En klok människa sa en gång till mig att ångest egentligen är känslor. Jag tänker mig att det är känslor man är rädd för att känna och därför undviker. Därav känslan av att vara jagad. Man springer och springer mentalt ifrån det vassa kantiga hårda svarta. Som i själva verket är känslor av besvikelse, rädsla, sorg kanske?
Många använder ordet ångest i fel sammanhang. Om man blir ledsen för något så är det oftast inte ångest. Inte heller om man blir hemskt besviken. Små nederlag som man snabbt återhämtar sig ifrån är inte ångest. Det är så mycket mer. Mycket starkare.
Man blir överrumplad. Det tar över och om du så har hundra anledningar till att vara lycklig så tar den där ångesten över och överskuggar allting annat.
För mig är det en slags stress. Så många undertryckta känslor som sparkar sig fram på samma gång. Allt det man svalt och stoppat undan för att man inte orkat känna sliter sig löst och löper amok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar