Hänger med lillplutt dagen lång.

Elliot mår inte riktigt bra, ingen feber men så där överdrivet gnällig och ledsen. Snorig och trött.. Så vi är hemma idag. Jag ska strax ställa mig och steka pannkakor, japp det får man när man är krasslig i vårt hem.

Mina pelargoner har börjat att blomma. Tänk vad löjligt glad man kan bli för en sådan liten sak. De har sett för sorgliga ut under vinterhalvåret men nu börjar de bli fina igen. Ännu gladare blev jag när Melvin kom hem stolt som en tupp efter att ha handlat med Kenny och med sig hade han en fin mörkrosa/hallonröd pelargon. Man tackar. Så fin färg.
Tantblomma? Jag tycker inte det. Så klart eftersom att jag gillar dem och inte ser mig själv som en tant. Men jag har gillat pelargoner sen jag var liten så i sådana fall har jag väl alltid varit en tant?

Goa unge. Han "flörtar" och fnissar.. Blandat med gnäll förstås.. Han känner sig kanske tjock i huvudet och så där som man kan göra när man är riktigt förkyld? Då är ju jag också gnällig ;-)