Vi var i stallet imorse, kan ni tänka er hur svårt det var att servera hästarna morgonhö i hagen när det blåste halv storm? Shettisens lilla hötuss for iväg under eltråden och ut på vägen tre gånger innan jag gav upp och la allt hö tillsammans vid vattenkaret. Tur att farbröderna gillar varandra och kan äta tillsammans ;-)
Nu somnade skruttarna precis så jag ska passa på att vila jag också. Jag tror inte att många förstår känslan av att få ha mina ungar hemma ibland, att jag orkar det ibland och att de får extra ledig tid hemma. Ingenting betyder mer än dessa tokstollar.
Ibland brister det inom mig och jag känner en hopplöshet. Människor alltså. Vissa människor. Stor suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar