Min lilla plutt

Jag är medveten om att de två glas vin jag druckit intensifierar mina känslor. Minskar barriären och låter mig känna. Men så ledsen jag känner mig.
När jag var ganska ung så började jag rida en häst som alla sa var tokig. Jag behövde "lite tyngd" bakom mig vilket jag inte hade och han var enligt en del "tokig"..
Och ja. Ett trasigt knä och ett par brutna revben har det blivit men också mer kärlek än jag förut känt för en häst.
Han blev "min" häst. Aldrig på papper men både han och jag visste att vi hörde ihop. När han fick syn på mig så gnäggade han glatt. När jag viftade mina armar så bockade han och knasade allt han kunde. Om jag red någon annan häst medan någon annan red honom så lyssnade han mer till min röst än till den som satt på.
En gång blev jag sjuk och fick feber medan jag red ensam i skogen och min tokiga lilla gula bara vandrade hem med lösa tyglar.
Han visste att jag var hans människa. Min lilla tjocka guling.

Hästar är en del av mig. Men att vara med hästar får mig att tänka på honom. Min fina som dog. Han blev sjuk och innerst inne skuldbelägger jag mig själv som inte tog mer ansvar, som inte tog befäl och såg till att han hade det bra. Men då hans sista år gick så blev jag mamma och mådde dåligt så jag var inte där så som jag önskat att jag var.

Grimm är världens finaste. Så trygg och mysig. Men någonstans kommer jag alltid att jämföra. Alltid att sakna och det finns ingen som uppnår samma perfektion. Den lilla peppriga galna hästen som älskade att springa fort men som aldrig var dum, aldrig var sur utan bara lycklig, han fattas mig.
Fan vad han fattas mig. Älskade lilla älskling vad jag älskar och saknar dig. :-(

Men jag är ändå så glad för att jag hittar det roliga med hästar igen. Grimm är så härlig.
Jag bara saknar. Saknar och ångrar att jag inte passade på medan tid fanns. Älskade lilla gul ❤Jag glömmer dig aldrig 1986-2011

Nöjd Suz

Jag och Ester har kört på fullt nu i några dagar. Gått 3 mil och ridit massor. Jag har gnott och borstat hästar tills jag fått träningsvärk och pysslat med massor annat. Så nöjd. Så glad.
Lycklig.
Idag var bästa dagen på länge, solen värmde skönt och vi passade på att ta en kopp te och bara vara. Jag longerade sedan en busig Grimm på fältet medan Ester tömkörde bebis-Zvarten. Kul med lite variation.

Idag mår jag bra.

Söndag

En trött dag. Benhinnorna på mitt högra ben värker, troligen för att mitt förstörda knä gör att jag går något annorlunda med det benet. Jag åkte av en viss gul häst och åkte efter honom en bit i full galopp på stenigt underlag för några år sedan (12 år) och sedan dess är knäet lite bråkigt. Att åka efter en häst med ena benet i stigbygeln är ingenting jag rekommenderar.

Fina Grimm. I eftermiddag ska jag ut dit. Nu när jag varit där en tid så har det hänt något med vår relation, jag känner mig närmare än förut. Totalt trygg och han blir glad när jag kommer.
Han kanske mest ser mig som godismaskinen? ;-) Men det känns bra så det kvittar.

Nattinatti

Det händer inte så där jätteofta att vi lägger oss före elva. Framför allt inte en lördag men ikväll var vi bara helt slut.
Det har varit en bra dag. Morgonen bjöd på härligt solsken och en ridtur. Eftermiddagen/kvällen på påskfirande i Ljusfallshammar hos mina föräldrar. Gos med fina Leo. Da Vincis kullsyskon. Sjuka mängder godis och annat så allas magar är som stinna ballonger.

Imorgon ringer ingen väckarklocka och vi har inga planer utöver att jag ska till Grimm på eftermiddagen. Skönt.

Hej Sommartid! Så skönt. Förr var jag nästan alltid på krogen när klockan ställdes om och varje gång var det lika förvirrande hur det skulle komma att påverka krogens öppettider.... 😉 Just för tillfället saknar jag vännerna och utelivet lite men jag vet inte hur jag skulle hinna? När man har hund, barn och rider är schemat rätt så fullt.. Men snart är det nog dags för en tjejkväll igen tycker jag.

Glad Påsk allesammans.

...........

Egentligen vill jag aldrig vara svag. Egentligen vill jag pissa er i nyllet ni som tror er veta någonting om mig och mitt. Men så blir jag ändå så där svag. Och fast att jag nu försöker lära mig att kännande ynklig besviken ledsen inte är detsamma som svag så är det så jag känner. Svag.

Nackdelen med helger och två glas vin till maten är att det inte bör kombineras med min medicin. Så då ligger jag här och ångrar de där två glasen rött och önskar att jag kunde ta min medicin istället så att jag kunde få sova.

Istället tänker jag.

Något som gör mig ledsen på riktigt är att jag trodde att jag kände dig. Det tog flera år men jag hade sänkt garden och låtit dig se hela mig. Och jag trodde någonstans att du hade gjort likadant. Att det jag såg var den du var. Att du förstod. Att du hörde vad jag berättade och att du förstod.

Nu ser jag.
Annorlunda. Du förstod inte alls. Ingenting förstod du.
Och jag känner inte dig alls. Jag vet inte ens vem du är.
Det gör ont.

Jag är inte svart. Jag är skiftande grå men oftast ljus. Inte svart. Ändå väljer jag bort det här. Dig. Inte för att du är ond utan bara för att jag inte vet vem du är. Och du vet inte vem jag är. Alls.

Det finns så mycket gott. Så många goda. Helhjärtade. Ända in. Som vågar se utan att vika blicken. Allt det sköra men också det starka. Det beslutsamma. Det vuxna. Som tror. Som litar. På mig. På oss. Som jag vet vart de står oavsett om vinden vänder. Som inte ändrar åsikt om jag lämnar rummet.
Som accepterar.

Jag.
Jag lever med hjärtat. Det är så jag fungerar bäst. Jag lever i ett med själen. I varje andetag lever jag. I varje solskensblick. Varje fågelkvitter. Varje lövsprickande vår och varje jordluktande svala höst.
Nu. Här. Med kärlek.

Vi behöver inte mer.
Vi väljer bort det andra. Och en del av mig tycker synd om den som missar allt det här, det som är viktigt på riktigt och lever sitt liv tomt. Jag trodde att du var likadan. En som kände.
Jag hade fel. Jag vet inte vem du är.

Oh noo

Ställdd just väckarklockan på 06.15. Livet känns inte helt rättvist.
Godnatt

Funka dunka sunka punka

Kvällen. Trötta barn är ganska ocharmiga. Eller trötta människor är överlag ganska ocharmiga. Trötta och hungriga människor. Så sluta banta för fan och bli lite trevligare. Ta en tupplur också din murv.
Mycket svammel men kanske är det då sanningen ligger som närmast ytan?

Spara inte på godbitar för vem vet vad som händer?
Du kanske kliver ut framför en bil och blir påkörd och dör imorgon. Så. Le. Ät gott. Busa. Rör på er, det är kul. Gör det som gör er lyckliga och våga strunta i vad andra tycker.
Våga säga nej till saker som inte gynnar dig. Som inte gör dig glad. Slösa inte tid, vem vet när den tar slut? Lev. Till fullo.
Stanna upp i ögonblicken.

Den man har närmast är sig själv, stå upp för dig själv och ta ingen skit så somnar du lite lyckligare om kvällarna.
Jag har iallafall bestämt mig. Jag har inte tid med dumma människor, varför slösa tid på det när jag har så många fantastiskt bra och roliga givande härliga människor runt mig att spendera min tid på? Vår tid.
Det är vi som bestämmer.

Jag väljer lycka.

Nej men godnatt då?

Jag är helt slut. Känner mig som en latgris. Men att gå upp tidigt och gå till stallet, köra på där och sedan rida/promenera och sedan gå hem tröttar ut en. Imorgon gör vi om alltsammans en gång till.
Men jag är så glad över att jag har Grimm.
I April-Maj kommer vi att ha stallet extra mycket för Grimms matte ska opereras. Så klart trist för henne men jag hoppas att hon blir bra sen och jag klagar inte på att få ha mycket häst i min vardag ;-)

Barnen trycker i sig godis, de fick leta reda på påskäggen som "påskharen" gömt.. De fick sina ägg redan idag för imorgon ska vi till mina föräldrar så då lär det finnas godis att äta ändå.
Känns oförskämt bra med lite extra ledigt tillsammans.

Sugen

Ligger och lurar på när en halvspontan småskalig tjejkväll kunde passa? Vill dricka vejn med tjejerna! Jag saknar er. Saknar saknar saknar. ❤❤❤❤❤

Vinsippare by night, stalldräng by day.

Vi ska ta något glas rött och äta pomme när barnen somnat och se någon film. Vuxenmys ❤

Spanade in massor nagellack från China glaze på sminkshopen idag men kunde inte välja något. Jag vill ha alla! Så istället köpte jag ett billigt lack för 29:- och känner mig inte alls så nöjd. Ligger och drömmer om glittriga vackra china glaze-lack ;-)

Imorgon ska jag till stallet igen. Skönt med promenad och umgänge med Ester. Dessutom är det väldigt bra träning! Den här bilden dök upp i min feed på Facebook idag. Tackar.

Herrejävlar

Jag är långt ifrån perfekt. Det är ingen. Min uppväxt har inte heller varit perfekt. Men några oerhört viktiga saker är jag glad över att ha fått med mig i ryggsäcken hemifrån.
Jag vågar säga vad jag tycker men jag vet även när det är läge att vara tyst.
Jag accepterar inte att andra behandlar mig illa och jag är min egen lyckas smed.
Jag är uppfostrad av en stark feministisk kvinna med skinn på näsan och lurviga ben och det är jag tacksam för.

Jag tar mig rätten att utesluta idioter ur mitt liv och det tycker jag att alla ska göra. Livet är för kort för att spendera tid med människor man inte gillar.

Dipp

Att jag aldrig lär mig. Jag vet inte varför jag har ett behov av att vara supermorsa? När jag vet att det räcker att vara en kärleksfull mamma. Man måste inte vara perfekt. För det mesta kan jag intala mig det men så ibland kör jag fullt ös tills jag kör slut på mig själv. Så idag har jag en dipp. Total trötthet. Var det värt det? Absolut inte. Men det är samma visa varje gång vad det än gäller. Om det är en middagsbjudning, födelsedag, träning eller bara vanlig vardag så går jag all in tills all energi är slut.

Nu väntar fyra lediga dagar tillsammans med familjen. Jag ser fram emot att få spendera tid tillsammans med barnen. Mina härliga ungar. Kenny hade fotat Melvin imorse innan förskolan och jag har aldrig sett en gulligare påskkärring. Hoppas på att få se en bild av Elliot också men vi får se om han vill vara påskkäring alls. Jag skickade med lite smink till förskolan så att Melvin kunde bättra på sitt under dagen ;-) Pluttisar.

Kaffe och choklad. Så ser min dag ut. Och vila. Påskäggen är fyllda och färdiga.
Riset står i köket. Men påsken egentligen inte speciell för mig, inte mer än att det är en ursäkt för att få äta godis flera dagar i streck och skämma bort barnen med detsamma. Pyssla lite extra och få några dagar ledigt. Förmodligen så som de flesta familjen känner inför påsk? Jag menar, visst, kristendomen har integrerat sina högtider så att de infaller på samma tid som de hedniska men det betyder inte att alla som firar den gör det för att de är troende.

Fritt kopierat från hedendom.se
Vårfirande

"Alternativa benämningar: Vårfirande, Vårdag, Vårfruns dag, Vårfrudagen, Våffeldagen, Vårbrytning, Vårfest, Tranafton
Vårens ankomst firas vid vårhögtiden. Denna högtid infaller vid vårsolståndet och tranornas ankomst. Vårens ankomst sker vid olika tidpunker i olika delar av norden, därför finns en väldig variation när högtiden firas. De viktigaste inslagen är vårelden och fruktbarhets vigning av markerna. I norr har ofta dessa våreldar legat så långt fram att högtiden smällt samman med majfirandet.
Viktig del i firandet handlar om att Vårfrun - det vill säga Freja - kommer tillbaka med värme och liv. Namlikheten mellan orden Vårfrun och Våffel samt det faktum att detta är en äggsäsong har gjort att man kallar dagen för Våffeldagen."

I mångt och mycket så är Sverige fortfarande hedniskt, många vet bara inte om grunden till våra högtider.
Så. Nej jag och min familj är inte kristna och vi firar inte tex Jul eller Påsk(våren) på grund av att någon skrev en bok för tusentals år sedan utan vi firar det för att det är svensk tradition, för att det är roligt och för att det ger oss extra tid med varandra och en guldkant på tillvaron.

Så Glad Vår allesammans ❤

...

Bones. Jag har missat en del trots att jag trodde att jag hade lite koll på serien.. Booth död? Va? Sicket skit.


Så här ser min Fredskalla ut. Hoppas det bränner bra i halsen kattjäkel!

(Pjew! Hans död var bara fejk. Jag kan andas ut ;-) )

Vår ute :-)

Jag har ätit lunch med min pappa idag, mycket trevligt som vanligt. Sedan hämtade jag skruttarna från förskolan. Helt själv för första gången, låter säkert löjligt men för mig är det stort. Det innebär en del stress för mig, få med mig allt, kanske trötta barn som inte samarbetar osv och det är precis sådana saker som jag har svårt att klara av men det gick bra så nu kommer jag att kunna göra det fler gånger.

Skjuta två barn upp för nyhemsbron i vagn är fasen som ett träningspass nästan ;-) Jäklar. Det är inte alls långt till förskolan men jag går alltid fort så det blev lite jobbigt ändå.
Jag fick fint påskpyssel som Melvin gjort. Goa skrutt! Ett av de andra barnen blev mycket imponerade av mina glittriga naglar. Hehe.

Lite mellis och sedan ska vi pynta påskriset.
Jag har fått massor fräknar av vårsolen. Inte så vackert men det gör ingenting. Så härligt med vår! :-D

...stinky?...

Det luktar smutsig hästbox här hemma.. Inte så där ljuvlig häst utan vi pratar kissig halm. Det tog en stund innan jag insåg vad det var. Inte mina kläder eller skor. Gimli. Han passade på att rulla sig i Grimms box medan jag mockade ur den och tydligen så satte sig lukten rejält. Gissa vem som ska få sig ett bad imorgon?

Mensvärk, träningsvärk och trött

Mina ben är lite trötta nu faktiskt. Idag gick vi i rask takt både till stallet och hem. Körde på snabbt där för att få sysslorna gjorda så att vi kunde ge oss ut på tur. Sen red vi ut en timme med Grimm och Malva. En halkig men rolig ridtur. Tur att det finns ipren, annars hade jag aldrig pallat.
Grimm är så fin. Fin och rolig och underbar. Och lilla Pigge, jag borstade av honom lite och drog av lite vinterpäls när jag tagit in honom och den lilla lurven slutade äta sin kvällsmat för att lägga huvudet på mina axlar och bara gosa. Lilla bus.

Plusgrader. Solen i ansiktet. Smältande snö. Smutsig hund. Hästar som fäller. Rida utan vantar.
Jag njuter!

Earth to Suz

Insåg lite förvirrad att Fredag och Måndag är röda dagar. Sådärja. Eller ja. Nattis talade om det för mig så man kanske inte kan säga att jag insåg det själv. Där ser man.
Påsk var det ja.

Jag ska till stallet fre, lör, sön. Glad Påsk!

Nattis kom hit på fika. Det var ett tag sen, jag blev nästan lite rörd av att se hur glada barnen blev ❤ Melvin har pratat om att han saknar sin tant Nattis. Ögonen lyste på honom och han fick glädjefnatt. Jag fick ett otroligt fint kakfat av henne som tyvärr var lite trasigt men hon skulle försöka byta det. Skitsnyggt färgat glas som jag gillar.
Hoppas på att ses snart igen.

:-)

Vårjacka-känsla!
Ge mig mer.

Inget att klaga på

Vädret är verkligen härligt nu. Känner mig bortskämd med blå himmel.
Har ett sjukbesök idag... Men det känns okej.
Det blev inte många timmars sömn inatt men det är också okej.
Allt är okej.

Påskvecka. Alla högtider blir så mycket roligare när man har barn. Den här helgen kommer vi att ha alla tre barnen hemma. Idag när vi ändå är iväg så ska jag köpa påskägg och förbereda.
Utöver påsken så står hästar och hundar i kalendern.

Allt är ljust. Blommorna är vackra. Jag är okej.

Oflyt

Glömde ta medicin så nu kan jag inte somna.
Avskyr känslan jag får av att ligga i sängen och se Kenny sova gott bredvid mig. Han bara lägger sig och somnar som om det vore det enklaste i världen.

Tankar nästlar sig in. Jag har inte problem med människor som tycker annorlunda än mig. Har människor som står mig nära såväl vänner som familj som inte är lika mig alls och det har aldrig varit ett problem.
Däremot om man är en idiot, ja då är det ett problem.
Som vuxen så tar jag mig den rätten att jag väljer vilka som får finnas i min direkta närhet och idioter sållas bort helt enkelt.

Vilken helg!

Bästa helgen på länge. Bästa födelsedagen på många år. Jag är glad.

Mitt enda bekymmer nu är att vi har mycket tårta över. Ungarna får på sig imorgon också sen kastar vi resten. God var den. Täckt med citronmousse. Fylld med densamma plus vit chokladmousse och färskostsfrosting. Jag blir glad av färdglada bakverk.

Hoppas på en bra vecka som kommer. Gärna många stallturer och lek med våra gullungar.

Dagen efter

Jag drack mitt vin med hälften fruktsoda så jag har ingen huvudvärk. Kylen full med tårta, vad sjutton ska vi göra av all tårta? Vi hade iallafall kul igår. Kvällen avslutades vid ett så vi kom i säng ganska okej tid ändå.

Kenny och Elliot sover. Jag och Melvin har ätit frukost i soffan och kikar på Lilo och Stitch 2. Min lilla mysplutt. Det är så gosigt att få vara bara vi ibland.

Jag blir glad av att se alla väldoftande blommor som flyttade in i vårt hem igår. Tack alla! ❤

Härligt!

Det här har hittills varit en av mina bästa födelsedagar tror jag. Vi åt god frukost ute i stallet tidigt imorse, barnen var glada som fick hälsa på hästarna, kaninerna, kissen och getterna. Hade med mig minicupcakes också. Gottigt. Gjorde citroncupcakes toppade med färskostsfrosting med citronskal i. Perfekt storlek.

När Kenny och barnen åkte ordnade jag och Ester med stallsysslorna och sedan red vi ut på en otroligt härlig ridtur på Grimm och Malva. Solen värmde i ansiktet och isen är borta på många sträckor. Underbart.

Upp upp och iväg!

Baka baka! Jag ska sätta ihop min tårta som vi ska fika på imorgon och göra några citronmuffins.
Imorgon fyller jag nämligen år. Inte bara jag faktiskt, Ester också. Dagen startar vi på allra bästa sätt med frukost i stallet tillsammans med ungarna.
Så mysigt.

Ett evigt ätande

Nu har jag småätit i ett dygn och faktum är att det har hjälpt. Jag får nu bara lite ont i magen då och då men det är fullt hanterbart. Underbart.
Jag undrar när jag törs återgå till att äta mellan 12.00-20.00 och fasta resten av tiden dock? För jag har mina aningar om att det kanske inte passar min kropp att äta så?

Idag kickar jag igång igen, nu får det vara slut på att försöka kurera mig. Jag och Melvin ska luncha med min pappa och i eftermiddag ska Melvin äntligen få åka till Busfabriken. Som han längtat. Fast han vet inte riktigt vad det är han längtar till för han har aldrig varit där men han har hört barnen på förskolan prata om det. Vi har inte velat åka tidigare, gå runt med en bebis där inne ville jag inte men nu känns det som att Elliot blivit så pass stor att han också får utbyte av det så då är det dags.
Jag får se om jag hatar det lika mycket som sist. Förhoppningsvis inte. Kanske har åren som förälder lärt mig att stänga av oljud bättre än då?

Vi lär vara slut ikväll.

Snöh*lvetesf*an

Kan det bara ta och sluta nu? Det är 19:e Mars idag och snön singlar ner lite drygt utanför fönstret. Jag blir förbannad!

;-)

Tur att jag har pappa. Han lyssnar snällt på mitt babbel fast han sitter på jobbet, nu störde jag honom inte under någon längre stund men jag hann iallafall berätta det viktigaste senaste ;-)
Bestämde att vi lunchar imorgon och då ska Melvin få hänga med.

Min dumma mage gör sig påmind... Jag försöker komma på saker att stoppa i mig som små mellanmål av det vi har hemma men det är svårt. Det känns inte naturligt för mig att äta så här.... Men kan det hjälpa magen så försöker jag gärna.

Snart kommer skruttarna! Saknar dem nu.

Hoppsan.

Jag gillar inte dessa nymoderniteter! Jag har ju en iphone som jag gillar på många sätt men en sak jag inte tycker om är att den tillsammans med diverse internetsidor gör att folk har koll på mig. Om jag tex nyttjar platstjänster med instagram så avslöjar den vart jag är när jag postar bilden. Likaså facebook och det känns lite äckligt.

För ett tag sedan så råkade jag synka min mobil med facebook så att alla kontakters födelsedagar hoppade in i min kalender. Alltså, inget illa menat men jag vill inte ha alla dessa människors födelsedagar poppande i min kalender.
Nu när jag skulle ringa pappa så upptäckte jag att min mobil även lagt in hela facebookslistans telefonnummer. I varje fall de som uppgett det, kanske är det mail annars? :-/
Jag som har en väldigt slimmad kontaktlista för att man aldrig vet om tex barnen råkar ringa någon eller så... Jag vill inte ha alla dessa nummer. Skit.
Det är på grund av det här som jag inte använde facebook under en period, det kryper in under skinnet på en känns det som. Nästlar sig in. Usch. Men så aktiverade jag kontot igen för att hålla koll på föreningen 9 livs sida där Norrson ligger uppe och så kikar jag då förstås även på annat onödigt.

Är inte Facebook ganska otäckt egentligen? Eller är det jag som börjar bli gammal?

Tisdag

Nu har jag följt Hannas råd att äta lite och ofta som hon brukar göra när hon får magkatarr. Hoppas att det är vad det är och att det snart går över. Jag är van vid att inte äta mellan 20.00-12.00 så det kändes bra konstigt att äta frukost idag... Men jag har än så länge inte fått några riktigt vidriga kramper utan mer bara känningar. Hoppas hoppas!

Funderar på vad jag ska baka tills på Lördag men har inte bestämt mig ännu. Det ska inte vara för avancerat för det orkar jag inte och så ska det vara gott!
En Suz-tårta helt enkelt. Funderar på Very cherry chocolatecake eller kanske en jag sett med nutella ovanpå och fingerskex runt om. Eller så blir det en vanlig marsipantäckt sak med hallon och glasscreme. Men nackdelen då är att det blir lite pill med dekorationer och det har jag inte ork till just nu. Det löser sig hur som :-)

Vad sjutton är det för fel på mig?

Känner mig ganska ynklig. Kenny vill åka in till sjukhus men jag vägrar. Testat två mediciner som ska hjälpa vid magkatarr utan verkan och nu sist tog jag två ipren mot smärtan som hjälpt måttligt.

Det börjar bli ganska irriterande. Fick boka av stallturen imorgon också. Jag vill ju röra på mig. Leva! Inte ligga här som en blobb. Kan kroppen kanske ta och samarbeta lite?
Mycket gnäll blir det men det här är så jobbigt. Jag vet inte när jag hade så här ont sist? Det kommer säkert visa sig sen att det är något störtlöjligt och så får jag ångra att jag tog upp det i bloggen ;-)

Nu Bones tillsammans med Kenny.

Fan!

Kan det här bara ta och gå över nu för jag vägrar åka till doktorn! Det gör ont som en mindre förlossning.
Provade på att ta medicin mot halsbränna trots att jag inte har någon men tänkte att om det är magkatarr så kan det kanske fungera ändå. Inte. Det blir istället värre?

Det gör svinont mitt på magen, under revbenen, över naveln. Och smärtan kommer i kramper.
Så.
Jävla.
Frustrerande!

Vi börjar veckan med lite smärta!

Det gav sig till känna igår, magontet och idag när jag vaknade var det värre. Har läst mig till att det kan vara magkatarr eller magsår. Underbart, när kan de ha gått över? Fick ställa in mitt viktiga sjukbesök idag och imorgon vill jag till stallet.. :-(
Pappa har samma besvär, kanske är ärftligt? Eller så beror det på all stress jag känner hela tiden.
Det måste gått över till imorgon!

Den här vintern

Trots att jag stundtals klagat på kylan och mörkret så har den här vintern varit fylld av så mycket kärlek. Och så roligt vi haft det. Våra barn har nått en rolig ålder, de leker tillsammans och vi kramas mycket. Så många vinterdagar som jag spenderat i stallet med underbara hästar, på promenader med mina älskade hundar.
Vintern 2012-2013 kommer jag förmodligen att minnas med glädje.

Jag är så mycket mer nöjd med mitt liv idag än vad jag var för ett år sedan. Så mycket gladare. Jag har stått upp för mig själv och inte tolererat någonting jag inte vill vara med om.
Vi har bjudits på många soliga krispiga vackra dagar utomhus.

