Jag gick en promenad med båda hundarna i skogen. Det behövde vi alla tre. Vägen dit var lite kämpig dock, Da Vinci skäller på varje hund vi möter, så jäkla tråkigt att han är sån! Först gömmer han sig bakom mina ben, sen när han inte kan hålla sig mer far han fram som skjuten ur en kanon.... Han vill göra rätt, ber jag honom att sitta i det läget så sätter han sig väldigt fort men är fortfarande lika uppe i varv. Gimli dras med av uppståndelsen. Men. Vi överlevde. Och skönt var det trots allt. Da Vinci stackarn frös ganska snart trots att han hade täcke på sig så det blev ingen lång runda. Älskade jyckar. Saknar Diana nu. Min lilla tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar