Jag hade intalat mig att det skulle dröja innan Elliot fick plats på förskolan. Vi ville ha honom på samma som Melvin då vi verkligen gillar det stället. Poff! Pang bara så fick han plats direkt! Nu vill jag bara bromsa tiden, min lilla bebis är för liten. Han är min lilla mini och jag känner mig inte färdig ännu. Inte redo.
7.30-13.00 är inga långa dagar men det är mer tid ifrån båda mina barn än jag någonsin varit per vecka.
Jag kan ju alltid hämta dem tidigare när jag känner att jag har ork. De blir sjuka så vi får vabdagar tillsammans. Lov. Sommar.
Men all annan tid vet jag inte vart jag ska göra av mig själv. Ska jag bara vara här? Ensam?
Det börjar kännas som ett mycket märkligt beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar