Noja!

Så läser jag mitt inlägg och direkt börjar tankarna fara runt hur eventuella läsare tolkar det jag skriver. Jag vill inte misstolkas men samtidigt så kan jag inte hela tiden gardera mig mot det...

Jag tänkte iallafall att fy nu tänker kanske någon att jag ska börja jobba i sommar och sen tycker man kanske att det jag egentligen ska göra är tramsigt eller onödigt. Jag borde skita i vad alla korkade människor tycker som ändå aldrig kommer att förstå hur det är, på riktigt.. Men för mig att börja jobba nu, mitt i den här pågående processen vore ungefär som att ge sig ut på ett maratonlopp efter ett svårt benbrott innan du ens börjat på sjukgymnastiken!
Jag ska inte göra något sådant inom den närmsta tiden och ja jag saknar det. Ofta. Men just nu ligger min prioritering på att försöka laga det som människor tagit sönder inuti mig. Få tillbaka självkänslan och kunna sova om nätterna. Typ så.

Och ingen jävel ska pressa mig till att göra någonting annat! Jag vet vad jag gör, det är ett mycket medvetet val som jag och Kenny gjort tillsammans för att kunna få en bra framtid sen. För nej, man kan inte springa ett maraton med ett brutet ben.

Så då har vi det utrett ;-) Det jag ska göra i sommar är något kortvarigt som kommer att ge mig mycket god energi om det blir av. Men jag ser inte varför det inte skulle bli av så just nu känns det ganska härligt.

Glossy glossy!

Det börjar dra ihop sig och snart kommer min nya glossybox :-) Förra månadens box var kanonbra verkligen, bland annat fick jag testa Body shops dag och nattkräm, Trind nagelstärkare och en glammig ögonskugga från Da Vinci. Lyxigt och kul att få en present varje månad för ynka 139:-
Testa ni också. Man behöver inte binda upp sig utan kan köpa bara en box om man vill.
www.glossybox.se/referal?CI=NTIxNTU=

En lite annorlunda valborgsmässoafton.

Båda barnen är krassliga så istället för att umgås med folk och fira ordentligt så har vi hållit oss hemma. Fikat på god gräddtårta och ätit grillade kycklingspett med pommes och vitlöksbröd. Gott som tusan var det iallafall och huvudsaken är att barnen, eller ja Melvin iallafall som är lite större och förstår fick känna att det var en lite speciell dag då vi firar in våren och inte bara en vanlig tisdag.

Men vart är mitt driv? Jag får kämpa för att ta mig för någonting alls och det mesta känns uppför idag. Ingen energi alls.
Men mitt i all sörja fick jag ett överraskande telefonsamtal idag. Ingenting är bestämt så jag vill inte skriva om vad det är ännu men det kan bli så att jag får göra något riktigt kul i sommar som jag inte gjort på väldigt länge. Något jag tror är bra för mig.

Ledig dag imorgon men sedan rullar vardagen på igen. På torsdag åter igen ett nervöst möte, på fredag sjukbesök och sedan är helgen här. Ungarna ska vara hos deras morfar och Majsan lör-sön och jag känner redan nu att jag kommer att sakna dem.. Men de ser mest fram emot det, Melvin som förstår mer om vad som komma skall ville helst åka redan idag. Barnvakt två helger i rad för att gå på galej! Sug på den alla präktiga pk-människor!

Kanske skulle ta och skriva en lista för morgondagen med saker vi behöver få gjort så att jag kommer igång. Enklast så tycker jag.

A men så klart.

Båda ungarna har feber. Vilken timing alltså. Jag bestämde mig lite akut för att slänga ihop en tårta iallafall, lite finfika dagen till ära så får vi se om vi smyger ut en snabbis på någon majbrasa om barnen är pigga på kvällen.

Jag hade det mesta hemma till tårtan men Kenny köpte med sig bottnar och lite extra grädde hem. Jag brukar göra egna bottnar för det är godast men det här fick bli en ursäktad snabbtårta. Och jäklar vad fort det går när man bara gör en enkel gräddtårta. Typ en kvart. Lite skillnad mot annars då varje tårta oftast innehåller fyllningar som behövt vila över natten och dekorationerna brukar ta sin tid. Tjipp tjopp så var den klar. Kanske rentav börjar göra likadana jämt? Fyllde den med glasscreme och hallongrädde. Enkelt och gott.

Det känns som en lång helg det här. Jag kommer inte riktigt igång utan är mest seg och vill titta på film. Fuck it. Jag kan vara peppig och duktig imorgon istället.

Ny vecka.

Elliot inleder med feber så vi är hemma idag. Hade ändå tänkt ha dem hemma imorgon så de orkar fira valborg med oss så nu blev det en långhelg.

Vi har haft en sjukt kul helg. I lördags var jag och Kenny på siemensfesten som bjöd på god mat, trevlig personal, en bra stå-uppare som jag tyvärr glömt bort vad hon hette? och Darin. Sedan fortsatte vi till Hugos här hemma och mötte upp vännerna som även de varit på siemensfesten. Klackarna i taket och full fart tills klockan var 3.30 och vi kom hem. Vet inte när vi hade en sådan kul helkväll tillsammans sist?

Nervigt idag. Igen. Wish me luck.

Kvalitetstid

Melvin och jag är ensamma hemma. Jag har en ganska lycklig liten unge som får ha sin mamma för sig själv och ska jag vara ärlig så klagar inte jag heller. Melvin och jag har ett speciellt band.
Vi bakar kanelbullar som Melvin ska få bjuda sin mormor på i eftermiddag.

Sen ska jag passa på att mysa med min minsting innan vi drar iväg på galej :)

Överlevt.

Kvällen. Vi har hunnit med mycket idag, lite för mycket för att jag ska må riktigt bra.
Känner att jag behöver en förmiddag i stallet för mig själv, verkligen umgås med hästarna. Det har varit lite för mycket familjestallturer... Men nyttigt för jyckarna att få busa runt lite. Och barnen givetvis.

Många känslor just nu. Men den starkaste är ändå känslan av att jag fortfarande är jag, bortom allt det andra så är jag ändå jag. Det är något mycket positivt.

Sa du Fredag?

Fredag. Ingenting jag längtat efter. Sjukbesök om drygt en timme. Så stressad inför det och ganska mycket ångest.
Så mycket enklare att gömma sig i ett hörn och vänta ut livet.

Drömmer helt sjuka drömma för tillfället. De senaste nätterna har alla mina vänner anordnat en fest och glömt bort att bjuda in mig.
Zarah har gått framför mig och hennes kjol blåste upp på ryggen och blottade en bar rumpa med bara ett par string. När jag försökte dra ner kjolen blev hon sur och bad mig ge fan i henne?
Jag har varit otrogen mot Kenny med någon jag aldrig skulle titta åt i verkliga livet..
Jag fick uppleva att ha min lilla tjej Diana för en kort stund igen men även att förlora henne, igen.

Dags att be doktorn om en ny medicin kanske? ;-)

Idag hade Da Vinci röjt i köket igen.. Vi börjar få slut på stora skålar att ha frukt i och mitt tålamod tryter... Jävla hund, varför ska han vara på allt? Igår var vi ute en timme i skogen, lekte och tränade. Tänker mig att jag ska börja om på nytt med honom och bara bonda och få honom att tycka att jag är en rolig prick. Så igår var jag så nöjd för vi hade verkligen kul han och jag, och så tackar han mig genom att göra så här?
Odåga.
Jag vet att det är han för Gimli den fjanten skulle aldrig våga sig på något liknande och han är inte alls lika fixerad vid mat.
Ordna en liten kaninbur att pressa in hundkraken i om nätterna kanske? ;-)

Nu får vi se. Har igår testat Garnier Olia, hoppas att den är bättre än schwartzkopf natural and easy som jag hade förra gången.
Är dock inte så imponerad så här direkt.....

Torsdag

Lunch med pappan. Handla. Baka. Andas.
Ungefär i den ordningen.

Så trött på all denna blåst! Det gör mitt hår risigt och jag blir kall och lite sur. Pugh i lurarna lättar upp.

Så dä så!

Att man ser mycket film och serier behöver inte alls betyda att man latar sig. Nu, TRX och Breaking Dawn.

Känner mig stärkt idag.

Håller nerverna i styr med hjälp av film..

Nervositeten tilltar.. Nu kör vi The Butterfly Effect tills jag slutar noja.
Kanske inte världens mest upplyftande film men ändå en amerikansk happy-ending sort of.. ;-)
Hmm. Beroende på vilken av versionerna vi har? Insåg just att det finns två olika slut varav jag föredrar det ena och Kenny det andra.

Börjar se fram emot 3-rätters med min fina karl på lördag. Det händer ju inte varje vecka precis. Vi ska även få äta maten varm, slippa laga den och utan att bli störda av barnen tusen gånger. Blir nog en trevlig tillställning.

Hänger med lillplutt dagen lång.

Elliot mår inte riktigt bra, ingen feber men så där överdrivet gnällig och ledsen. Snorig och trött.. Så vi är hemma idag. Jag ska strax ställa mig och steka pannkakor, japp det får man när man är krasslig i vårt hem.

Mina pelargoner har börjat att blomma. Tänk vad löjligt glad man kan bli för en sådan liten sak. De har sett för sorgliga ut under vinterhalvåret men nu börjar de bli fina igen. Ännu gladare blev jag när Melvin kom hem stolt som en tupp efter att ha handlat med Kenny och med sig hade han en fin mörkrosa/hallonröd pelargon. Man tackar. Så fin färg.
Tantblomma? Jag tycker inte det. Så klart eftersom att jag gillar dem och inte ser mig själv som en tant. Men jag har gillat pelargoner sen jag var liten så i sådana fall har jag väl alltid varit en tant?

Goa unge. Han "flörtar" och fnissar.. Blandat med gnäll förstås.. Han känner sig kanske tjock i huvudet och så där som man kan göra när man är riktigt förkyld? Då är ju jag också gnällig ;-)

Har varit lite off

Ibland känner jag att jag behöver få vara lite offline, i helgen har det dock både facebookats och instagramats men jag har inte bloggat. Och egentligen borde jag nog fortsätta att vara lite off för just nu känner jag mig extra bräcklig. Extra irriterad, extra dömande, extra allt.
Grejen är ju att jag gillar att blogga så därför gör jag nog det ändå.

Jag är nervös inför veckan som kommer, så många saker att bocka av på göra-listan som jag vanligtvis inte gör och så ska jag samtidigt göra allt det jag alltid gör. Mycket blir det och jag klarar inte riktigt mycket.
Förr kunde jag ha ett snabbt tempo, jobb 13 timmar följt av kväll på krogen för att sedan dagen efter åka på familjefika. Idag är det omöjligt! Jag får alltid noga portionera ut mina göromål och väga för och nackdelar, ibland tacka nej till roliga saker för att jag vet att det blir för mycket. Behöver jag tillägga att det är ganska frustrerande att vilja mer än man kan? Men jag har lärt mig att jag får acceptera att det är så här nu. Förmodligen kommer det att bli bättre med tiden men det kommer att ta tid.
Faktum är att jag märker att när jag vägrar kompromissa kring det utan faktiskt säger nej till mer än jag orkar så mår jag mycket bättre! :-) Orkar vara en bättre mamma, fru, syster och vän. Orkar vara roligare, gå fler promenader och städa oftare(något Kenny annars fått ta)....
Ibland känner jag att jag "måste" vissa saker, som förra helgen och det är bara så dumt för det tar lång tid att komma tillbaka efter att jag kört slut på min energi. Skillnaden idag är att jag börjar bli medveten om det.

Idag har jag inte ett enda planerat göromål utöver det här hemma. Städa lite, sedan vara med barnen när Kenny åker på Crossfit/Bootcamp och kör slut på sig men annars ska jag bara vara. Jag behöver det. Sätta på min musik och ha tid att lyssna på texterna.
Ladda ladda inför onsdag. Oh lord.

Bäst av allt med helgen var att vi äntligen tog tag i uteplatserna! Där nere är vi inte klara men här uppe är det så gott som färdigt. Nu kan det gärna få bli varmt så att vi kan börja sitta där och äta. Härligt.

Funderingar funderingar..

Jag försöker vara "snäll".. Inte tänka allt för negativt om andra. Inte bry mig. Fokusera på andra saker. Men det är svårt! Svårt när människor tycker så ofantligt dumt om saker de helt klart inte är ett dugg insatta i. Svårt när man ser överallt på nätet hur folk resonerar och sedan har man fakta i bakhuvudet som säger tvärt emot.
Jag orkar inte argumentera. Jag vill inte diskutera för det leder verkligen ingenstans..

Jag måste lära mig att ha överseende med att folk är dumma i huvudet och det är inte min uppgift att upplysa världen. Folk vill inte lära sig. Folk vill leva i sina trygga små bubblor och ha det "som det alltid varit". ( kan vara världens sämsta argument?)
Jä jä!

Tur att jag för det mesta omges av nytänkande sköna människor ;-) Jag inser att problemet ligger hos mig. Jag måste acceptera att dummies will be dummies and there's nothing I can do about it.

Äntligen Fredag! :-)

Denna helg är efterlängtad. Ikväll ska vi grilla och ta ett par glas rött till och sedan bara slöa oss.

Vi var i stallet imorse, kan ni tänka er hur svårt det var att servera hästarna morgonhö i hagen när det blåste halv storm? Shettisens lilla hötuss for iväg under eltråden och ut på vägen tre gånger innan jag gav upp och la allt hö tillsammans vid vattenkaret. Tur att farbröderna gillar varandra och kan äta tillsammans ;-)

Nu somnade skruttarna precis så jag ska passa på att vila jag också. Jag tror inte att många förstår känslan av att få ha mina ungar hemma ibland, att jag orkar det ibland och att de får extra ledig tid hemma. Ingenting betyder mer än dessa tokstollar.

Ibland brister det inom mig och jag känner en hopplöshet. Människor alltså. Vissa människor. Stor suck.

Ja! Älskar när jag får som jag vill :-)

Mutade Kenny så han kör mig till stallet imorgon för att släppa ut hästarna och fixa mockning, mat osv.. Sen åker han och jobbar och jag och barnen ska ha mysdag! Vi ska baka något gott, leka och mysa. Jag tar ut min andra föräldradag sedan jag blev "sjuk" eller vad man nu ska kalla det. Underbart.
Jag längtar ihjäl mig efter barnen nu när de har utökat tiden på förskolan. Men imorgon, då är det mina ungar hela dagen.

Snart kommer Ester över på kaffe, barnen kommer att bli så glada. Jag tror att Ester och Nattis är deras absoluta favoritpersoner utöver deras far och morföräldrar.

Jag vill ha vår på våra uteplatser nu. Rensa bort sopor och pulkor och gamla soffor(!?) och sopa rent. Få lite ordning. Kanske rentav sätta ut några penséer eller något annat köldtåligt. Kanske hinner vi det i helgen. Rätt vad det är så kan vi börja äta frukost och mellis utomhus :-)

Mulet och tråkigt

Vädret lockar inte ut mig precis. Tvärtom.

Idag provade jag iallafall pudret igen med en helt säkert ren borste, vilket skämt! Jag blev helt glansig i ansiktet, skimrande och ful.. Det var svårt att få det jämnt också. Så näe, den åker i soporna och jag råder ingen att köpa smink från Pure minerals.

Jag klickar istället hem en id. Baremineals foundation. Den är dyrare men då vet jag att den är bra för den har jag använt förut.

Jag funderar mycket kring våra jyckar. Om vi gör rätt som har Da Vinci kvar eller om det vore bättre att försöka hitta ett annat hem till honom..... Ett hem med mer tid, mer intresse. Han är en underbar hund och helt perfekt för oss innan vi fick barn och hade all tid i världen. Han är väldigt arbetsvillig och bangar inte för något. Men nu ger han mig mest dåligt samvete för att jag inte orkar.
Gimlis energinivå passar oss bättre. Da Vinci klättrar på väggarna av tristess. Jag kan inte ha med honom i stallet för han blir så osäker på hästarna att han gör utfall. Det har blivit så att Kenny tar honom och jag tar Gimli. Jag blir bara stressad och arg på honom och det är inte heller snällt, problemet är att Kennys ork och intresse inte heller räcker så därför blir Da Vinci understimulerad och "jobbig".


Det skulle verkligen kännas som ett stort nederlag. Att "misslyckas".. Att vara en av alla de där som omplacerar sina hundar på grund av att de inte tänkt till ordentligt innan de köpte dem. Men kanske är det ännu värre att ha kvar en hund som inte passar vår familj? Han skulle bli så lycklig hos någon som orkade.
Det är inte det att vi inte älskar hundskrället. Det gör vi något oerhört och det gör det här så mycket svårare.

Kanske att vi under en period funderar och försöker anstränga oss mer med honom för att se om det vänder. Vi ska hur som helst inte fatta något snabbt beslut.

Onsdag

Bytte med Anna så jag har insläppet ikväll istället, det passade faktiskt riktigt bra för det gav mig tillfälle att vila.

En sak jag saknade när jag åt enligt lchf var frukt! Det är så fräscht och gott. Färsk ananas är en favorit. Även om jag kan tänka mig att äta mer kolhydratsfattigt i framtiden så tänker jag inte sluta äta frukt igen, trots fruktsockret. Just idag handlar min kost mest om att hitta strategier för att inte bli sjuk.
Lagom passar inte alla! Det är okunnigt att uttrycka sig så. Människor är olika individer som så klart inte fungerar likadant allihop.

Jag är inte på topp för tillfället. Långt ifrån.. Behöver fokusera på rätt saker. Tänka positivt.

Kväll

En del mat ratar barnen helt utan dåligt samvete. Pet pet och sedan vill de gå ifrån bordet. Men idag åt de med god aptit. Lax. Jag gillar att ungarna gillar lax, bra enkel mat. Jag skar bort det äckliga gråa innan jag stekte dem så behövde vi inte sitta och pilla med det på tallriken.

Känner att tiden går långsamt just nu. Förmodligen för att jag bara vill att den ska passera. Jag skulle behöva tid. Tomma dagar utan något måste för jag orkar inte. Orkar inte alls.

Wiha!

Vår snälla brevbärare ringde på dörren igen, idag fick jag en papperspåse i handen. I påsen låg ett påskägg som jag nästan glömt bort att jag vann i en tävling på Facebook av Mammamingel 2013. Wiha! Barnen kommer att bli glada på lördag.

Mammamingel anordnas av bland andra bloggerskan Sanna Kaakinen som finns på http://mammasvardag.blogg.se
Om jag kunde så hade jag åkt på det men vi andra saker för oss den helgen.
Det äger rum i Norrköping i maj och vad jag förstår så kommer det att delas ut en trevlig goodiebag, anordnas flera roliga tävlingar och finnas möjlighet att handla av och träffa många utställare på plats. Mer information finns på deras facebooksida och i Sannas blogg.

Tack för snasket. :-)

Mm

Dricker kaffe ur temugg. Känns som lagom storlek.

Hårfärgen jag testade, Natural and Easy var lika dåligt som Mood. Tröttsamt.
Vet inte vilken jag ska använda nästa gång? Ska det vara så svårt att tillverka hårfärg som sitter?

Idag testade jag mineralsmink från Pure Minerals, gillade inte! Ögonskuggorna var inte ett dugg täckande, försvann nästan. Pudret fick mig att se glansig ut men det ska jag ge en chans till imorgon för det kan ha varit jag som slarvat med borsten.
En fördel dock är att det iallafall inte kliar, man får vara glad för det.

Våååååår! :-)

11 grader trots att det är kväll, det tackar vi för. På fredag ska vi grilla och i helgen börja fixa på uteplatsen och balkongen efter den långa vintern.
Så
Himla
Härligt!

Tror att det får bli en ganska tidig kväll ikväll, barnen sover så klart men vi vuxna är trötta. Lite serier, kvällskaffe och prat sedan får det fasen vara nog.

(Kanske Nattis har tid att fika med oss i helgen?)

Måndagkväll

Typisk vardagskväll. Vi har kraschat i soffan, barnen är riktigt trötta. Vi vuxna också fast utan napp och nära till gråt.

Haja läget. Lagom stimulerande

Life

Hundarna följde med till stallet när jag gav hästarna lunchhö och mockade hos Grimm. Da Vinci är otroligt lättstressad och väldigt mycket hund men samtidigt så glad och snäll. Lilla gubben. Han skakade av upphetsning och skrek nästan när han såg Malva komma springande.
Borde definitivt ha med honom oftare på saker oftare trots att han är lite jobbig..

Funderar mycket kring bloggen och det är inte alltid jag delar med mig även fast jag egentligen vill det. Men att skriva dagbok öppet har sina klara nackdelar, människor som inte känner mig kan bilda sig en uppfattning baserat på det jag skriver.. Och vad är det? En mycket liten bråkdel av mitt liv. Knappt ingenting egentligen. Jag delar inte med mig av precis allting som sker i mitt liv. Egentligen struntar jag i vad folk tror sig veta eller tycka men så ibland när jag är på väg att skriva något så hejdar jag mig på grund av det.

Tidig kväll

Så. Sjukt. Trött.
Den här helgen har varit innehållsrik, rolig men också väldigt krävande för någon som har dåligt med energi och ork från början.
Vi avslutade med middag med barnens farfar som sedan sover kvar här. Imorgon åker han på en två månader lång resa för att hämta hem sin tjej. Jag har tyckt så mycket om det här. Dömt och funderat.. Men så kom jag till sist fram till att det är faktiskt ingenting som angår oss. Hans liv, hans val och blir han lycklig så är vi bara glada.

Jag spenderade hela förmiddagen i stallet och avslutade med en ridtur i skogen. Imorgon ska jag dit igen. Det blir mycket häst men det är bara bra.

Hoppas på friska barn imorgon!

...

If you have nothing nice to say, shut the fuck up.

Prövar mig fram för att se om jag kan somna utan medicin, icke. Att det kanske är psykiskt hjälper föga.
Min fina karl snarkar bredvid mig. Så klart. Febriga Melvin snörvlar och jag bara måste ligga vaken och lyssna till hans andetag. Höra så att han är okej, känna på hans panna med jämna mellanrum dör att kontrollera att febern inte stigit alltför mycket.
Imorgon. Medicin.

Helgkväll

Vi tog in hästarna och gav dem kvällsmat ikväll, kände att jag saknat dem. Imorgon ska jag dit och släppa ut. Det betyder så mycket att få hålla på med hästar.

Min lilla plutt är sjuk. Tyckte att han var ovanligt gnällig och kinkig så jag kollade tempen och han hade 38,5.. Och visst, när man tittar lite extra på honom så är han både snorig och hostig. Kanske en variant av det jag hade? Imorgon får det helt enkelt bli en innedag och så hoppas hoppas hoppas vi att det stannar vid honom. Och Kenny då, som också fått det.

Älskade hästskrälle.

Just saying

Många inlägg blir det

Men det är lite sådan jag är, vissa dagar kan det bli 5 inlägg och andra dagar så kanske det ekar tomt i ett par dagar. Allt beror på vad jag känner för.

Mina skruttungar. Jag kan bara hoppas att pedagogerna som har hand om dem om dagarna ser det jag ser. Två barn som alltid vill göra rätt. Som i den mån de kan försöker vara andra till lags.
Att de och andra som kommer i kontakt med mina ungar ser de positiva och har överseende med det andra.

Sömn

Nej men 4 timmar kanske får räcka?

I eftermiddag ska jag preppa med ipren, ett sjukbesök ska avklaras och sedan ikväll systers barnfria 40-årsfest. Jag måste nog fasiken sova lite till om jag ska orka. Jag slipper gärna att gå omkring med grus i ögonen och varma röda tröttkinder och bara räkna timmarna tills jag får gå hem ikväll nämligen.
Vi ska äta där. Ännu ett bekymmer. Maten kan vara jättegod eller så kan det vara något jag inte äter och då blir det jobbigt.. Listan på saker jag inte äter är ganska lång men listan på sådant jag faktiskt äter är längre ;-)

Ge alla barn rätten till paljetter och bollspel.

Här har jag länkat ett väldigt bra inlägg som alla som överhuvudtaget möter barn bör läsa. Frågan är hur vi bäst motverkar att vi och de i vår omgivning könar våra barn?
Jag önskar verkligen att alla som har med våra barn att göra, Maja, Melvin och Elliot tar sig någon minut och läser det här. Fundera och agera därefter. Ni får kopiera länken och söka på den.

http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2013/april/konsrollerna-kommer-med-klara-forvantningar-och-de-som-inte-klarar-av-att-uppfylla-dessa-bestraffas-2.html

Jag blir ibland ledsen när jag tänker på hur vårt liv ser ut och vad det ger för signaler till barnen. Jag som sällan tar för mig och borrar eller lyfter tungt. Det blir oftast Kenny. Han lagar sällan vardagsmaten. Allt det där präglar barnen. Vad som är positivt är väl att vi bestämmer ungefär lika mycket och kanske ser de sin mamma som en stark person.
Jag vill också att Melvin ska få bära sin prinsessklänning och låtsas vara Merida utan att omgivningen fnissar. Att han ska få ha sin kalufs som han önskar ska bli lika lång som Rapunzels hår utan att människor i hans närhet påpekar att det kanske är dags att klippa honom! Ingen påpekar att hans syster borde göra det? Det är väl ändå lite förlegat? Han ser det. Hör det. Allting! Och jag märker hur det påverkar honom och det gör mig ledsen.
Lika ledsen blir jag när Kennys dotter ständigt söker bekräftelse för sitt utseende som om det var det viktigaste attributet hon har, när hon är så mycket mer. När hon förvånad konstaterar att pappa har en rosa tandborste....

Der är en sådan uppförsbacke. Att bara vi som föräldrar motverkar så gott vi kan räcker inte, det måste till en förändring av samhället. Folk måste förstå att våra barn behöver få vara barn.

Jag har till och med under de år jag vikarierade inom skolan fått höra från fast personal -Hon är faktiskt ganska bra på fotboll fast hon är tjej.
Man blir stum.
Man förklarar pojkars stökiga beteende med att de är just pojkar och använder flickor som krockkuddar mellan pojkarna i samlingsringen.

Geggamojja i huvudet?

Kanske är det inte så bra att försöka sig på att bjuda in till tjejkväll när man är toktrött och krasslig? Jag lägger till lite pö om pö helt enkelt för nu orkar jag inte tänka riktigt.
Tanken är iallafall en liten vinkväll med bruttorna. Kenny ska iväg med någon av männen i vårt liv? Eller ett par? Och barnen ska vara hos pappa.
Det värsta som finns är om jag glömmer lägga till någon som vill vara med. Kör facebooks eventkalender för att man enkelt ser vilka som tänkt dyka upp, inte för att utesluta någon genom att inte "bjuda".. Det är inte riktigt min grej.

Kul kille man har. Jag föreslog en mitt i veckan-myskväll med glass och dåliga tv-program. Han vill hellre köra sitt träningsrace och sedan fastan. Jahopp. Egentligen är han bara duktig och det är jag som blir lite extra klängig när jag inte mår bra.. Får ett större behov av kramar och mys ;) Men vi får väl ta det i helgen då.. Suck.

Min stora lilla skrutt var så söt idag. Han har fått leka med mina gamla barbiedockor och han var helt såld. Så nu är de hans istället.

Hemmadag idag

Det blev ingen tur till stallet, Ester fixar. Min hals gör sjukt ont. Vad är detta? Det måste gå över tills imorgon.

Nu ska jag, lite senare än alla andra se finalen av Sveriges Mästerkock. Jag vet vem som vinner men vill ändå titta. Jag ser mycket hellre mina program på webben för vem orkar se på vanlig tv med mängder av reklmapauser? Jag är allergisk mot tv-reklam.
Vad rolig Carl är egentligen. Det har jag missat. Kvick.
Rätt kockar i finalen iallafall men givetvis bör en kvinna vinna.

Imorgon måste jag vakna frisk!

Bra jobbat försäkringskassan.

Läste i Aftonbladet att 45% av sjukintygen som utfärdats december/januari inte godkänns av försäkringskassan. En anledning är att läkaren inte beskrivit hur personens förmåga är nedsatt.

Nu får man väl ta nyheten med en nypa salt då man aldrig vet hur Aftonbladet vinklar sina artiklar.
Men är det inte väldigt konstigt att försäkringskassan tar sig rätten att neka en sjukskriven ersättning när en läkare faktiskt utfärdat sjukintyg? Jag tror inte att en läkare sjukskriver någon som inte behöver vara sjukskriven och det borde räcka som "bevis"..

Tänk så många människor som drabbas. Men visst, det är väl lite så Sverige jobbar just nu, sparka på de som ligger.

Inre diskussion om glass

Vi funderar på att fika med glass till kvällskaffet, jag är helt klart värd det när jag mår så här. Kenny också. Han är alltid värd glass. Jag också i och för sig. GB nogger i halvliters pappförpackning är så god.
Men jag vet inte. Jag tappar sugen även fast vi bestämde, klockan är snart åtta och då sumpar jag fastan. Men å andra sidan så ska jag ge hästarna lunchhö imorgon och kommer troligen att äta mitt första mål först när jag kommer hem därifrån vilket blir senare än vanlig lunchtid.

Totat ointressant blogg. Jag inser det men kanske intresserar det någon hur mina skruvade matvanor ser ut.

Fast glassen lär "stå sig" tills i helgen om inte Kenny smäller i sig den. Så egentligen är det bara dumt.
Mintte får det bli istället. Det är också gott och skönt för min dumma hals.

Kanske finns en "giltig" orsak till tröttheten denna gång?

Med giltig menar jag för andras sätt att se, många anser om än i tysthet att dåligt psykiskt mående inte är en riktigt giltig orsak till att inte fungera optimalt. Jag anser att det är samma sak, om du har feber eller ett brutet ben eller lider av depression.

Hur som haver. Jag lunchade med solbrända glada pappa och sedan handlade jag. Påsarna kändes blytunga. Sedan städade jag här hemma och for runt som en dåre.. Energin bara rann av mig och huvudvärken smög sig på. Nu är jag febrig. :-/ Är det influensa på gång så blir jag riktigt tjurig!
Förvisso så kommer väl sällan sjukdomar lämpligt? Men just den här helgen behöver jag vara frisk. Och 6 veckor framöver då Grimms matte är sjukskriven....

Lasagne i ugnen. Ikväll ska väl busungarna äta iaf. ❤

Redo.

Klar att möta pappa för en lunch så när som på kaffet som ska slinka ner innan jag går.
En sliten svart hm-klänning var vad jag kände mig bekväm i idag. Ute snöar det. Typiskt aprilväder, det ska skvätta lite snö som gör oss förbaskade och varvas med härligt ljummet solsken som ger oss hopp om våren och sommaren.
Snart tar det varma över.

Jag kör en kur med nagelstärkande lack nu, varje dag i 2 veckor så ska man ta bort och måla på nytt.. Men jag kunde inte låta bli att måla på lite blått över, frågan är om det påverkar resultatet? Neutrala naglar är inte min grej riktigt...
Dags att knata iväg.

En vän sa

Man ska veta sina begränsningar.
Men jag har ingen aning. Jag upptäcker alltid för sent, när jag befinner mig mitt i eller på andra sidan och har kraschat. Då märker jag att det var över mina begränsningar.

Jag kör fullt ös tills jag stupar. Och sedan ligger jag där och kravlar planlöst.

Åh vad jag önskar att jag en dag kommer att kunna leva fullt ut varje dag, utan att krascha hela tiden.
Slippa känna att jag borde en massa saker som jag inte lyckas fullfölja.

Idag tog jag mig en bit på väg. Jag vågade ta ett kliv ifrån en punkt där jag stått och vägt länge.

Stress

Vi har en potentiellt rolig helg framför oss men även stressad. Jag vet hur dåligt jag mår efter en fullspäckad helg, oavsett om det är roliga saker vi gjort eller inte.
Därför vill jag inte ha flera saker planerade Fredag, Lördag, Söndag... Men nu blir det så. Igen.

Dagens märkligaste måste vara Kennys kläder. Jag brukar inte låna hans kläder, för det mesta har jag en enkel klänning på mig hemma för jag trivs i det.. Men idag kände jag mig frusen och deppig så jag tog på mig hans mjukisbyxor och hans houdinitröja. Byxorna är för korta. Jag avskyr sånt. Kenny är 183 cm lång och det är alltså hans brallor som jag 170 cm lång bär. Visst, jag har bredare rumpa så jag fyller ut dem mer men det här är löjligt. De är inte tighta på mig. Bara korta. Frågan är hur Kenny står ut? Jag blir galen!

Mjukisbyxor förresten. Vad fult det är. Jag skulle aldrig gå ut i det. Aldrig!

Det är du som väljer hur du vill leva ditt liv.

I omgångar genom livet så har jag fått omtalat för mig att jag måste förlåta. Att jag ska acceptera och se genom fingrarna.
Ni vet;
Lär dig livets stora gåta,
Älska
Glömma
och Förlåta.

Men jag håller inte med. Näjje! Livets stora gåta är enligt mig att
Älska dig själv,
ta ingen skit
och stå upp för dig själv.

Jag måste inte förlåta andra som gjort mig illa. Alla förtjänar inte en andra chans. Faktiskt.

Jag tror inte att man mår bra om man hela tiden lägger sig platt. Om man bara sväljer och sväljer. Accepterar så förbannat mycket att man till sist glömmer att respektera sig själv.
För att låta sig trampas på är inte att respektera sig själv.

Ny vecka.

Jag saknar skruttarna. Hade behövt deras kladdiga kramar idag. När de kommer hem så ska jag mysa och leka med dem.

Jag brukar försöka hitta några positiva saker med tillvaron även när den ter sig som mörkast.
Våren är på väg. Jag vann ett påskägg med godis i en tävling. Min Glossybox kommer troligen idag! Torsdag, Lördag och Söndag så ska jag till världens finaste häst. Jag är kär i min make. Min vältränade intelligenta fina make. Jag är mamma till två fantastiskt kompetenta barn.

Hallå sömnen? Vart eeee duuuuu?

Jag har stängt mina gröna ögon massor av gånger under natten utan att lyckas somna. Frustrerade och jag har mina aningar om varför...
Imorgon ska(skulle?) jag till tandläkaren så då lät jag bli att ta min medicin och därför kan jag inte somna. Jag vet inte om jag skrev om det senast jag var där? Jag får alltså en liten shot med lugnande för att klara av att karlsloken hänger över mig..(tidigare trauma) och senast jag var där så hade jag i vanlig ordning tagit min kvällsmedicin, en form av lugnande för att jag ska kunna strunta i alla världens idioter och som a istället, jag tänkte att den medicinen skulle hinna gå ur innan tandisbesöket men ack så fel jag hade! Jag fick en blackout på 2 timmar ungefär. Totalt mörker och då drog de ut en visdomstand. Förvisso gnäller jag inte över att ha sluppit den upplevelsen men jag föredrar att ha kontroll. Full är jag gärna på helger och då i gott sällskap med hjälp av gott vin eller ett par flaskor Miller, inte av äcklig hutt och medicin i ett vilorum hos tandläkaren.

Från början var jag orolig för Melvin som hostar så förskräckligt så jag låg vaken och lyssnade på honom men han har för länge sedan slutat och somnat om. Hostmedicin och vatten underlättade för honom. Nu är det alltså bara jag kvar. De andra sover gott.
Jag får nog hoppa över tandläkarfyllan imorgon....

Min lilla griis

Jag hade tänkt vänta med Gimlis kvällsmat tills Da Vinci kom hem från sin kvällspromenad tillsammans med Kenny. Men plötsligt när jag sitter och läser i soffan så hör jag några märkliga ljud? Efter en liten stund inser jag att det är Gimlis knorrande mage. Lilla bus då.
Man blir hungrig av att gå en mil med Ester ❤

Här ligger han i stallet och tycker hemskt synd om sig själv för att han inte fick vara lös när Grimm stod uppbunden.. ;-)

Ny vecka!

Idag cyklade jag till stallet, så skönt att det tog mindre än hälften så lång tid som det tar att gå.
Idag hade vi Grimm i paddocken och "longerade" utan longerlina. Mycket roligt för både oss och Grimm. Han är så följsam och fin.

Efter broccoligratäng och en bit grillat kött så går jag nu på fastan, 16h vila mage 8h leva som vanligt. Jag hoppas att min kropp gillar läget nu för jag trivs med att leva så.

!

Jag hatar morgnar. Att vakna alltså. Iallafall innan man sovit färdigt. Jag har oftast sovit färdigt senare än resten av familjen. Galna barn! Vakna kring sex varje morgon.. Det har de iallafall inte fått ifrån mig så det är inte mer än rätt att Kenny får ta konsekvenserna för sina dåliga sovgener.

Vego-Lördag

Till lunch åt vi pannkakor, barnens favoritlunch. Till middag ris, kantarellsås och qournfilé. Jag älskar qourn! Bara man kryddar rejält och törs ha lite fett och vätska i pannan så att det inte blir torrt så är det grymt.

Vi har haft en slapp dag idag, Kenny städade av men utöver det har vi bara lekt och slöat. Gosat lite och druckit massor kaffe.
Jag är så nöjd med mitt svarta hår nu. Jag kommer aldrig ihåg vilken hårfärg det är som sitter bäst så de två senaste gångerna så har min utväxt blivit mörkt brun istället för svart som jag vill ha det, men så igår körde jag Schwarzkopf Natural and Easy och då blev det minsann svart alltihop. Nu återstår det bara att se om färgen håller i längden. Hoppas!

Att jag älskar mina ungar är det knappast någon som tvivlar på men det betyder inte att jag inte kan bli precis galen på dem. Elliot den surkarten säljer jag snart på blocket! Majsan hävdar att han alltid är glad. Erhm. Kom hit mellan 16-19 vilken kväll som helst på veckan så får ni se. Han bryter ihop var femte minut, skriker sig blå. Slåss. Spottar. River ner saker. Kastar sina saker i golvet eller på katterna. Biter Melvin. Får han inte sin vilja igenom så blir han precis galen. Och han gråter mest hela tiden? Jag kan verkligen inte komma ihåg att Melvin var så i samma ålder? Melvin är mer lugn och försiktig (sett ur en 3-4 årings perspektiv så klart).. Elliot är fullt ös, totalt fearless och helt galen. Men mellan de där utbrotten så är han världens goaste unge! Kramas, pussar och kör sina partytricks. Dock börjar jag verkligen tröttna på den här tjuriga lillskrutten nu så han får gärna ta sig ur det här snart. Det eller så får han flytta ut till pappa och Majsan när de kommer hem från Malta.

Vi kommer nog att äta mer vegetariskt här hemma. Det känns både miljösmart och bra för samvetet att minska sin köttkonsumtion. :-)

Lördag

Jag har sovit så hårt så mitt ena öra är alldeles rött och värker. Irriterande.

Igår åkte vi ut till mina föräldrars hus för att vattna blommorna och mata fåglarna. De är på Malta och har det skönt en vecka.
Förr hade jag egna undulater som jag älskade. Både ljuden de gör och hur de ser ut och samspelet dem emellan. Vi hade även nymfparakiter när jag bodde hemma. Jag älskar fåglar och skulle så gärna vilja ha egna men med två innekatter så tror inte att det skulle sluta så bra för undulaterna. Men i framtiden, då jäklar. Tills dess så får jag och barnen helt enkelt passa på att titta på och prata med pappa och Majsans pippisar.

Den här lördagen har en grå slöja över sig. Det spelar ingen roll att solen skiner och att vi är lediga tillsammans. Kenny ska åka iväg efter lunch för att hjälpa en av mina bästa vänner att flytta ifrån sin kille. Förfärligt. För vi gillar dem båda så mycket... Jag har inte riktigt velat ta in att det är så här så jag tänker hålla tummarna för att de hittar tillbaka till varandra snart. ❤

Bra dag trots allt :-)

Mätt som sjutton och ganska glad. Melvin sjunger Haj-sången.. Så gulligt. Den där, å mamma haj dudududududuu å pappa haj dudududu.. Den kan man visst sjunga hur länge som helst.

Kenny joggade med barnen i vagn medan jag red Grimm. Fina hästen uppförde sig exemplariskt. Barnen också.

Det är skönt när en dag som börjar dåligt faktiskt kan vändas till något positivt. Snart kommer Ester över en sväng. Vi ska låtsas att det är Fredag och ta ett par glas vin. Det får man faktiskt göra ibland. ❤

Blev påmind om att alltid se livet från den ljusa sidan idag. ❤ Jag försöker.

Sol och plusgrader

Dagen började väldigt gnälligt. Mina dumma benhinnor värkte som fasen varje steg jag tog på väg till stallet.. Hädan efter måste jag nog cykla :-( Då kan inte Gimli följa med.. Skittråkigt.
När jag var nästan klar så kom en gammal vän som efter en stunds prat erbjöd skjuts hem. Sjukt skönt att slippa gå men jag får dåligt samvete för att jag inte går.... Det var väldigt trevlig att återse min gamla vän. Insåg att jag saknat att prata med honom.

I eftermiddag ska jag rida. Vi bestämde att Kenny ska promenera med ungarna medan jag rider. Det blir nog mysigt.

Min kära kalender

Efter att noga ha inspekterat min kalender för de kommande veckorna så har jag landat i ett slags lugn.
Jag mår bra när jag har koll på läget.

Barnen sover och har ingen feber så jag är rätt lugn med det också.

Imorgon ska jag till Grimm. Tror att jag rider ut en vända, hoppas på solsken!

Tråk

Jag avreagerade mig genom att städa. Det gladde iallafall Kenny så något gott kom ur det.

Idag hade Elliot fått några små utslag på mage och låg, uppskattningsvis kanske 5-10 stycken.. Igår hade han under en kort stund 38 graders feber så därför var vi hemma så men idag fick han gå till förskolan.. Men så idag berättade personalen för Kenny att något barn haft vattenkoppor där så de undrade om Elliot haft det.
Alltså. Jag är bara människa, ingen läkare. Inte fan vet jag? Känner mig ganska hjälplös. Ja han har några få prickar. Mini. Jag läser och läser på 1177 men inte blir jag klokare för det... Hur sjutton ska jag kunna avgöra om det är vattenkoppor vårt barn har eller någonting annat?

Vill inte behöva känna mig som världens sämsta mamma som smittar ner hela förskolan med vattenkoppor men jag vill heller inte hålla friska barn hemma... Skjut mig.
Ungen är pigg. Glad. Äter som han ska. Kliar sig inte.. Men har några små utslag? De ser inte ut som blåsor. Mer som mini mini minismå finnar?

...

Glöm inte bort att du är värdelös
Värdelös
Och illa omtyckt för den du e
Ditt jävla svin

Vissa dagar tar hopplösheten och ilskan över. Jag vill bara skrika.
Som om någon satt tungt på min bröstkorg och gör det svårt att andas.

Symbios

Ingen bra dag idag.
Önskar att jag kunde vara stark för oss båda.

Icke

Motivationen är inte på topp direkt så jag skrotar planerna på att gå promenad och ska istället lägga mig i ett hett bad. Kanske lika bra att inte beblanda mig med fler människor idag.

Vid rövarens röda röv

Röv röv röv. Just precis nu håller jag på att brista. Jag spricker av ilska och hela världen kan fara åt skogen.
Utanpå syns ingenting. Jag har blivit bättre på det sedan jag blev förälder. När man har barn kan man inte få raseriutbrott i klass med en treårings titt som tätt.
Istället biter jag samman käkarna så hårt att jag får huvudvärk medan jag tänker fula ord.
Många fula ord.

Lite oväntat

Jag hade planerat för en busig dag tillsammans med världens bästa ungar. Vi tre skulle leka och umgås hela dagen men så vaknade lillplutt med feber. Men efter nattens sömnbrist så känns det helt okej att byta ut det mot en dag i soffan framför barnfilmer.

Tröttsamt!

Total nojja! Jag avskyr att känna så här. Ångest. Och medicinen hjälper inte.
Just inatt så klart, bara för att det är viktigt att jag är pigg imorgon. Fy fan!

Tänk er att ni är på spänn hela tiden, väntandes på en katastrof. Rädd för vad som ska hända utan att veta vad det är, bara att det är förödande. Livrädd och klarvaken. Hjärtat bultar och oron sprider sig i hela kroppen. Redo.
Redo för vad?
Tröttsamt! Jävligt tröttsamt. Jag vill sova.