Hmm.

Först var jag ute med Gimli. Sen gick Kenny till gymet och därefter ska han ut en sväng mes Da Vinci.
Imorgon ska jag först till stallet, sedan äta middag, lägga barn och så drar Kenny till gymet.
Det har sina nackdelar det här med att ha egna hobbys trots att man samtidigt har ett familjepussel att få ihop.

Vi får ingen egentid alls. Vi tar varsin kopp kvällskaffe, går igenom morgondagens kalender och lägger oss för att sova. Det är något vi väljer. Så klart. Och jag tror att det är bra att man fortfarande tillåts vara sig själv även fast man lever med någon. Jag är ju fortfarande Suz. Jag är fortfarande en djurtokig tjej som behöver få pyssla med hund och häst för att känna sig hel. Kennys sak han funnit är träning och det behöver han för att må bra.

Ibland försöker vi prioritera bättre, då går vi en promenad tillsammans på eftermiddagen med hundarna och sedan har vi mer tid på kvällen. Men ibland funkar det inte. Jag försöker ta stallpass på morgonen så att jag har kvällen hemma. Vi tränar tillsammans hemma. Men ja. Ibland glömmer man sig och så kommer jag på det när klockan blir nio och jag sitter ensam i soffan. Och känner mig en smula ensam.
Jag saknar att se Kenny i ögonen. Och att lyssna med hjärtat på vad han säger. Det är så mycket fart och funktionalitet att vi glömmer oss.

Ikväll ska jag göra det. Iallafall en halvtimme innan det är dags att sova ;-)