tisdag 8 januari 2013

Ännu en dag

För lite sömn, givetvis. Som alltid.
Första dagen på vår nystart med periodisk fasta och kroppen har inte vant sig ännu, hunger! Vi äter mellan 12.00 på dagen och 20.00 på kvällen. Sen gör vi uppehåll. Många rynkar på näsan när vi berättar det för de flesta är inkörda på tallriksmodellen och att äta var tredje timme. Något jag tycker är vansinne men det behöver vi inte gå in på.
För mig är periodisk fasta nästan ett måste för jag har oerhört svårt att inte stoppa i mig en massa onödigt om kvällarna, nu vet jag att har klockan slagit 20.00 så är det stopp. Frukost har jag aldrig tyckt om och mår i ärlighetens namn illa av att se bilder i bloggar och annat vad andra proppar i sig om morgnarna. Jag menar, två mackor, gröt och kokt ägg? Vansinne! På sin höjd kunde jag pressa ner ett ägg, sen fick jag ändå ont i magen förut när jag tvingade ner frukost för att "man måste"..Så det är bara skönt att slippa det.

På helgen har vi tänkt ha två dagar utan fasta, som vanligt med andra ord. Det är ett bra sätt för mig att kontrollera min mat utan att det blir överdrivet. Dieter och kaloriräkning blir jag bara störd av och så vill inte jag leva. Förut visst men inte nu när jag är mamma, mina barn får inte växa upp med en störd mamma som bara åt sallad eller som vägde allt hon åt.. Det tre jag kan påverka barnen negativt. Sen tycker jag faktiskt att jag är värd mer än ett liv som bara handlar om mat från början till slut.

Min pepptalk till mig själv är på högvarv! Jag kan fortsätta vara tjock, det kvittar så länge jag är frisk och har en stark kropp. Mitt mål måste vara en stark och frisk kopp som orkar göra det jag vill göra med den. Hur jag känns är viktigare än hur lik jag är en snedvriden skyltdocka. Kanske kanske om jag om och om igen upprepar det här så känner jag så helhjärtat i framtiden.
Vågen åker i soporna idag iallafall. Ingen mer viktångest! Jag vägrar.

Nu. Drogning hos tandläkaren så att jag ska kunna få en bedövningsspruta sen. Jag vet, fött två barn varav ett där de skar upp ett hål i min mage och slet ut bebisen med sugklocka men ändå har jag inte kommit över min nålskräck ;-)

Liten börjar bli stor. Jag tänker njuta av den här veckan med honom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar