När hela världen är ens arbetsplats

Egentligen måste vi inte bo i Sverige.. För tillfället känner jag mig bitter på Sverige. I 1,5-2 ynka månader är det härligt väder, vacker grönska och en ganska skön tillvaro där man kliver i sina öppna skor och går ut i naturen. 

Resten av året är antingen isande kallt och man behöver ha tjocka jackor och vantar för att inte frysa ihjäl eller så väntar och längtar man desperat efter värmen igen på vårkanten. Eller så sörjer man att hösten är på väg och därmed kylan. Och alla kläder. Och otillgängligheten. Dubbdäck och kalla fötter. 

Sverige är på många sätt ett skitland när det kommer till vädret. Tänk om man helt enkelt övergav det och istället flyttade till säg, Spanien? Eller något annat trevligt land med snällare temperaturer. I Spanien så skulle jag välja att bo i Fuengirola, där finns det svensk skola till barnen. Jag skulle lägga all min lediga tid på att hjälpa SOS Animals där jag arbetade som volontär när jag var yngre och så skulle jag plugga.

Det är en dröm jag har och egentligen är det enda som stoppar oss jag. Jag skulle sakna mina vänner något så förjävligt.. Och familjen. Men samtidigt så har människor flyttat långt bort i alla tider så frågan är hur illa det skulle bli? När man kan ringa varandra och maila. Men det blir aldrig samma sak om man lever helt olika liv. Jag vet ju det. Damn you Friends! Jag skulle nog inte kunna flytta ifrån er. Vilka hänger med?