flera hundmöten och han bara tittar nyfiket. Min lilla plutt börjar bli vuxen.

Imorgon ska vi till stallet, skönt att komma ut lite. Ester är med också så det blir extra trevligt. ❤

Lördag

Kenny tycker att jag är flummig när jag försöker förklara det här med känslorna. Hmm. Jag svarade att det är för att han är en platt människa och att det är synd om honom för han missar så mycket ;-) Med glimten i ögat men faktiskt med en stor del allvar. Många människor är platta och missar de där nyanserna, det ljuvliga. Njutbara. De bara lever som hamstrar i sina hjul och ser världen i svart och vitt.

Så åkte barnen. Vi satt och kramades länge innan, myste tillsammans. Det känns så fel att lämna bort dem på helgen när de går på förskola i veckorna.... Men vi behöver ju få vara bara vi ibland också. Suzanne och Kenny. Idag är det 5 år sedan vi blev vi. ❤

Överväldigad

När man under en längre tid levt i ett slags vakum för att sedan börja känna igen så slår alla känslor med en sådan otrolig kraft. Så många nyanser. Känslor jag inte vågat känna förut.

Har man inte gått igenom samma sak så kan man nog inte förstå till fullo. Ett ögonblick, jag satt på Grimms rygg med solen i ögonen på ett snötäckt fält och bara tog ett par djupa andetag. Och så bara var jag där och då för en liten stund. Eufori av endorfiner.
Jag promenerade med min hund idag och stannade för att leka. Jag såg honom! Jag var tillsammans med honom där och då. Jag kände.
Förstår någon hur stort det här är?

Allt har en baksida. När man släpper in de goda känslorna så följer de ledsna, besvikna, sorgsna med. Jag har gråtit idag. Tittat på foton på min fina hund och välkomnat sorgen. Den bet sig fast och jag kände igen hur stort hålet av saknad är. Hur hopplös sorg är, det är en enkelriktad gata som börjar vid döden och slutar ingenstans.

Det dåliga samvetet. Lilla hästen. Den hästen. Han. Jag borde spenderat mer tid där medan tid fanns. Jag borde gjort mer. Älskat mer. Kramats mer. Brottats med. Gjort skillnad.
Tänker på tiden då jag var där varje dag. Då vi skapade det där starka bandet. Den hästen visste att jag var hans människa. Nu finns han inte mer och det gör mig så ledsen. Min tokiga lilla kompis som sprang så att gruset yrde, som skrek av lycka när han såg mig och som alltid var glad.

Dagen har varit en salig blandning av känslor. Men jag känner mig modig. Modig som vågar känna annat än ilska och kanske ett steg närmare till att bli friskare? Jag är jag igen. Jag har saknat mig.

:-)

Jag tror att det har blåst över nu. Det känns så. Ska boka in semester på den vackra ön där vi gifte oss tillsammans med min familj. Hoppas att den är ledig bara.
Det är äntligen Fredag imorgon.
Jag har rensat lite i vår garderob och hittat saker vi ska sälja. En resesäng försvann på en kvart! Skönt.

Jag vill ha vår nu! Nu. Nu. Så förbannat trött på vintern. Kanske är det för att man börjar känna att våren närmar sig? Snart är Februari till ända och det är i Mars det vänder. April så smälter det ordentligt eller hur? Snart för vi se snödroppar i rabatterna igen.

Ytlig

Ytliga ting. Men ikväll räknade jag ihop vad mina nya kläder skulle kostat om det inte varit rea, jag har alltså fyndat kläder värda 3000:- för bara 500:- :-D

Bäst var nog de två klänningarna från Esprit. En av dem skulle kostat 799:- till fullpris, jag fick den för 120:- ;-)

Sånt gör mig lycklig! ;-)

Vackraste

Fjäderlätt ligger hon på min mage och värmer mig. Min fina lilla stumpa. 9 år gammal nu i vår, vart tog åren vägen lilla vän?
Världens finaste.

.....

När Melvin frågar efter sin farmor och om hon är hemma i sitt röda hus idag värker det till i bröstet på mig. Vi vuxna kan hantera förändringar men det är svårare för små barn. Han vill åka till farmor nu säger han. Och med sig vill han ha Elliot och så vill han vara i farmors röda hus.

Att farmor träffat en snäll kille och så gott som flyttat dit förstår han inte riktigt. Stackarn :-/

I helgen ska han till sin morfar och Majsan, kul det också. :-)
Vi laddar 30-årsfest på Rockbageriet och jag har fyndat en skitsnygg klänning från Esprit på Mingla. Halva reapriset!
Kanske är det nu det vänder?

Älskade skruttungar. Allt för er. ❤ Alltid.

Fick lite tid över

La just märke till vad långsamt alla rör sig? De går i slow motion.

Pappa är sen. Ogillas.

På språng

Snart ska jag träffa pappa för en lunch. Barnen är på förskolan första dagen den här veckan. Ibland tänker jag att så mycket som vi vabbar så behöver jag aldrig ha dåligt samvete för att barnen går på förskola. Faktiskt så kunde vi nästan utöka deras dagar utan problem.

Halvtittar på Malou Efter Tio. Men det är inget intressant idag. Oscarsgalan. Could'nt care less.

Hallå?

Kan Mars månad behaga visa sig? Jag har fått för mig att saker och ting kommer att kännas lättare då?
Det här är sämsta veckan på länge. Jag vill inte träna, inte duscha, inte sminka mig, inte laga mat.. Jag vill ingenting och jag är idiottrött. Slocknar i soffan på eftermiddagarna trots att jag sover om nätterna. Och nej jag har inte mens även om man kan tro det för då blir jag också extra gnällig. Men nepp. Bara väldigt omotiverad, ledsen och trött. På allt.

Har bestämt mig för att det får vara så här tills på Fredag sen ska jag skärpa mig. Då ska jag dessutom åka till Grimm så bara det lär lyfta mig några centimeter över ytan. Sedan stundar Patas 30-årsfest tillsammans med många av våra vänner på Lördag. Då ska jag vara på topp.

Och snart är det Mars! Bästa månaden på hela året ;-) Många viktiga människor som fyller år då.

Tradition

Inte vore det väl ett riktigt tandläkarbesök om jag inte bloggade? Något skumt är att jag faktiskt tycker bra om min tandläkare trots att han är man. Den första tandläkaren av manligt kön som får behandla mig sedan jag var väldigt liten. Det är ett stort steg för mig.
Ännu skulle jag inte låta en manlig läkare behandla mig för något, troligen aldrig? Det är en annan sak med min kropp i sin helhet och min mun.
Men jag ser det som positivt att jag klarar att en man böjer sig över mig och har sina händer på mig även om det bara är vid min mun utan att jag får spelet och springer här ifrån i panik.

Usch jag vill ha helg nu. På fredag ska vi fira att jag och Kenny träffades för 5 år sedan tillsammans med barnen. Vi ska käka plankstek och dajmtårta. Melvin älskar plankstek :-)

Hmm. Nu börjar min drog verka och med tanke på hur mitt sms till Kenny förra gången jag har här såg nu så bör jag sluta nu ;-)

Stressig natt

När jag ska på något lite jobbigt som idag så vaknar jag ungefär varje timme tills jag jag måste gå upp. Idag är det tandläkarbesök.

Hörde att man drar in pulvermos för att det kan vara metallbitar i. Det bekymrar inte mig för jag äter aldrig pulvermos. Jag har lite eller ingen förståelse för varför folk väljer att äta det heller. Skyll dig själv om du käkar skräp och råkar illa ut.
Likaså äckelpäckelfärdigmaten med hästkött i. Så vad trodde ni då? Att det var högklassigt kött i?
Nu verkar det ju inte ens vara säkert att köpa kött i affären, tänker på den färgade fläskfilén som såldes som oxfilé.. Men den kan väl inte ha varit scanmärkt och svensk? Eller så är jag naiv. Vi äter så gott som enbart riktig mat lagad på riktiga råvaror och framför allt bara svenskt kött. Svårare än så är det inte. Färdigmat är bara äckligt.

En sån vecka

Inte en sån dag. En sån vecka.

Såg att Once upon a time har börjat för sisdär 14 avsnitt sedan, det sysselsätter jag mig med nu. Lagom stimulerande.

Ge mig kaffe och choklad någon...

Vabruari?

För oss har både Januari och Februari kantats av sjukdomar. Influensor, förkylningar och givetvis den värsta av dem alla, maginfluensa. Nu kör vi alltså omgång 4 för i år! Yey! (Inte det minsta bitter)
Det förklarar varför vår lilla skrutt inte ville äta min mycket goda torsk med picklesås och potatis tidigare ikväll. Han sover nu med två stora soffkuddar i spjälsängen istället för madrassen han kaskadkräktes över. Håller nu tummarna att det stannar vid Elliot och inte drabbar fler.... Så klart råkade tant Ester vara här och mysa och leka med grabbarna just idag också. Lägligt minsann.

Annars har vi haft en bra dag. Min älskade lilla collie gör mig så lycklig! En sur terrier kom hoppande mot oss på nära håll och Gimli bara trippar bredvid mig och tittar nyfiket. Sedan hälsade vi på den gamla colliefarbrorn som bor här i vårt område två gånger och båda gångerna uppförde han sig jättebra. Vi har promenerat en mil, busat i skogen och gömt godis här hemma. Han är så go!

Here we go again

Sågs vi inte nyss? Jag har knappt hunnit sakna dig...
Stackars Elliot.

Life's not fair!

Så trött. Så klart kunde jag inte somna inatt. Mycket lägligt när klockan ringer 6.20 på morgonen efter.
Men allt för dig lilla hästen ❤

Gammal? :-O

Ikväll gillade jag flera(!) låtar i melodifestivalen. Vad är det som händer egentligen? Tror att fröken börjar bli gammal?

Snart ska vi vräka i oss kvällsfika ;-) Mackor med räkröra gjord på hemgjord majonäs. Vitlök, cayenne, dill. Garneringen blev trist, en "man tager vad man haver".. Men smörgåsarna är nog fasen goda ändå. Melvin godkände räkröran innan han gick och la sig, klart skruttarna får smaka.

Men alltså. Gubbarna med Körberg. Love them. Caroline af Ugglas, så fin. Och snubben i brillor som skulle Rock your world. Faktiskt värdiga allihop. Fast värdiga vad egentligen när man tänker efter? Jag gillar inte schlager egentligen.
Men En riktig jävla schlager, snälla låt den vinna hela skiten! Fan vad roligt :-p

Bra Lördag

Vi ska hålla oss hemma. Städa, plantera om blommor och äta godis. Bra Lördag.

Har ont i händerna idag. Kom på att jag var så trött efter stallet igår så jag glömde bort att tvätta händerna när jag kom hem. Very nice. Därför svider och kliar det som fan idag och händerna är fulla av blåsor. Jag har en liten smula allergi mot hö och halm.. Klantigt.

Ser faktiskt fram emot att få röja bland blommorna. Ge dem ny jord och krukor. Det känns nästan som att man fått nya blommor sen :-)

Trist inlägg. Men så får det vara ibland.

Fredag

Skön fredagskänsla. Våra skruttungar behöver vara lediga. Vi ska slappa och äta cheddarostbågar, förmodligen se Ice age för femtioelfte gången. Hemgjord pizza med cheddar och bacon till kvällsmat. Otvunget enkelt onyttigt och skönt.
När barnen lagt sig ser vi Greys anatomy och Vampire Diaries. Mycket bra upplägg känner jag.


Trött i själen. Men orkar inte känna efter. Då är det bra med barn. Jag sjunker in i deras värld och så har vi det ganska härligt. Många kramar blir det och bara ärlighet och äkthet rakt igenom. Älskade skruttungar. Ni lyfter mig❤

Mys

Det är likadant varje gång, efter en stund hos hästarna så blir jag på bra humör. Ingen ridning idag dock, jag har en date med min kudde nu. Godnatt.

Eller kanske inte

Ridning får jag glömma. Våra ungar blev besatta av demoner inatt. Påföljd? Äckelpäckeltrött mamma som vill kräkas. Barnen är till synes oberörda av sitt tilltag?!
Så jag kommer bara att fixa det jag måste och sedan åka hem direkt. Så tråkigt för jag såg fram emot att få lite andrum där ett par timmar....
Iatället står sömn högst på önskelistan.

Jag❤Gimli

Det är lätt att ta för givet men det slog mig ikväll vad skönt det är att ha en hund som tolererar allt jag gör med honom utan protester. Han tycker inte om allting men han accepterar det. Ikväll har vi borstat ur gammal lös underull, borstat tänderna, skrapat bort tandsten och klippt klorna. Ganska basic egentligen men han är så duktig! När han var yngre var det lite av en kamp och japp, jag blev nafsad av vår hemska kampcollie ;-) Men nu kan jag böja och bända hur jag vill och han bara gillar läget.
Efteråt fick han en bit ost för det var han värd.

Har bestämt mig angående imorgon, så klart min fjant ska hänga med! Han kommer att bli så glad. Fina voffsingen.

Livet är hårt mot de hårda

Melvin var trött idag, hans värld brakade samman nu för att han inte fick ta med sig sin lysande, blinkande radiostyrka bil ner till sängen. Som han tjöt! Nattinattidags! Elliot var mer i det där tysta tillståndet, halvt i dvala.

Jag frågade Kenny om vi inte skulle ta en vilodag idag, Alla hjärtors dag och allt? Han såg på mig med en så frågande min? Som om jag var helt från vettet? Sedan frågade han om jag tror att Stenmark hade vilodag för att se film och mysa? Tja vad vet jag? Kanske Stenmark hade fått ligga mer om han avsatt tid för det?

Nåväl. Jag vilar idag iallafall! Min mage svär högt mest hela tiden och jag är väldigt trött. Imorgon ska jag till stallet. Tjoho! Inte bestämt mig än om jag ska rida eller inte. Ska jag rida kan jag inte ta med mig Gimli för jag törs inte ha honom lös.. Och då får jag dåligt samvete för han blir så jäkla glad varje gång jag drar på mig stallkläder. Kanske om jag rider i paddocken så kan han sitta utanför och tjura? Får se får se. Hästgos och promenad blir det iallafall.

Bladder

Insåg direkt efter att jag publicerat bilden på hundarna hur fel jag tänkte. För SJÄLVKLART ska hundarna slappa när jag slappar. Självklart ska de hålla sig lugna när jag är lugn oavsett hur pigga och alerta de är när det är någon aktivitet på gång.
Men så söta de kan vara, Da Vinci snarkade och småmorrade i sömnen. Gullisar.

Alla hjärtans dag. Det är väl jättefint med en dag som hyllar kärleken tycker jag :-) Så länge det inte blir ett tvång att uppvakta och många kanske blir besvikna om partnern inte lever upp till förväntningarna? Men det är inte Valentines fel i sådana fall, man kanske helt enkelt har en partner som engagerar sig för lite oavsett vad det är för dag? Och då blir det extra uppenbart på just den här dagen? All besvikelse. Har jag fel? Så var det iallafall för mig en gång i tiden för länge sedan. Förhållandets fel och brister blev så tydliga en sådan dag som Alla hjärtans dag. Också avsaknaden av rätta känslan. Hur man än låtsas inför andra så är det svårt att ljuga för sig själv.
Vet inte varför jag snöade in på det. Glad är jag iallafall över att jag är lycklig idag och att jag är en del av ett sunt förhållande där vi delar respekt, tillit och kärlek. ❤❤❤

Dessa atleter

Sleeping beauty.
Kan inte tro att vi har två hundar av brukstyp? Som sprudlar av härlig energi och inte kan sluta studsa om vi så mycket som tänker på ett rasslande koppel.

Snark. Fina gosisar.

:-(

Jag kan ta att jag får vidrigt ont av mensvärk i två dagar i månaden.. Men ska jag verkligen behöva stå ut med att ha nästan lika ont vid varje ägglossning? Blir lite tjurig faktiskt.

Lust och hetta

Det pratas om lust i tv. Det är Alla hjärtans dag idag och jag sitter och väntar på blöjbudet. Jag sa till Kenny att han inte skulle köpa någon present, vi kan väl i ärlighetens namn bara kramas lite extra och ta en god fika istället?

Bläddrade i nya numret av Amelia och fick syn på en bild där som jag la ut på instagram, min vän Zarah sammanfattade det bra. Jag hade redan hört om eländet, strumpor som syns i sommarskorna. Varför får jag känslan av att allt är redan gjort inom modeindustrin så nu återvinns dels gammalt mode igen men även sådant som förut alltid setts som väldigt fult? Nu ska man ha det och det har tydligen blivit snyggt?
Inga klackar i vår heller utan mer platta loafers.. Det tackar jag för iofs för jag är tillräckligt lång ändå och får ont i fötterna av höga klackar ;-)

En liten länk

Det här med genus och varför det är så viktigt.
En del kommer aldrig att förstå men ni som gör det, läs gärna för hon formulerar det på ett så bra sätt.
Det handlar inte om att ta ifrån barnen rätten att vara flicka eller pojke utan om att ge dem rätten att vara barn. Människor. Stereotypa könsroller begränsar våra barn, inte genusmedvetenhet.

Hur som helst, läs här;
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2011/may/en-grundkurs-i-genusmedvetenhet-konsroller.html

:-)

Man får buga och tacka. Fick ett brev på posten där Coop gratulerar oss till vår första Alla hjärtans dag som gifta. Som present får vi köpa Lindt choklad, Almondy dajmtårta och äppelcider för 2:- styck. Det kallar jag prisvärt!

Ikväll ska vi gå ner till slottsparken för att se ljusshowen Siemens anordnar för att fira att företaget fyller 100 år. Det blir nog kul för barnen.
Vi hinner precis se den sedan måste barnen hem och lägga sig. 18.45 stoppar vi guldklimparna i säng om kvällarna när det är vardag och runt 19-19.30 när det är helg. De mår faktiskt bäst av att lägga sig tidigt har vi märkt. För oavsett när de lägger sig så studsar de ur sängarna 6-6.30 på morgnarna. Fisungar.

Snart stormas vårt hem av två huliganungar. Som jag saknat dem idag.

Dagens ungar

Är nog ungefär lika störiga som gårdagens. Men idag mötte jag en unge som tog priset för dagens pucko. Han muttrade "mupp" till mig när vi möttes. :-o Första sekunden blev jag arg och tänkte vad fan sa den lilla parasiten? Sen skrattade jag för mig själv för jag insåg det absurda i att en helt okänd liten unge säger så till en förbipasserande vuxen. Mupp? Jaha. Vad är det då? Som i efterbliven eller kanske konstig? Annorlunda rentav?

Du har ingen aning, du skulle bara veta vilken märklig figur du just kallade mupp ;-) Hohoho. Tur för dig att du valde rätt dag, hade jag haft en "sån där dag" så hade jag knuffat ner dig i en snödriva.
Passa dig skitunge!

Det här utspelades nyss i vårt vardagsrum

Jag sliter så svetten rinner och förbannar mina svaga armmuskler medan Kenny står precis bredvid, flinar och trycker i sig en semla.
Den latgrisen alltså.

Samsovning gör barnen trygga.

Lady Dahmer, Natashja Blomberg är en mycket klok människa, läs gärna hennes syn på det här med "sömnmetoder".. Jag håller med om varenda ord.

http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2013/february/gammal-debattartikel-trygg-kan-man-bara-bli-av-ett-overflod-av-trygghet.html

:-)

Jag klagade ganska mycket på semlebullarna jag och barnen bakade.. Men jag har ändrat mig! De är faktiskt jättegoda och även om några av dem är ojämna och olika stora så är de riktigt fina. Melvin gjorde många helt själv och han var så stolt.
Jag gjorde några klassiska semlor och några vaniljsemlor med glasscreme emellan. Melvin är inte så förtjust i min klassiska fyllning.

Hur gör ni fyllningar? Jag blandar brödet jag gröpt ur semlorna för att göra plats för fyllningen med riven marsipan, lite ovispad grädde och några droppar mandelessens. Det blir godast tycker jag.
Min mamma tryckte helt enkelt i en stor klump mandelmassa bara. Det är inte riktigt min melodi, men helt okej det också. Men som oftast så föredrar jag det jag gjort själv ;-)

Lyssnar på låtlistan från vårt bröllop idag och blir påmind om kärleken vi delade den dagen.
På vår årsdag ska vi fira Patriks 30 årsdag. För 5 år sedan presenterade jag Kenny för mina vänner på Patriks 25 årsfest. Då var vi precis nykläckta som par och så där nästan sliskigt äckligt nykära. Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan honom? Fanns jag ens innan vi träffades? Underbara människa, min andra hälft.
❤

Fettisdagen och internationella pannkakasdagen

Vad skönt det är när man slipper fundera så mycket på vad man ska äta. Dagar som idag är klockrena. Semla till lunch och pannkaka till middag! :-p Inte det?
Vi ska fika med semlor i eftermiddag men pannkaka vet i tusan?

Internationella pannkaksdagen förresten, har den funnits länge? Jag har inte hört om den förrän nu. Det var väl lite dumt att den infaller på fettisdagen kan jag tycka. Lite som att ha kanelbullensdag och varmasmörgåsardagen på samma dag så får man käka bröd hela dagen.
Kanske borde vi införa broccolisoppedagen och babyspenatssalladsdagen också så svenska folket får i sig lite nyttigheter? Iallafall en dag om året. Jobbigt bara om det ska gnällas sen när affärerna börjar sälja babyspenat för tidigt långt innan babyspenatssalladsdagen...

Skitunge

Hade peppat mig själv för ett pass i vardagsrummet med TRX och crosstrainern. Hann köra 15 minuter så vaknade Elliot.. Så nu ligger jag nere i mörkret med en halvt sovande klängapa och känner hur motivationen rinner av mig. Han så gott som sover, det är bara det att han vill känna att jag ligger här bredvid. Skitunge ;-)

Men. Något positivt är att jag känner hur min kondition förbättrats på senare tid och det är så skönt! Jag vill ju ha en kropp som fungerar. Lite muskler på det bara så jag orkar bära på ungarna lite mer och så jag orkar släpa vattenhinkar och halm/höbalar i stallet. Sen har jag fått för mig att jag ska försöka träna ryggen så att den blir starkare för jag tror att jag har ont i den för att den har för dålig muskulatur. Så är det väl för de flesta otränade med ryggont? Den ska trots allt orka stadga upp hela bygget så den måste vara stark.

Fasen, det behövdes bara drygt 5 minuter här nere hos Elliot så lite motivation finns visst kvar i mig ;-)

Tuur det

Inför en stundande festlighet behövs självklart en klänning, tur att det finns sådana ytligheter som kan hjälpa upp humöret lite och glädja en stund ;-)
Den här fina kommer från H&M.

Kommer jag att kunna se klart?

Ibland undrar jag. Hur min syn ser? Jag kan lätt se på andra och förstår precis. Men sen när det kommer till mig blir det svårare. Förut, för några år sedan såg jag mig själv på ett sätt.. Och när jag ser tillbaka på fotografier så ser jag ju att jag var sjuk då. Och när jag tänker tillbaka så förstår jag. Alla blåmärken. Allt te istället för mat. Cigaretterna och de ångestladdade ensamma promenaderna på nätterna.

Men idag då? Vad är det för skillnad? Egentligen. Jag ser på mig själv precis likadant. Även om jag medvetet flyttat mitt fokus och bestämt mig för att ha en stark kropp som målsättning så ser jag på mig själv som något riktigt sjukt. Även om kroppen orkar. Även fast jag vet att jag är bra. Så ser jag på mig själv som en av deltagarna i biggest looser. Abnorm. Jag tänker att det är något fel på kläderna jag köper för egentligen har jag mycket större storlek. Men kläderna jag köper är annorlunda, stora i storlek. Och det är hyckleri av mig att köpa dem för egentligen borde jag ha så mycket större...

Hur jag än ser ut. Oavsett om jag väger 50 eller 80 så ser jag mig själv som större än alla andra. Abnorm.
Jag vill ju fan bara äta mat när jag är hungrig och motionera och vara lite jävla nöjd nån gång. Allt det här. Precis all denna jävla hets, lämna mig ifred!!

Ensam.. Som vanligt

Min galna man är iväg på långrunda och jag vill inte titta på film ensam. Surt sa räven om rönnbären. Da Vinci är med som löparmaskot.
Jag och Gimli fick vår motion imorse när vi gick till stallet på en icke plogad cykelväg. Därför kan vi mysa i soffan nu istället och vänta in hurtbullarna. Jag förstår inte riktigt hur man orkar springa två mil? I sommar ska han springa Finspångs maraton, 4,2 mil. Han är inte riktigt klok. Men imponerad är jag.

Norrson gosade med barnen förut. Han älskar verkligen människor. Det är lite synd att ingen fastnat för honom än... När jag själv annonserat ut katter så har set oftast gått ganska fort? Norrson är dessutom så vacker. Och så trevlig och fin och gosig och bäst. Men föreningen verkar vad jag har sett bara annonsera via sin facebooksida? Den har väl inte i närheten så stor spridning som blocket eller olika kattforum har? Det är så synd bara att han blivit kvar här, vi älskar honom men han får vara instängd en del eftersom att han inte kommer överens med resten av familjen (Fridolin).. Men kanske får vi försöka vänja dem vid varandra eftersom att ett eget hem verkar dröja. Men hellre det och att det blir rätt hem än att han hamnar hos fel. Han är värd det bästa.

Fuck this shit

Okej. Pissmorsan här. 1,5 timme låg Elliot och tjöt tills pappan kom hem. Sen somnade han inom tio minuter. Men jag tänker inte gräma mig. Elliot är grymt pappig, Melvin är mammig just nu. De lär hinna bytas av några gånger ....

Jag tänker äta mina sjukt goda ostbågar med cheddar och hoppas på att kidsen är glada och trevliga imorgon trots den här kaotiska kvällen.
Vem vill någonsin äta vanliga ostbågar igen efter att ha smakat dessa med cheddar? Jag kommer inte att göra det iallafall.

Kväller och helt slut

Jag och skruttarna har intagit soffan för kvällsgos. De har fått sitt lördagsgodis och vi ser Bärgarns film. Kenny åkte till sin familj för att fira barnens farmor som fyllt år, vi följde inte med eftersom att vi skulle vara där en timme innan barnens läggdags. Så himla kul är det inte med övertrötta griniga barn.

Men vilken dag vi haft. Kladdkakefika och hemmet fullt av barn. Det har sprungits och tjoats för fullt tills alla blev trötta och sura ;-)

Klockan fyra hörde den griniga gubben ovanför av sig till Kenny och klagade på att barnen lät. Jahopp?! Jo men nu är det ju tillåtet att ha barn i flerfamiljshus och ifall någon missat det så låter barn? Man får till och med ta emot besök av flera barn samtidigt så att det låter ganska mycket.
Gnälligt folk borde bo i små stugor i skogen.
Det gäller ALLA gnälliga människor i flerfamiljshus. Hur svårt ska det vara att förstå att människor låter och att när vi bor så här nära inpå varandra så får man ha överseende med det? Klagar på varandra gör man när det är riktigt befogat. Inte för att man lever ett normalt liv!
Jäkla gnällspikar.

Nu ska vi visst se Dino 2. 45 minuter, sedan är det jag som stoppar två ganska trötta men lyckliga pojkar i säng.

Lördag

Jag skulle ljuga om jag skrev att jag är pigg och utsövd. Icke. Men det är av en god anledning. Igår var Nille och Ester här och vi hade årets första grillkväll! Det blev lite sent men fullt godkänt, klockan hann inte bli tre iallafall. ;-)

Om en timme kommer Rebecca och Zarah över med sina barn på lite fika och bus. Det var evigheter sedan vi träffades så det ska bli kul.

Kenny mår riktigt dåligt idag. Varför han blev så dålig vet jag inte? Men kraken är helt däckad.. Får väl se när herrn vaknar till liv.

Åldersnojja

Först var det lite på skämt, jag retades med Kenny om hans ålder och skojade om min egen.
Men så när åren gick så började jag att inse att även jag blir äldre. Människor kring mig dör, jag ska dö en dag. Jag ser på mina vänner och tycker mest att de blir snyggare och mer härliga. Vuxna och mer i balans med allting.

Jag själv? Det faktum att min 27 årsdag närmar sig känns inte alls kul. När jag ser mig själv i spegeln så ser jag att jag börjar få rynkor. Det är inte en ung tjej där. Kanske är det något med ögonen, att allt de upplevt satt spår?
Jag hade förstås inte föreställt mig att jag som 27 åring skulle vara långtidssjukskriven med en sjukdom utan namn och utan en uppskattad tid tills jag är frisk.

27. Nära 30. 30 gör mig galen nästan. Vem fan vill fylla 30? Gammal!
Kenny är inte gammal.. Det handlar mest om mig ;) Men så är han i sitt livs bästa form fysiskt och har ett kanonbra jobb på ett stort företag, han är eftertraktad i sin bransch. Hans kropp har 6,2% fett på kroppen och igår sprang han 17 kilometer. Så njä, han känns inte gammal och skruttig.
Kanske borde jag inte jämföra mig själv med Kenny, stålmannen!

Blir jag bara frisk, eller något liknande ;-) Då jävlar.
Och tills dess så ska jag fortsätta träna som jag gör idag och få den där starka kroppen jag eftersträvar. Den får gärna väga mer än genomsnittet, det är okej men den ska banne mig orka springa iallafall 5 kilometer utan att stanna och i en bra fart.

Men oavsett, vad gör jag åt rynkorna? :-o

Låta det gamla vara passerat

Det tjänar ingenting till. Men ibland kan jag känna en brutal saknad. En ånger för de val jag gjort för de lämnade ingen plats för några andra. De uteslöt delar av mig som jag tyckte om och stundtals ifrågasätter jag mig själv.

Men det är samtidigt så dumt. Jag är lycklig idag och jag trivs. Men jag kan ibland undra om jag inte borde ha kunnat kombinera ett och ett? Det var ingen annan som bad mig att stänga dörren, det gjorde jag själv.

Det bästa vore väl om jag skakade på axlarna och konstaterade att johopp, nu är det så här och det är okej. Låt det glömda vara glömt.
Och jovisst. Det hade varit lätt om jag inte saknade. Men jag ska göra det jag gör bäst, ignorera tills det försvinner för det gör det till slut.

Kväll

Det har varit en intensiv eftermiddag. Att baka tillsammans med Elliot och Melvin är både roligt och vansinnigt stressande. Fyra små händer som rotar i saker de inte borde rota i. Fyra små händer som vill få tag i godsaker att smaka. Melvin bakade sina första helt egna bullar ❤

Mina hemgjorda semlebullar blev ungefär lika intressanta som Mammas. (Förlåt).. Men alltså. Varför blir hemgjorda semlor så där? Jag vill ha dem som de släta bullarna man kan köpa i affären. Luftiga och lätta. För det första så tror jag inte alls att man ska pensla dem med ägg? Men nu stod det så i receptet och dumt nog så följde jag det. Semlebullar ska inte vara glansiga, de ska vara matta. Mina blev helt fel. Men jag skiter i det, kommer att göra en god marsipanblandning med mandelessens i och spritsa grädda ovanpå så får de helt enkelt duga. Fortsättningsvis köper familjen Buchholtz färdiga semlebullar och gör egna semlor av. Det kostar inte många kronor men blir femtio gånger godare än hemgjorda.

Kanelbullarna blev okej. Inte mer. Jag är inte så bra på att göra bullar heller så jag fattar inte varför jag envisas? De blir inte alls som mammas. Eller farmors. Mm. Världens godaste bullar. Hon gjorde vridna kardemummabullar med strösocker ovanpå. På gammal mjölk skulle det vara sa hon. Inte vet jag vad det gjorde för skillnad ;-) Men viktigt var det enligt henne.

Alltså. När jag bakar så vill jag att det ska bli perfekt. Ingenting annat än perfektion är bra nog. Så när mina bullar bli lite för platta. Ojämna. För lite kanelsmak. För lite smör eller kanske för mycket. Så vill jag bara kasta skiten och aldrig mer baka bullar.
Men enligt andra är de goda? Man har väl olika måttstock på vad som är bra och inte kanske?
Ett uttryck jag verkligen avskyr är "Huvudsaken är att det smakar bra" när något är fult! Nej nej nej! Bakverk ska vara vackra att se på och smaka gott. Annars tappar det halva poängen. Lite som sugarpaste, vackert att se på men smakar skitäckligt! Därför använder jag inte det längre. Eller som mina bullar idag, de smakar bra men blev fula. Så trist!

Nu är dessutom min mage alldeles jäst. Min kropp blir inte så glad på mig när jag stoppar ner för mycket kolhydrater men framför allt gluten. Synd att det är så gott bara. Egentligen borde jag kanske äta enligt GI? Något liknande iallafall för jag märker hur min kropp protesterar mot allt det här. LCHF älskade jag när jag höll på men jag gillade inte vad det gjorde med mig riktigt.
Svårt det där när "lagom" inte är ett alternativ.
Vi äter skapligt. Normal vanlig mat. Men ja mår inte så bra av den. Suck! Egentligen kanske vanlig normal mat fast med mycket mindre kolhydrater vore något? Men jag vill inte lägga till mer fett! Det kändes inte fräscht alltså. Jag mår illa bara jag tänker på all ost och grädde. Alla dessa ägg och kött.. Det funkar inte för mig.

Kenny vill äta stenålderskost. Alltså jag vet i fan?
Svårt svårt :-)

Bullbak

På Tisdag är det Fettisdagen, dagen då hela svenska folket har en giltig ursäkt att äta semlor. Så därför bakar jag semlebullar idag. Och ett gäng kanelisar när jag ändå är igång.

Jag älskar verkligen min gamla assistent som jag fått av min mamma. Hon ärvde den när hon flyttade hemifrån för ungefär hundra år sedan och den har använts flitigt. Sedan gick sladden sönder så vi fick den så kunde Kenny laga den. Finemang! Den kör utan problem två satser bulldeg och är väldigt stark i motorn. Min nyare jag har upplever jag mer svag och den har en mycket mindre bunke.
Det är en gammal Elektrolux och ja hoppas att den fungerar för oss i lika många år som den fungerat för mamma.

När livet vänder

På svtplay finns ett program som heter just så, När livet vänder. Jag har precis tittat färdigt på det avsnitt som fanns att tillgå och känslorna ligger utanpå. Det handlade om en pappa som berättar om tiden då hans 4 åriga son diagnosticerades med cancer. De två år som följde av hopp och förtvivlan. Slutligen om hur pojken förlorar sin kamp och tiden efteråt.
Hur pappan och familjen ändå överlevde. Inte bara överlevde utan faktiskt levde trots en ofattbar sorg.

Det var en sådan stark berättelse och som förälder blir man kanske ännu mer tagen. Jag tänker förstås på mina två pojkar. Om något hände dem.
Hur skulle det kännas att lämna ifrån sig sin döda son för att aldrig hämta honom? Lägga ner den lilla kroppen i en kista och stänga locket. Aldrig mer krama. Aldrig mer pussa. Aldrig mer känna hans hand i din.

Obegripligt och tårarna lurar i ögonvrån. Så glad för våra friska barn och jag hoppas hoppas hoppas att de fortsätter att vara friska. Att vi får vårt liv tillsammans som vi tänkt oss. Att vi får uppleva barnens student, vuxenliv. Kanske barnbarn. Att vi får följa dem och se dem växa upp. Det är förstås planen alla föräldrar har men inte alla får uppleva det.

Alla bidrag till barncancerfonden är välkomna, stora som små. Skänk några hundralappar istället för att ta en drink ute i helgen.
Men nu är det ju inte bara cancer som berövar våra barn livet. Det är olyckor. Små bebisar dukar under för vanligt RS-virus.. Hjärtfel. Några föds med svåra ovanliga sjukdomar som EB.. Men kanske är cancern det som tar flest liv? Jag vet faktiskt inte. Men skänk några hundringar iallafall, kanske kan man i framtiden rädda några barns liv och om det så bara är ett enda så är det värt det.

Torsdag

Imorgon är det fredag. Men spelar det någon roll när barnen ändå är krassliga och Elliot varit hemma hela veckan? Njae.

Det står HÄST med stora feta bokstäver i min kalender. När det är så här med barnen och oss så behöver jag det där utrymmet ännu mer. Det blir så viktigt att få ta sig några timmar och bara vara jag. Borsta lite lurvig nordsvensk och tjattra med Ester.
Kenny har sitt andrum på gymet och på löprundorna. Man måste ha någonting eget där man får stänga av allting annat tror jag. Det är viktigt.

Men även om tid var för sig är viktigt så skulle jag inte tacka nej till lite tid tillsammans bara jag och Kenny nu. Det har varit så mycket baciller och annat att vi sällan hinner umgås. Jag saknar min man.

Uppdrag granskning

Näthat. Ett så viktigt ämne. När en del av dessa näthatare blir konfronterade så försvarar de sig med "Det var ju många som skrev, inte bara jag".. "Jag menade ju inte riktigt så"...

Kvinnor får idag 2013 inte ha vilka åsikter som helst utan att bli hotade av män.
Det är helt sjukt.

Kvällens avsnitt kommer att finnas på Svtplay sedan för de som missat.

.

3 Doors down
Changes.

Julaftonsväder

Stora fluffiga flingor faller utanför fönstret. Om det vore December så hade jag tyckt att det var mysigt men så här i Februari så känns det inte lika bra. Man har tröttnat lite. Även om det är vackert att titta på inifrån så längtar jag lite efter våren nu. Ett naivt litet hopp om att det inte skulle komma mer snö den här säsongen hade tänts...
Men jag minns att det snöade i Maj 2010.. Kanske får vi dras med det här.

Vi åker ingen pulka trots att man skulle kunna..
Kanske är det felet? Vi borde kanske passa på att ta vara på snöns fördelar. Ut och leka i snön. Så får det nog bli. Så snart barnen är friska igen. Ja det stämmer ja. Elliot fick feber idag. Om vi är glada? Oh ja! Exalterade av lycka.

Kiss?

Ät inte gul snö.
Men, bilden på snön i förra inlägget var gul för att jag tog den i skenet från lampan till hästarnas paddock ;-) Ljuset är lite gult där..
Snön var så vacker i verkligheten. På bild såg sen ju mest, ja.. Gul ut..

Måndag

Ställde ingen väckarklocka idag men vaknade strax innan 9. Känns rätt så okej.
Men vad hände med den krispiga sköna kylan? Vart är solen? Idag är det mulet och tråkigt.

Slötittar på Efter Tio, Cissi Wallin gästar och talar om ett mycket viktigt ämne. Hon har startat hashtaggen #vågaanmäl.. Människor måste våga anmäla om de blir utsatta för våldtäkt, sexuella trakasserier och andra liknande brott.

Någonting slår mig när jag ser det här. Någonting som jag snuddat vid förut. Jag är inte ett offer längre. Jag var det men idag är jag starkare än så.
Jag är en stark människa som ingen sätter sig på. Jag står på mig, jag vågar säga vad jag tycker och jag vet mitt värde. Den insikten gör mig lite lycklig. Jag har vuxit och jag gillar den person jag kommit att bli.

Fotade snön med mobilen igår. Gnistrande vacker. Idag alldeles grå. Ge oss lite kyla så att vi kan suga ut det sista härliga ur vintern innan våren kommer.

Thippthopp

Så var helgen slut igen. Tur att det kommer nya.
En typisk Suzanne-grej är att halv tio en söndagskväll komma ihåg sin rulle med kakdeg som inte är förvarad korrekt i kylen och därmed "måste" bakas ut. Så nu sitter jag och väntar på att mina eget ihopknopade kakor ska bli klara så att jag kan lägga dem i en burk.

Vi gick till och från stallet idag och jäklar vilken fart vi hade. Nytt rekord tror jag? Det känns i benen nu men det får det vara värt.
Grimm fick motionera lite också. Tanken är att vi så sakteliga ska bygga upp hans kondition igen nu efter vintervilan. Fina lilla hesten. ❤

Kenny är ute och springer med Da Vinci nu medan jag förbereder kvällskaffe. Vardag. Alltså jag älskar vår vardag. Vårt liv. Det är aldrig tråkigt. Bara skönt att veta på ett ungefär vad man kan förvänta sig av dagarna. Ibland planeras något annorlunda och det kan vara skoj men sedan är det skönt att återgå till det gamla lunket.
TråkSuz. Men så fyller tant faktiskt snart 27 år också. Den döh!

Ångest

En klok människa sa en gång till mig att ångest egentligen är känslor. Jag tänker mig att det är känslor man är rädd för att känna och därför undviker. Därav känslan av att vara jagad. Man springer och springer mentalt ifrån det vassa kantiga hårda svarta. Som i själva verket är känslor av besvikelse, rädsla, sorg kanske?

Många använder ordet ångest i fel sammanhang. Om man blir ledsen för något så är det oftast inte ångest. Inte heller om man blir hemskt besviken. Små nederlag som man snabbt återhämtar sig ifrån är inte ångest. Det är så mycket mer. Mycket starkare.

Man blir överrumplad. Det tar över och om du så har hundra anledningar till att vara lycklig så tar den där ångesten över och överskuggar allting annat.
För mig är det en slags stress. Så många undertryckta känslor som sparkar sig fram på samma gång. Allt det man svalt och stoppat undan för att man inte orkat känna sliter sig löst och löper amok.

Sådär ja

Nu har jag pudrat flottiga lilla kräket med babypuder. Gosat och pussat på honom. Han är en fantastisk katt! Hoppas att det där perfekta hemmet dyker upp snart, det är han värd.

Pysselelipyssel

Äppelpaj. Pizza. Småkakor. Klart. Frys snart avfrostad. Hår färgat. Städat hem. Sorterat smink. Busat med barnen.

Man skulle kunna tro att jag mår bra och jo ja det gör jag ju men jag känner mig själv vid det här laget. All denna ork är ingenting annat än ett symtom på någonting annat. Fullt ös för att sedan rasa långt nedåt.
Känns lite som att jag springer och springer för att skingra tankarna. Jagad.

Det har varit för mycket helt enkelt. Men. Jag mår faktiskt bra idag. Ändå. Känner mig ganska nöjd med att ha orkat göra en massa saker för en gång skull. Rider på vågen tills jag stöter på en sten.

:-)

Tror bestämt att jag tar mig en hemmadag. Det är jag värd. Lite välbehövlig städning först. Färga håret (tack hjärtat) och prova lite smink (tack igen hjärtat). Jösses så bortskämd jag är.

Sedan avrundar vi med ett glas rödvin ikväll. Bra så.

Lastbilskänslan

Känner mig lite manglad eller påkörd av en lastbil. Tillplattad, knöglig och oformlig. Vissa dagar är svårare än andra och idag är en sådan dag då jag inte orkar riktigt.

Mest vill jag krama mina pojkar. Krama dem och pussa på dem och bara finnas där. Lilla Elliot. Lilla Melvin. 1,5 och 3,5 år gamla redan. Älskade ungar.

Känner en rastlöshet, att vi borde hitta på något men jag vet inte vad och egentligen så behöver vi städa. Sicker lördagsnöje.
Men en del dagar är man bara så omotiverad till allt. Som om styrkan gått ur.

Alla orättvisor och fel hinner ifatt och jag blir bara så less.

....

Känner med dig. Tänker på dig. Önskar att jag kunde göra någonting som lättade lite men det finns ingen tröst. Ingen lättnad. Ingenting.
Svart. Så jävla svart. Och jävligt. Förjävligt jävligt.

Snabba svängar

Från att ha haft en varm känsla inuti till att läsa en artikel på Aftonbladet som gör mig rasande. Alla minns väl "Anna"? Den 9 år gamla flicka som rövades bort men lyckligtvis återfanns 18 timmar senare? Då var allt över tänkte man. Nu några månader senare uppdagas att den lilla flickan utsatts för psykisk terror, där gärningsmannen lurat henne och sagt att andra lagt bud på att få köpa henne sm sexslav. Flickan så klart livrädd. Lever nu med vad man kallar ptsd, post traumatisk stress. En term jag är ofrivilligt bekant med.
En 9 år gammal liten flicka. Lilla gumman.

Samtidigt sitter 8 år gamla Maja i vår soffa och myser med sin lillebror. Och jag rasar inuti. Blir mordisk. Jag kan inte tänka färdigt tanken men tänk om? Jag skulle döda då. Kallblodigt slita i stycken. Älskade Maja.

Den där flickan är någons älskade. Någon lilla lilla tjej.

Det finns inga straff i Sverige idag som är hårda nog för det brott han begått. Vidriga as. Jag skulle kunna döda honom. Helt utan ånger. Han förtjänar inte att leva.

Läs artikeln om ni orkar.

Aftonbladet: En grymhet så svår att förstå
http://mobil.aftonbladet.se/a/www/16168896

Varm i hjärtat

Ikväll är hundarna extra glada som fick helggodis av Ester ;-)
Jag å min sida fick smink och är lycklig som en barnunge som just fått en stor säck med smågodis.
Nej. Vår vänskap handlar inte om att få eller ge varandra saker.
Den största vinsten är att Ester nog är den enda personen som faktiskt förstår. Som på djupet förstår.