Ibland undrar jag. Hur min syn ser? Jag kan lätt se på andra och förstår precis. Men sen när det kommer till mig blir det svårare. Förut, för några år sedan såg jag mig själv på ett sätt.. Och när jag ser tillbaka på fotografier så ser jag ju att jag var sjuk då. Och när jag tänker tillbaka så förstår jag. Alla blåmärken. Allt te istället för mat. Cigaretterna och de ångestladdade ensamma promenaderna på nätterna.
Men idag då? Vad är det för skillnad? Egentligen. Jag ser på mig själv precis likadant. Även om jag medvetet flyttat mitt fokus och bestämt mig för att ha en stark kropp som målsättning så ser jag på mig själv som något riktigt sjukt. Även om kroppen orkar. Även fast jag vet att jag är bra. Så ser jag på mig själv som en av deltagarna i biggest looser. Abnorm. Jag tänker att det är något fel på kläderna jag köper för egentligen har jag mycket större storlek. Men kläderna jag köper är annorlunda, stora i storlek. Och det är hyckleri av mig att köpa dem för egentligen borde jag ha så mycket större...
Hur jag än ser ut. Oavsett om jag väger 50 eller 80 så ser jag mig själv som större än alla andra. Abnorm.
Jag vill ju fan bara äta mat när jag är hungrig och motionera och vara lite jävla nöjd nån gång. Allt det här. Precis all denna jävla hets, lämna mig ifred!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar