Kenny tycker att jag är flummig när jag försöker förklara det här med känslorna. Hmm. Jag svarade att det är för att han är en platt människa och att det är synd om honom för han missar så mycket ;-) Med glimten i ögat men faktiskt med en stor del allvar. Många människor är platta och missar de där nyanserna, det ljuvliga. Njutbara. De bara lever som hamstrar i sina hjul och ser världen i svart och vitt.
Så åkte barnen. Vi satt och kramades länge innan, myste tillsammans. Det känns så fel att lämna bort dem på helgen när de går på förskola i veckorna.... Men vi behöver ju få vara bara vi ibland också. Suzanne och Kenny. Idag är det 5 år sedan vi blev vi. ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar