söndag 23 december 2012

Vad vore dan före dopparedan utan lite gammal hederlig ångest?

Jag har ansträngt mig det ska gudarna veta och jag har lyckats över förväntan med att hålla ångesten i schack. Jag har inte stressat upp mig så jättemycket. Jag har medvetet gått långsamt fram och det har fungerat. Jag har varit lugn fram tills nu....
Nu stormar det rejält inombords och jag vill bara skita i Julafton helt och hållet. Jag såg fram emot det så mycket men nu är det bara svart.

Från att ha haft allt planerat vet jag egentligen ingeting alls om morgondagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar