Typiskt mig

Det är inte konstigt att vara en "hönsmamma" när man är medveten om hur otroligt skört livet är. Allt du har kan ryckas bort nästa sekund.

Av en slump så började jag läsa i en blogg jag hittade, jag börjar alltid läsa tidigare i nya bloggar för att se om den verkar intressant. Det gjorde den här för jag kunde identifiera mig med mamman. Mamma till två små varav den ena var i Melvins ålder och den andra lite yngre än Elliot. Hon skrev mycket om att uppskatta varje dag med sina barn och hon älskar att vara mamma.
Efter några sidor fick jag en uppfattning om barnen och jag beundrade henne för hon verkar vara en sån bra förälder.
Så plötsligt en dag så var det äldsta barnet avlidet.
Barnet hade under en promenad där mamman körde barnvagn med syskonet och samtidigt höll den stora i handen slingrat sig loss och velat springa i förväg, något som vi med barn i 3-3,5 års ålder vet är vanligt. De vill vara självständiga och energin spritter i kroppen.
Men det här var vid en obevakad järnvägsövergång. Mamman såg hur hennes barn blev påkörd av tåget och dog.
En vanlig dag. En vanlig promenad med ett högst oväntat och tragiskt slut. Jag bara grät och grät, det är så ofattbart hemskt.

Inatt tänker jag pussa lite extra på Melvin som ligger i sängen bredvid.
Imorgon tänker jag ha större tålamod med båda mina barn. Jag tänker krama dem extra länge, lyssna på dem och finnas där på riktigt. Det finns ingenting viktigare än barnen. De är mitt livs största kärlek, obegränsad och så varm och härlig att ögonen tåras vid tanken.

Jag tänker vara än mer noga att hålla hårt i hans hand även när han stretar emot. Alltid. Jag tänker aldrig vända bort blicken och jag tänker inte bry mig om att andra ibland tycker att jag är "hönsig".
På ett ögonblick kan livet förändras för alltid.
Om hönsig är att vara extra försiktig och att våga tänka på riskerna som finns och därför motverka dem bäst jag kan så är jag mer än gärna hönsig.

Livet är orättvist. Det borde inte behövas barnkistor. Föräldrar borde aldrig behöva begrava sina barn. Alla barn förtjänar att få växa upp och att få leva livet.
Jag blir så ledsen när jag tänker på allt som kan hända ett litet barn, som drabbar barn varje dag. Jag har haft tur hittills, mina barn finns här hos mig varje dag. Mina älskade underbara ungar. Jag lever för att få se er växa upp och jag hoppas verkligen att ni blir två mycket gamla rynkiga farbröder en dag.