Nu är jag klar dock, jag har njutit färdigt av vintern så det är fritt fram för våren att visa sig. I födelsedagspresent önskar jag mig plusgrader och barmark! :-)

Lördagkväll i soffan med den bästa

Hemgjord vinbärssaft, godis och Bones tillsammans med Kenny. Ungarna sover och vi pratar förändring. Vi funderar på att göra om lite här hemma men än så länge är det bara funderingar.

En del saker försöker jag låta bli att ödsla tid att tänka på..
Vi kan inte göra något åt det som redan hänt men vi kan påverka vår framtid och en sak är vi överens om! Vi kommer bara att vara med människor som respekterar oss och som genuint tycker om oss och vi dem. Charader har aldrig varit min grej.

Vi testar nytt brödrecept :-)

Jag är lite skeptisk men vi får se hur det blir. Vi smaksatte med anis, fänkål, diverse frön och russin. Själva degen kändes dessvärre aldrig riktigt bra, trots att vi följde recept så kändes degen lite hård? Men kanske blir det bra? Hoppas det :-)

Lördag idag. Vi satsar på en god frunch när brödet är färdigt. Barnen valde att strunta i att det är en ledig dag och vaknade 06.20... Vi börjar bli lite trötta allihop så efter frunchen lägger vi oss nog och vilar.
Något som jag tycker är väldigt jobbigt är barnens ljudvolym. Kanske beror det på att båda går på förskolan nu? De pratar inte, de skriker. När de är glada, arga, uppspelta, ledsna..Allting kommuniceras med olika sorters skrik. Mina öron gråter. Jag avskyr höga ljud!

Brödet luktar gott iallafall nu när det jäser, hoppas bara att det har en bra konsistens också.

•••••

Ibland är det svårt att visa hur mycket jag älskar min karl. Han är värd att få se det och känna det varje dag. Men jag bara orkar inte. Orkar inte le och vara trevlig. Orkar inte bemöta den snälla blicken eller besvara kramarna.

Ändå fortsätter han att närma sig. Han stannar kvar oavsett. Och kanske är det därför han är den enda som någonsin fått komma ända in. Han står pall. Mitt fina hjärta. ❤

Fy fan

Bad om ostbågar. De med cheddar så klart som de flesta fredagar. Får ostbollar. Jag äter inte ostbollar.
Fy fan

Äntligen Fredag! Men det var nyss Fredag eller hur?

Veckorna springer förbi. Tänk om sommaren går lika snabbt? Då är det snart höst igen. Jag vill hinna njuta. Måste stanna upp, sätta mig i skogen med barnen och bara ta några djupa andetag. Lyssna på tystnaden. Finnas. På riktigt. Aldrig glömma vad som är viktigt på riktigt, bakom allt det där andra. Leva. På riktigt.

Idag var en sådan dag då jag inte kunde äta varm mat för att bara tanken på det gjorde mig illamående. Så. Müsli och yoghurt blev dagens lunch och nu efteråt mår jag illa ändå.
Jag har bättre och sämre dagar men mat har länge varit och förblir ett problem för mig.
Människor runt mig har nog svårt att förstå det, många kan se tillbaka från när jag var riktigt smal och se att då var jag sjuk men väldigt få förstår att det inte handlar om vad jag väger, jag är lika sjuk ändå.
En skillnad nu från då är att jag är mamma idag så allting handlar inte om mig. Mina barn förtjänar en frisk mamma och jag gör allt jag kan för att ge dem det.
Jag kämpar mot gamla impulser för jag vill inte ge dem en skev bild av mat. De ska inte behöva sitta bredvid mig vid matbordet och se hur jag väger allt jag äter. De ska heller inte förstå att mamma inte kan äta allt som de gör. Jag har slutat att kräkas sedan jag blev mamma även fast det är svårt. Jag har slutat svälta mig själv men ångesten kring mat är svårare att dölja. Fortfarande får jag lägga mig ner nästan varje gång jag ätit mat för att inte kräkas och det har Melvin lagt märke till. Ibland säger han att han också har ont i magen när han ätit.. Och då gör det lite ont i mitt hjärta trots att jag gör mitt bästa.

Jag ville egentligen bara förklara varför jag nu valt att försöka strunta i vikt och istället fokusera på hur min kropp känns. Likadant för andra, om någon i min närhet går ner i vikt så berömmer inte jag, varför skulle jag? När det är så mycket viktigare hur man mår i sin kropp! Om man orkar göra det man vill göra och om man trivs med sig själv.
Jag tror det inte helt själv ännu men jag litar till att hjärnan är ett fantastiskt organ så om jag fortsätter ha det som ett mantra så kommer jag till slut att känna så på riktigt.

Genom att acceptera att det är som det är med mat för mig så kanske jag avväpnar den och gör den mindre viktig. Kanske kan jag andas lite fler djupa andetag istället och se mig omkring. Stanna upp och leva. Leva på riktigt.

Torsdag allra redan

Jag har nämnt det förut men hjälp vad tiden går snabbt. Jag hinner bara konstatera att helgen är slut så kommer nästa Fredag.

Melvin väckte mig och var näst intill hysterisk över att ha tappat bort sin napp. Är det någonting jag avskyr så är det att leta nappar i ett mörkt sovrum när man knappt är vaken. Varje natt händer det nästan och ändå glömmer jag alltid att ta ner en extra napp... Hur lyckas han tappa bort den i sömnen? Helt otroligt. Elliot tappar inte bort sin ens hälften så många gånger som Melvin.

Stallet i eftermiddag. Undrar om jag trillar och bryter något nu när det lagt sig ett tunt lager nysnö över all is?
Ge mig vår nu! Barmark och ljummet solsken.

Blöjbudet

Jag bestämde mig för att testa blöjbudet. Idén tilltalade mig. Kvalitétsblöjor levererade direkt till dörren till ett förmånligt pris.

Men när vår son sedan vaknar av en läckande blöja bara 2 timmar efter att den byttes så känner jag mig besviken. Kvalitét? Det har i stort sett aldrig hänt med Liberos blöjor som vi vanligtvis använder.
Blöjorna känns "sköra" dessutom, som om jag skulle kunna råka slita av fästena om jag drar åt för mycket. Elliots kvällsblöja var inte alls tung men ändå hade den läckt igenom byxorna. Det är verkligen inte godkänt och vi kommer inte att använda oss av Blöjbudet igen!

Kväll igen

Idag känner jag mig piggare än på länge och det är så skönt.

Kvällen har jag tänkt spendera med pälsvård av jyckarna. Det behövs och jag behöver nog sitta och pilla päls i några timmar, det är rogivande.
Klippa lite klor, fixa lite tandsten.
Glömma bort sådant som får mig att darra av ilska.

Sluta!

Det är Mars nu och då ska vintern dra sig tillbaka. Försvinna och lämna plats för solsken och knoppande träd.
Vad är detta? Snöfall? Sluta nu!

Nu vet jag hur de kommande 4 månaderna ser ut. Skönt när man kan klara av sådant via telefonen. Fick svar på att jag förmodligen sover så mycket på grund av mitt "tillstånd" och inte på grund av min milda medicin. Skillnaden nu är att jag faktiskt kan sova och då gör jag det. Så det är väl bara att fortsätta vila, jag behöver det.

Idag ska jag och Melvin så tomatfrön. Spännande tycker vi :-)
Och så har vi planerat att åka till Billbäcks med Majsan och pappa i vår för lite fika och blomstershopping! Mycket mysigt. Vår uteplats kommer att bli så mysig i sommar.

Nu. Mer kaffe och fixa ansiktet och naglarna. Hoppas att det slutar snöa snart och att solen tittar fram i veckan och smälter undan lite av det vita eländet.

Oh lord!

Kenny hade fixat en film. Fifty shades of grey. Jaha tänkte ja, har boken blivit film?

Och nej nej. Självklart har ingen av oss någonsin tittat på porr. Hujedamej vad äckligt.

Men redan efter 5 minuter så ifrågasatte vi ljussättningen och därefter skådespelarna.. Och efter att ha spolat fram lite så kunde vi konstatera att det här var en mjukporrsrulle med samma namn som boken ;-) Den kastades snabbt.

Nu ser vi Food inc istället och förfasas!

Sömn.

Idag behövde jag göra ingenting och mycket mer än så har jag inte gjort. Sovit. Badat. Och busat med barnen. Lagat mat så klart.

Nu ikväll sprack min andra stortå upp. Vad är det för fel på mina fötter? Grymt irriterande!

Skulle lätt kunna somna nu. Normalt att vara vaken 10 timmar per dygn och sova resten. Riktigt så illa är det inte men om jag lät kroppen bestämma helt och hållet så skulle det se ut ungefär så. Jag antar att jag är ordentligt trött helt enkelt. Utmattad. Efter år av vakna nätter välkomnar min kropp medicinen jag till sist gav efter för. Ingen speciellt stark men tillräcklig för att demonerna inte tar över så att jag får sova om nätterna. Jag kan inte beskriva hur skönt det är att slippa ligga nätterna igenom och lyssna på min familjs tunga andetag medan de sover. Se klockan slå två, tre, fyra och veta att ju längre tid det tar innan man lyckas somna, desto mindre tid får man sova.
Nu vänder jag mig om från Kenny så att han håller om mig och inom en halvtimme sover jag oftast. Det känns overkligt! Kanske håller det inte i sig, men jag är glad så länge det varar.

Läskigt

Nu börjar det hända saker. Jag har tagit det första steget mot ett körkort och oj vad verkligt och läskigt det blev plötsligt. Large-paketet. Så jag inte kan backa ur.
Men jag tror att viljan att få ett körkort överskuggar rädslan för detsamma?

Vilodag idag. Ger mina fötter chans att läka. Och vilken träningsvärk jag har sen igår! Lite ovillig häst som behövdes drivas fram ganska mycket gav visst det. Promenaderna får jag knappt träningsvärk av längre, men ridningen känns ordentligt.

Om en timme kommer ungarna. Jag har saknat dem. Mina gosisar.
Ikväll ska jag försöka mig på att göra pappas pastasås med paprika och biff. Så jäkla god.

Hmm. En kortare promenad kanske jag kan gå iallafall. Blir synd om hundarna annars.

Konstig tanke alltså. Tänk att jag kanske kommer att ha ett körkort innan året är slut? Inget mer beroende av Kenny! Kunna handla ensam. Slippa gå till stallet i snöstorm och -19 grader... Åka ut till pappa med barnen på somrarna när Kenny jobbar. Så jäkla skönt. Jag har aldrig känt att jag vill det så mycket som jag vill nu. :-)

Aj aj

Mina stackars fötter. Eller som jag kallat dem hela eftermiddagen, fotjävlar! De ska bara fungera utan gnäll. Jag hatar att vara begränsad. Får gå långsammare än vanligt och så gör det ont.
Men. Trots fötterna så har jag gjort av med 600 kcal genom promenad och ridning.

Fina fina Grimm. Han var inte lika peppad idag men även hästar har väl bättre och sämre dagar.
Jag längtar tills det blir barmark så att man kan rida överallt. Men är redan nu väldigt glad över att det är ljust längre på kvällarna. Så skönt :-)

Gillas

Såg den här på facebook och älskar den!

Aningen ynklig

Efter att mina hälar gick sönder så har jag känt en bultande smärta i stortån också.. Igår gjorde jag slag i saken och klippte upp nageln.. Och johodå, en infektion gömde sig där under så nu går jag runt med en illaluktande kompress dränkt i alsolsprit fasttejpad på tån.
Kan jag inte bara få ha två hela fungerande fötter så att jag kan göra allt jag vill göra?

Hmm.
11 timmar sov jag. Det är ganska konstigt men jag antar att jag behöver vila. Ordentligt.

Det känns lite vemodigt just nu. Jag ser tillbaka mycket och saknar.
Oroar mig för många saker och grubblar över saker i nutid.
Men jag vet att om bara lite tid får gå så kommer händelser att lägga sig i långtidsminnet och då slipper jag att se dem rulla förbi hundra gånger om dagen.

Saknaden och sorgen är någonting annat. Den råder ingen tid bot på.

Godnatt?

Slut som artist, mätt i magen och sömnig. Det är jobbigt med helg! Kul men jobbigt för jag vill göra precis allt. Och det gör jag oftast.
Pricken över i:et blev när mina systrar kom hit med Zacke och Isabelle. Gullungar. Kusinerna lekte vilt i 2,5 timme och allt var så där jävla härligt!

Jag älskar att umgås. Älskar att leka med barnen. Älskar älskar. Stallet är så roligt och motionen viktig. Men nu, sju på söndagskväll så är jag utpumpad. Så sjukt trött.... Men vi har planerat lite myskväll tillsammans så snart barnen somnat. Film och soffläge tills det blir dags att gå och lägga oss.

Hoppas alla haft en lika härlig helg som vi. Och trots att jag är svinigt trött så var det klart värt det.

Tid

Jag hinner inte med allt jag vill göra. Jag vill ha en filmkväll med Zarah. Jag vill ha en systerkväll. Tjejkväll med alla. Middagar med vänner. Grillkvällar. Bio med Kenny. Mysdagar med barnen. Hälsa på pappa och Majsan. Rida mer och hinna göra allt pyssel vid sidan om i stallet. Gå fler promenader med hundarna. Träna mer lydnad. Rensa balkongen inför våren. Plantera tomatplantor inför sommaren. Ordna hundarnas pälsar ordentligt.
Och allt det andra vanliga vardagliga....

Jag behöver mer tid. Fler lediga dagar med mina nära och kära. Mer ork att göra allt det jag behöver.
Jag önskar att vi hade haft en större uteplats så att jag kunde odla ännu mer men nu får det räcka med lite tomater och pelargoner ;-)

Någon gång behöver man ju göra ingenting också. Mys med familjen faller väl under den kategorin.

Kan våren ta och komma nu? Jag vill ha knoppar och värmande solsken! Kanske slippa stå och frysa när vi grillar.

Söndag

Bra helg. Men jag är irriterad på mina dumma fötter. Att gå några mil med trasiga hälar har resulterat i att jag knappt kan gå i skor nu. Det förstör för mig, jag behöver kunna gå! Imorgon har jag insläppet i stallet och då vill jag kunna gå dit och kunna styra runt utan att halta som en annan gamling.

Igår grillade vi och myste med ungarna. Herrejävlar vad gott det är med grillat. vi har svurit på att grilla minst en gång i veckan hela sommaren.
När de somnat kom Ester och Patrik smygande och så pratade vi till sent på natten. Och såg mello förstås till Patriks stora förtjusning ;-) Faktiskt så tycker jag att startfältet var bättre än på länge. Vinnarlåten var helt okej och det är extra kul att det låter som att han sjunger "so if the sky would fall, so fuck it all".. Fast jag tror att han sjunger "it's above it all"? Eller något. Tycker det är lite svårt att höra.

Lite senare så kommer mina systrar hit med sina småttingar så kusinerna får leka lite. De börjar bli så stora nu. Igår hittade jag en bild som är tagen när de små är kanske 5-8 månader? Med tanke på att det skiljer några dem emellan och Melvin var kanske 2,5?
I sommar kommer vi att ha tre 2 åringar och en 4 åring som far runt. Gullungar!

Barnet i pulkan är faktiskt Melvin. Helt galet vad lik Elliot han är där. ❤

Ny energi

Efter en förmiddag i stallet så är jag full av ny skön energi. Vi pysslade extra mycket med hästarna idag, borstade bort massor lös vinterpäls och gjorde fina flätor. Jag red Grimm och Ester promenerade med bebisen. Bebisen är stallets nykomling, Zvarten. Herrejösses så söt han är. Inte ens 3 år fyllda men så duktig.

Jag fick ha mina gamla vinterstövlar att gå hem i, det är de enda skor jag kan gå någorlunda normalt i med mina skavsår.

Nu tar Kenny igen lite förlorad sömn och jag umgås med ungarna. I sann lördagsanda så käkar vi godis och ser barnprogram på netflix.
Kravlöst och skönt. :-) Behöver vila upp oss lite.

Frosseri

Vi fikar, äter chips och godis. Fredag! ;-)
Farfarn är på besök.
Jag är trött som vanligt men det går över.

Imorgon ringer klockan äckligt tidigt. Frukost i stallet med Ester är inte fy skam.

Barnen ser på Mästerkatten. Lagom fredagströtta men glada. Våra små hjärtan.

....

Min klippa. Och jag är hans. Kenny bär mig inte, vi lyfter varandra.
Vi är två delar av något större där ingen är mer värd än den andra.

Min fina.

Solen skiner. Snön smälter. Det är fredag och jag är en timme ifrån att få ta helg på riktigt. Ikväll ska vi mysa! Imorgon vara utomhus. I solsken. Motionera och trivas. Kramas. Prata. Leva.

Fredag

Och ett besök i större byn är planerat.
Jag skulle behöva sova i ett dygn eller mer.
Det har blivit svårare att skriva ner mina tankar här. Svårare att vara öppen kring processen mot ett friskt liv. Jag var glad för mina framsteg. Jag hade accepterat det nuvarande läget och till och med att resan till ett friskt liv är lång. Och att den får vara det och att det inte är ett nederlag.
Jag kände att det var okej att inte alltid vara stark.

Tills någon valde att sparka på den som redan ligger. Tills någon valde att i timmar mala ner mina framtidsplaner till ingenting. Någon som tycker om att framhäva sig själv och som tror sig sitta på kartan till det enda sanna livet.
Samma person valde sedan att inte bara kasta skit på mig utan även på Kenny. Att underskatta honom på alla plan. Att underskatta oss och döma oss.

Den här människan befäste alla mina mörkaste tankar. Allt det jag jobbar för att ta mig ur. Att inte se mig själv på det sättet. Och även om jag vet att han har fel. Även fast jag vet att han inte har en aning om vilka jag och Kenny är så sänkte det mig. Det är som om jag backat ett halvår på min resa.
Och även fast jag pratat med vänner och familj om det och fått deras syn. Sett deras chockade ansikten och deras vrede över att någon tog sig den rätten.. Så är det svårt att skaka av sig.

När jag skriver här så gör jag det mycket för att jag inte tycker att någon ska skämmas för att må psykiskt dåligt. Att man ändå är en tänkande viktig människa. Trots att man inte kan prestera just nu. Jag skriver för ökad förståelse och för att tvätta bort lite av smutsstämpeln på ordet sjukskriven.
Jag skriver för att inge hopp till andra. Att vill man så kan man och det går att göra framsteg även om det känns som att man tar ett steg fram och två steg bakåt mest hela tiden.

Men sedan det här hände.. Så har jag blivit rädd för att uttrycka mig. Rädd för hur andra tolkar det jag skriver. Tycker folk att jag är en bekväm lat människa? Tror folk att jag är hemma för att jag gillar det? Då jag kämpar oerhört med mina egna nedlåtande tankar om mig själv så vet jag inte om jag orkar med andras. Jag vet inte om jag klarar av att bemöta det. För mig är det så uppenbart. Det är väl självklart att allt det här jobbiga går jag igenom för att ta mig framåt och att målet är att orka vara människa. Att orka fungera. Att kunna fungera.
Jag försöker vara tydlig med att nyckeln är tid. Jag försöker att visa framstegen. Att glädjas med dem och att hitta lyckan i det lilla. Att känna ro och se glädjen i mina barns ögon varje dag. Att se dem. Och att våga leva i nuet trots att jag är mitt i en pågående ganska jobbig process.

Men jag vet inte.
Nu vågar jag knappt skriva att jag gått en promenad för att någon kan missförstå. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt.
Jag vägrar skämmas för något som är en del av mig men jag har nog förväntat mig lite för mycket av min omgivning. Tänkt att om jag bara förklarar så kan andra förstå. Men många kommer aldrig att förstå. Många kan aldrig förstå. Och frågan är då om jag gör mig själv en otjänst som öppnar mig här. Om det inte vore bättre att skriva om vädret, vad jag ätit eller vem jag tog en kaffe med. Om jag alls ska skriva?

Brutalt

Sofias Änglar. Sonen Melvin 3 år drunknade i familjen pool. Mamma Susanne födde en vecka senare lillasystern.
Livet kan vara så brutalt vidrigt. Det är väl inte svårt att förstå varför just kvällens avsnitt träffar mig som en kickspark i magen.
Tanken på det.... Ens höra meningen, Melvins död.

Erfarenheten av att ha fått barn nummer två. Man jämför, hela tiden. Drar paralleller, minns tillbaka hur det var med det äldre syskonet. Ler åt minnena. Det måste ha varit fruktansvärt att samtidigt leva med den där oerhörda sorgen.

Barn ska inte dö.
Imorgon vid fem när min Melvin börjar skruva på sig och vill att jag ska hålla honom i handen så ska jag inte bli irriterad för att han väcker mig för tidigt. Jag ska krama den och lyssna på alla hans tokiga tankar.
Älskade barn. Som förälder har jag blivit så väldigt sårbar. Bräcklig. Hela min existens beror på dessa små minimänniskor. Älskade älskade ungar.

Så trött så jag spyr

På väg hem från mamma, har firat henne lite i efterskott. Fy fasen vad trött jag är. Helt slut. Gick till stallet imorse och sedan spenderade vi hela förmiddagen där.
Fina lilla hästen. Och fina hunden. Och fina vännen.

Kasta i oss mat. Snabblagad. Lägga barn. Dö i soffan.

Aj!

Promenaden var skön men resulterade i två trasiga hälar.
Va fan? Skor jag haft i ett år och gått åtskilliga mil i fullständigt skalar sönder mina fötter?
Åh!

Jag har förändrat min syn på promenader sen jag började rida igen. Alla promenader till och från stallet har fått mig att tycka att en promenad på 3-5 km inte riktigt räknas.. Det ska helst vara iallafall 8-10 km då känns det godkänt. Men det är väl bara bra. Lycklig matte, lyckliga jyckar.

Grannar

Nästan varje kväll och natt hör vi en granne som har en vidrig hosta. Man vill bara kila dit med lite hostmedicin så vi alla får sova... Säkert en rökare eller hur? Usch.

Kväller

Så trött men det skiter jag i. Har en mils promenad med båda hundarna och Ester planerad ikväll. Det ska bli skönt att sträcka på benen.

Tycker om att titta i historyn på min endomondo och se alla aktiviteter. Skönt att ha ett kvitto på att jag inte är någon soffpotatis ;-)

Nattlig promenad nästan. Tror att jag ska nörda till det med en pannlampa.

Jävla as!

Da Vinci hänger väldigt löst just nu. Han har inatt haft sönder min fina uppläggningsskål som jag ärvde från Majsans mamma.. En del av en hel tysk servis som förmodligen inte går att göra komplett igen. Det jävla aset gick dessutom igenom min väska och tuggade sönder min tandborste jag hade där i.
Han är inte klok. Helt manisk när det handlar om något som eventuellt kan stoppas i munnen.
Hela väskan var ut och in.. Jag minns inte exakt vad som var i den men just nu är jag för arg för att bry mig. Jävla hundjävel.

Läggdags

Elliot kom springande och stannade vid diskhon pekandes på nappflaskan. Vällingdags tydligen. Gullplutt.

Jag ska strax lägga mig men först ska jag se ett avsnitt av Bones. Nu när allt annat tagit slut så får jag väl se det ordentligt. Förut har jag bara sett något avsnitt här och något avsnitt där.
Jag saknar The Unit. Åh vad det vore roligt med ännu en säsong men icke, den är slut.

Min fina jycke. I sommar fyller han tre år och jag känner att han börjar landa nu. Han börjar bli vuxen och förståndig. Lyhörd och så fantastiskt fin. Han söker sig till mig, lägger nosen i min hand och är så där spralligt lycklig och underbar. Gimli min älskade jycke. ❤
Ikväll under kvällspromenaden var han så där underbar igen så man bara blir stolt över sin hund.
Fotot är taget av Ester när hon hade Gimli medan jag red. Fina fina voffsingen.

Tokstollar

Ungarna "diskar"... Jo man tackar då slipper Kenny det idag ;-)
Väntar på att lasagnen ska bli klar. De blöter ner halva köket men jag har inte hjärta att avbryta deras lek. De har så roligt. Tillsammans dessutom! Utan bråk. Det kan man inte avbryta.

Press pause and rewind

Jag ångrar verkligen att jag inte sa ifrån. Att jag tillät mig att bli inträngd i ett hörn och svarade på frågor den som frågade inte alls hade med att göra. Jag blir förbannad på mig själv. Varför jag inte skyddade mig själv. Jag kommer aldrig mer att göra det misstaget. Bli chockad när någon passerar alla normala gränser, nästa gång biter jag skallen av den som behandlar mig så.

Förtroende med så stora frågor är något man förtjänar! Det är ingenting man kan eller ska tvinga till sig.
Skulden ligger inte hos mig egentligen ändå är det mig själv jag blir arg på. Men jag gör inte samma misstag en gång till. Vi släpper aldrig mer in den där personen i vårt liv!

Well done

Fick mitt nya bankkort idag. Bra jobbat får man väl lov att säga. Fel efternamn och felstavat förnamn....
Mitt gamla sjunger på sista versen, magnetremsan är utsliten. Nu dröjer det väl ett tag till innan jag får ett nytt kort med rätt uppgifter på.

Melvin tycker iofs att vi heter Magnusson han och jag ;-)