Spelkväll

Det går hett till ;-)
Inte mig emot. Haha. Får se om jag och Hanna är sambo/fru imorgon eller rentav singlar? Haha

Kväll

Det har varit en trött dag idag. Kan inte minnas att vi gjort något? Handlat lite mat. Ett kärt återseende av en gammal bekant i affären <3 Fyndat lite begagnade kläder på Hans&Greta. Både miljövänligt och plånboksvänligt.

Melvin behöver lite "dagiskläder" nu inför inskolningen på Metallens förskola. Hittade några tröjor för bara ett par tior. :-)

Ikväll hann jag tänka att de senaste kvällarna har faktiskt Elliot sovit skapligt utan att vi behövt hämta upp honom innan vi gått och lagt oss. Ja skulle inte så mycket som ha andats ut det! Här sitter jag nu med en liten klängapa. Men man får väl försöka tänka positivt och intala sig att det är på väg att bli bättre? :-D
Förut gosade jag med finaste lilla Fridolin. Världens bästa katt. Nu får jag gosa med en varm lite förkyld 1-åring.. Men jag klagar inte, det är ganska mysigt det också.

Vet inte om jag någonsin känt ett så stort behov av avlastning och hjälp som nu? Känner mig fullkomligt utsjasad.
Drömmer om att få en kväll med Kenny. Ostört. Bara äta middag tillsammans och få se en film utan att behöva pausa tio gånger!
Få gå i skogen med hundarna och Kenny utan barnen. Leta svamp i timmar med bara en kaffetermos som packning istället för hela skötväskan och matsäck.

Vi är så trötta. Helt slut. Jag tänker inte skriva ett försvarstal om att vi älskar barnen. Alla med normal begåvning förstår att vi gör det. Men vi behöver hjälp. Paus. Få andas lite.
Helst igår.

;-)

Min make är pedant. Jag tycker om ordning men ogillar att städa. En inte helt ultimat kombination.
Idag städade jag dock. Jag är mer en sån som rensar och plockar undan saker som blivit stående medan Kenny oftast dammsuger.
Idag fick jag massor gjort. Vek tvätt bland annat, något jag vanligtvis undviker eftersom att det aldrig duger åt herrn.
Fnissade lite nu när han lägger barnen och jag fick ett sms från nedervåningen....

"offer för nätdrogen"??

Rätta mig gärna om jag har fel. Men offer blir man väl om man blivit utsatt för något? Tex olycka eller brott? Om man själv utsätter sig för något tex tar droger så är man väl inget offer oavsett om man nu dog på kuppen?

Visst. Det är alltid tragiskt och hemskt när unga människor dör oavsett om det är deras eget fel, andras eller slumpen. Lite värre är det så klart om det är slumpen eller om de blivit mördade.
När någon dåre kör på tok för snabbt, utsätter sig själv och andra för fara och dör, ja då är det hemskt och tragiskt men som man bäddar får man ligga. Eller?
Likaså såna puckon som knarkar och sedan dör. Ledsamt. Tragiskt. Men att kalla dem för offer när de själva orsakat sin död det vet i tusan?
Eller är jag bara petig med ord?

Har fått mycket gjort här hemma idag. Så skönt. Städat och fixat uteplatsen. Nu tvättar jag klädseln till våra vita soffor.
Det finns så mycket jag vill fixa med. Idag hade jag mer tid än annars för Kenny och barnen åkte ut till barnens farmor. Otroligt skönt att få vara ensam en stund.

Oljat däck

Så sakteliga börjar det hända grejer här hemma :-)

Insynsskyddet vet i sjutton vad de haft på? Någon slags lasyr kanske? Staketet är obehandlat så det måste vi utföra någon slags HLR på...

Ny dag

Jag och Elliot ligger i soffan och tittar på Iggle piggle. Hans favoritprogram. De andra två sover.

Idag borde vi göra något. Kenny vill hälsa på någon medan jag vill fixa med saker här hemma. Ibland måste man väl ta sig tid att göra allt man aldrig hinner?

Jag vill styra med uteplatsen, ordna med ogräset och olja staketet och trädäcket.. Min tanke är att barnen kunde bada i poolen och vara med oss under tiden. Just nu ser uteplatsen ut som en krigszon... Fast den är ändå finast på området ;-) Folk här verkar hyra lägenheter med uteplats utan att egentligen ha intresse för att ta hand om den? De ser verkligen förjäkligt ut! Tråkigt att hela området får en trist fasad utåt.. Tycker faktiskt att hyresvärden kunde ha som krav att man sköter sin uteplats om man vill hyra en sådan lägenhet och så kunde de tillhandahålla redskap.

Vår såg ut som en jordplätt med små hål här och var när vi flyttade in... Nu är det ett fint trädäck som Kenny snickrat ihop och lite blommor. Ska dock ordna med gräsmatta nästa sommar, i år orkade vi inte för det skulle bli jobbigt med en liten 1-åring. Nu har vi en grön ogräsmatta ;)
Om jag inte hade maskfobi(svårartad) så skulle jag vilja anordna en rabatt men det går inte nu. Platsen är begränsad men man kan göra en del fint.

Får se vad Kenny tycker.

Slutet på en bra dag

Den började inget vidare men blev minnesvärd.
Mycket tack vare våra vänner Nattis och Boppe.
Vi har hunnit gå skogspromenad, nästan krockat med något stort djur(såg mycket gris spår).. Hörde att ett stort djur rörde sig väldigt nära oss! Plockat kantareller och till sist grillat god mat med gott sällskap. Flankstek är det bästa alltså :-)
Ungarna gillade att springa runt och busa. Hundarna var förstås också med. Så kul att kunna göra något och vara allihopa.

På vägen hem fick barnen titta på många paddor som kom hoppande. Melvin vågade klappa en till och med. Jag vet inte vad det var för sort? Dels såg vi vanliga bruna paddor men så var det många grönaktiga som var mycket snabbare än de vanliga? Det var inte grodor. Vi tittade noga. Konstigt..
Avslutade med en gemensam dusch allihopa(utom hundarna) och la oss sedan.
Barnen slocknade som två små ljus. Inte så konstigt när klockan närmade sig ett på natten kanske ;-)

Jag får en mysig känsla i kroppen. Vi gör något bra. Vi skapar en bra uppväxt för våra barn med en härlig gemenskap och det gör mig så glad. Älskade härliga ungar. De är så lätta att ha med sig. De finner sig vart som helst. Melvin leker mest för sig själv med vad han än hittar men varvar med att busa med oss eller någon annan. De är bara glada att få hänga med och gillar läget!
Hundarna är likadana. Till slut slänger de sig på golvet och sover bara. Inga problem.
Vår familj gör mig glad. Livet gör mig glad.

Även om jag skalat ner en del och begränsat mig till att göra vissa saker medan jag låter bli andra så får jag ut så mycket och blir lycklig av det jag gör.
Orkar ingenting avancerat, orkar inte förställa mig eller på något vis göra mig till.
Folk får ta mig som jag är eller inte alls .

Hoppas på sovmorgon imorgon.

Saknad

Jag har alltid varit en hästtjej. Sedan några år har jag inte kunnat utöva det och saknaden är helt sjuk. Jag känner mig inte hel :-(
Jag sitter och drömmer mig bort bland annonserna på Blocket.se.. Funderar till och med på att hyra en häst för att få snusa lite.

Var sak har sin tid. Det kommer en dag då jag har ekonomi till att köpa min egna häst, tills dess får jag drömma mig bort. Men usch. Jag saknar dem. Lukten. Myset. Kontakten. Avslappningen. :-(

Aj i mammahjärtat

Jag hade precis gått upp när jag läst färdigt för Melvin, Kenny låg kvar där nere. Melvin är ganska mammig så när jag hörde ett barns gråt som ropade på mamma så trodde jag att det var Melvin..
Det slutade inte på en bra stund så jag skulle ner för att titta till honom, då hör jag att det kommer från trapphuset! Harig som jag är så ber jag Kenny gå ut och kika.
I trappen hittade han en 5-årig liten pojke vars föräldrar var borta. Det tog en stund för Kenny att lugna honom och att få honom att följa med in till oss istället.
Det tog inte någon jättelång stund tills föräldrarna kom. De hade lämnat pojken och åkt båda två för att handla... Han var ute och lekte tydligen och de hittade honom inte...
Alltså. Lilla vän. Han var helt förtvivlad.
Jag skulle aldrig göra så. Vem gör så?
Helt otroligt.

Ååhh!!

En sån dag idag. Bytt om tio gånger men ändå svårt att gå ut. Känner mig så jävla vidrig men måste handla :-(
Hatar.

Nojjig?

Här kommer en bekännelse.
Varje dag oroar jag mig för att något skulle kunna hända våra barn. Vår lägenhet har två plan, ett sovrum och ett allrum där nere. Två sovrum, vardagsrum och kök där uppe. Vi sover där nere och i vårt sovrum har även Melvin 3 år och Elliot 1 år sina sängar. Melvin kan sova i eget rum och har gjort i perioder men jag är livrädd för att det ska börja brinna och så ligger vi där nere och Melvin varken förstår hur eller kan ta sig ut för hans fönster är högt upp. Och så dör han. Och så förlåter jag aldrig mig själv och kan inte fortsätta leva utan min skrutt.... Vi har vridit på det och funderat utan att komma på en lösning...
Maja sover på marknivå och kan lätt kliva ut från sitt fönster. Sen är hon äldre än Melvin och förstår förhoppningsvis att hon ska ta sig ut.

Ni ser. Jag funderar kring krissituationer som kanske aldrig uppstår. Ändå låter jag dem styra mig. Jag är fullkomligt livrädd för att det ska hända så jag törs inte ha Melvin i hans rum.
Och så länge de kan ha varsin säng i vårt sovrum så fungerar det.. Sen vet i sjutton? Sätta upp en vägg?

Underhåll mig!!

Skriv i era jädra bloggar någon gång då så jag har något att läsa. Min Bloglovinlista är så gott som tom. Bara en massa träning och dietbloggar men av helt uppenbara skäl så vill jag inte läsa dem just nu.

Vi tog oss en myskväll ikväll. Åt god mat och umgicks med barnen en stund.
Tidigare idag var vi iväg och plockade uppskattningsvis 4L blåbär :-) Kanon att fylla frysen så att man slipper köpa bär. Jag är en storkomsument.

Ska strax klä på mig efter duschen, en fin klänning kvällen till ära. Och ett glas rött i näven. Jag och Kenny ska ha myskväll och umgås med varandra har vi tänkt. En film och en massa prat :) Han är min absoluta favoritmänniska.

Läste om en man i Kina som legat runt lite väl mycket så kvinnorna gaddade ihop sig, bröt sig in i hans hem och överföll honom. Sedan skar de av hans penis och snodde den.
-Polisen har sökt efter penisen men utan resultat.
Alltså förlåt! Jag försöker ha empati och tänka -oj stackars honom.
Men när det står "-Polisen sökte efter penisen utan resultat" i tidningen så kan jag inte hålla mig för skratt ;)
Formuleringen, "de stal hans penis" är bara för skojig ;)
Han förtjänade det säkert dessutom. Horkarl.
(snälla uppfatta min ironi)

Natt

Har två förkylda killar här, vet inte när de blev det?
Får se hur de mår imorgon skruttarna.
Barnen somnade tidigt ikväll, tror ja det efter den här dagen :-)
Hoppas på fint väder imorgon, om pojkarna mår bra drar vi till skogen då.

Vet i sjutton vad jag gjort fel? Men min röda vinbärssaft jag gjorde igår blev gelé? Mycket märkligt. Så nu har vi gelé på flaska...

Läggdags för oss också nu, bara en dusch kvar.
Läste att man hittat 240(?) foster i en skog i Ryssland? I formaldehyd.. Med information om mamman och om vilket sjukhus de aborterats/missfall? Visserligen gamla foster, tror det rörde sig om 10 år gamla eller något sådant? Men ändå! Skulle inte vilja att ett hypotetiskt foster från mig låg sparat någonstans utan min vetskap för att sedan dumpas i en skog? Ovärdigt.

På tal om foster.
Nej, inga bebisar på g hos oss! Men vad mysigt det vore. Jag är en bebisjunkie. Hur gick det till egentligen? Förr brydde jag mig inte direkt men nu så fort jag ser en liten bebis så minns jag känslan av att ha en egen att sniffa på. Känna sparkarna i magen. Längtan, nervositeten.. För att till sist få sin lilla rosiga varma minimänniska på bröstet. En alldeles ny liten person att älska. Som är nöjd med att hela dennes värld består av dig och pappan. Mat, sova, gosa.
Jag förstår inte hur jag någonsin skulle kunna bli nöjd med de barn jag har och känna att det räcker? Säga att nej, nu ska jag aldrig mer uppleva det där. Så antingen kommer jag att få 15 ungar eller så måste jag bromsa ;) För man måste ju orka ta hand om alla dessa barn sen också...
Om några år.. 3-4? Kan jag tänka mig en liten till. En färsk liten bebis. <3

Sådärja

Nu börjar det likna något :) När vi blivit färdiga med allt eftermiddagsbestyr åker vi och badar!

Idag har jag hunnit få två utbrott. Ett när Melvin knuffade Elliot så att han föll ur sängen och ett när barnen bara var allmänt trötta, hungriga, jobbiga och jag likadan.
Det är det som är det värsta med att inte må bra, tålamodet tryter.. När jag mår så pass som jag gör nu så orkar jag inte riktigt.
Men efter regn kommer solsken har jag hört.

Marknaden i Rejmyre var en riktig mardröm. Packat med folk så att man knappt kunde ta sig framåt och mitt i allt körde den argsinta gubben sitt tåg i år igen(jag har blivit osams med den bonnlurken tidigare år)
Dessutom körde det bilar mitt i marknaden! Melvin och Maja fick hålla mig i handen nästan hela tiden för jag vågade inte släppa dem.. Inte helt idealiskt för en marknadssugen småbarnsfamilj. Jag har lovat Kenny att lägga det på minnet och att vi aldrig mer ska åka dit.

Egentligen undrar jag varför jag ens åker till marknader? Jag avskyr folkmassor, jag avskyr billigt skräp och jag får vredesutbrott på alla som släpar runt stackars stressade hundar mitt bland allt folk. I regel blir jag ganska otrevlig och sur. Helt i onödan.

Strax ska jag göra smörgåsar. Köpte baguetter och en surdegslimpa som med en massa gott pålägg får bli kvällens middag och inmundigas på stranden. Inte LCHF precis. ;) Kör semesterkost ett tag till. Orkar faktiskt inte.

Inte mycket att klaga på trots allt

Min lilla bebis(1-åring) ligger mjukt på mig i soffan och sover. Han är inne i en period då han behöver oss extra mycket och vi försöker möta det behovet så gott vi kan. Det är ganska mysigt också. Under en mycket kort tis är de så här små och gosiga. Snart är han en stor kille som far runt precis som storebror. Det är inte fel det heller men just det här mjuka, varma, gossiga är speciellt. Exklusivt. Så passa på att njuta ni som har minisar.

Han sover djupt men lägger jag ner honom blir han jätteledsen. Lilla hjärtat.

Slutet gott..

Känns lugnare nu. Jag måste få i mig lite ordentligt kaffe också. Ser faktiskt fram emot att gå på marknaden imorgon. Äta lite sockriga feta munkar och lite godis. Bra start på min nyttiga vecka.
Alltså jag orkar inte! Orkar inte bry mig om vare sig maten eller motion eller någonting alls.
Vill bara be hela universum att låta mig vara!

Nya bilbarnstolen blev så bra! Det blev en Britax two way. Vi är väldigt nöjda. Melvin sträckte ut benen och satt sen med ett stort flin. Elliot fick Melvins gamla Be safe izi kid. Den är vi inte alls lika nöjda med, hur kan man tillverka en stol som bara kan användas bakåtvänd upp till 18 kilo? När barn ska sitta bakåtvända så länge som möjligt.. Vår nya stol kan användas bakåt upp till 25 kilo. Mycket bättre! :-)
Vi har inga planer på att låta Melvin åka framåt inom den närmaste framtiden.
Var och en gör väl som de vill men jag vill att våra barn åker så säkert som möjligt.

Men åh vilken idyll!

Sitter och hyperventilerar ute på landet i rena idyllen för att jag egentligen inte orkade gå ut alls idag. Skitdagen till ära har jag min nya klänning.

Jag vill bara vara ifred. Jag har gått emot mig själv lite för länge nu, gjort lite för mycket och nu har jag tagit slut.

Det dåliga samvetet förgör mig. Älskade skitungar. Jag önskar att jag orkade hålla skenet uppe och vara glad hela tiden för er skull. Att jag orkade med er trots och alla upptåg. Att jag kunde hitta på saker dagarna i ända men jag orkar inte. Kan inte.

Melvin åkte iväg på bobbycaren och köpte en sten till mig nyss. Den var dyr sa han så jag ska vara rädd om den.

Att vara förälder och samtidigt sjuk är ingen lätt kombination. Jag tror inte att så många förstår det.
Ikväll tar vi ett kvällsdopp tror jag. Eller om Kenny får åka ensam. Barnen skulle nog uppskatta det.
Imorgon ska vi åka riktigt utsocknes på den årliga marknaden i Reijmyre. Sen måste jag nog se mig slagen och göra ingenting ett tag.

Vad är det för dag idag?

Det känns inte helt säkert. Jag måste fundera ett par gånger för att komma fram till det.

Det är väl en del av tjusningen med ledighet? Att kunna ta dagen som den kommer utan några måsten. Solen skiner, ja men då sticker vi ut! Regn? Bärplockning eller mys i soffan framför en gammal film man sett många gånger. Man hinner umgås med alla vänner man vill, grilla tillsammans och ta ett par glas för mycket utan att behöva tänka på morgondagen.
Barnen känner det också. Lugnet. De leker. Är uppe lite för länge men skulle aldrig drömma om att sova för länge dagen efter.. Äter godis på onsdagar och hittar alla glömda skatter i pysselskåpet.
Lite tristess är nyttigt. Man måste inte turnera Sverige runt till djurparker och nöjesfält. Det duger alldeles gott att bara vara. Slappna av och verkligen umgås.

Snart är Juli slut och jag känner mig genast butter. Jag vill ha mer sommar. Mer ledighet. Mer tristess. Mer kvalitetstid. För kvalitet handlar inte om hur mycket pengar man spenderar eller hur många upplevelser man hinner trycka in under dessa 20 dagar av frihet, det handlar om att se varandra. Att hinna umgås och att få tid att verkligen slappna av.

Naturupplevelse ;)

Fick sällskap av Ester på kvällspromenaden med hundarna. Tänkte låta hundarna busa av sig lite och hämta pinnar vid vattnet så därefter följde vi tågrälsen. Rätt vad det var stod en ståtlig älg och tittade på oss. Lika förvånade som vi ungefär :) Det märkliga var att älgen inte sprang iväg utan liksom stirrade ut oss? Vi pratade, stirrade tillbaka och stod kvar tills älgen tog ett steg åt sidan och då uppenbarade sig två miniälgöron. Det var alltså en älgko med kalv! Som förmodligen inte var jätteglad över att bli störd mitt i kvällsmaten.
Den tanken slog varken mig eller Ester. Skogsbarn som vi är ;)

Får väl vara tacksam för att vi överlevde promenixen!
Hundarna älskade det. Det var så härligt att se dem lyckliga <3

Tandläkaren

Tycker att jag är rätt bra. Jag väljer mina strider, ibland är det bra att våga och ibland är det inte värt det för att det tar för mycket.
Idag ska jag behandlas av en manlig tandläkare för andra gången sen jag var ett barn. Första gången var för ett par månader sen och då fick jag koncentrera mig på att andas och att ligga stilla.
Intala mig att det inte är hans fel att han är en man och att det finns bra män.
Men när han lutade sig över mig så kände jag ingenting annat än ren ångest.
Är det bra att trotsa det egentligen? Behöver jag "lära" mig det? Jag vet i tusan.
Nu sitter jag här iallafall. Väntar på att han ska dra ut en tand. Dubbel ångest.

Men ge dig

Flåsande över axeln. Flås flås flås. Jag är så trött så jag nästan svimmar och huvudet känns som betong. Ändå kan jag inte somna. En ström av ord. Ansikten. Tankar. Håller mig vaken. Och så flåsandet, viskandet. Får mig att misstro. Att tvivla på folks godhet, kanske är de bara falska?
Vad gör jag, varför träffar jag människor alls när de troligen bara spelar en roll?
Så säger rösten. Den sår tvivel. Överallt inuti mig.

Så vill jag bara gömma mig. Aldrig mer gå ut för jag orkar inte. Orkar inte bli sedd något mer. Orkar inte le.

Ge mig andrum.

Umgänge

Känner mig som en rymling ;)
Hänger med Ester och Anna. Grymt roligt och avslappnande.
Hänger med Fridolin och Natashas barnbarn Divina också. Likheten är slående!

Bra beslut

Tänkte inte. Men Kenny övertalade mig att jag borde gå ner till Ester och Anna en stund. Bra karl det där. Klokt beslut att gifta mig med honom känner jag!

Skogsutflykt

Idag tog vi med barnen ut en sväng i skogen på picknick :-) Zarah och Inez följde med. Barnen plockade hallon och sprang runt som tokar. Man får passa på att njuta när soleländet väl behagar att visa sig.

Helg. Semester. Sommar. Det kunde varit sämre.
Tror att jag kör enligt semesterprincipen ett glas vin om dagen idag också. Vin är bra för själen ;) Eller nåt!

Oppåner

Idag har varit en riktig bergodalbana mentalt. Just nu är jag bara så trött. Har kommit fram till att jag ska börja gå promenader ensam. Det gör mig förmodligen gott.
Det känns som att den senaste tiden tagit mycket kraft och nu är jag alldeles tömd.
Lägger min energi på att försöka hålla balansen. Andas.

Köpte en ny bilbarnstol till Melvin idag när barnbidraget ramlade in. Det är dags att byta nämligen. En britax blev det för att han ska kunna sitta bakåtvänd länge. Toyland brukar vara snabba på att leverera så förhoppningsvis har vi den snart här hemma :-)

Kenny är trött. Jag är trött. Barnen speedade. Igår var Johan och Hanna här på lite grillat som sedan blev spelkväll till sena natten. Inte mig emot, det är befriande att få vara vuxen ibland (kan iofs diskuteras hur vuxna vi var?) och släppa på allt. Tjejerna mot killarna och vi vann 3/3 så det var precis som det ska vara ;-)

På måndag kör vi igen. Det kanske jag skrivit? Bort med alla överflödiga kolhydrater, in med grönsaker och motion. Det ska bli skönt men samtidigt lite trist att bli tvungen att tänka igen. Men jag är så trött på att må så här, jag mår mycket bättre när jag äter rätt!
Löpträning också. Jag kommer att svimma. Minst.

Skitungar. Fullt ös. Det är härligt men utmattande. Älskade skitungar.

Planerar lite förändringar här hemma. Vi fick presentkort när vi gifte oss som vi nästan helt bestämt ska bli en malmbyrå som vi kan ha i vardagsrummet. Tror att det blir kalasbra :)

Lugnet har lagt sig

Jag har haft en osminkad utan underkläder-dag idag. Det behövde jag.
Vi hade planerat att gå ut i skogen men det kom ständigt saker emellan och mitt mående var lite fram och tillbaka...

Imorgon ska vi ut dock. Våra jyckar behöver få sträcka på sig och träna lite. Något som är lite tråkigt är att Da vinci och Gimli inte leker så bra. Da vinci är för burdus så Gimli blir rädd och kastar sig på marken. Han skulle vilja ha en colliefjantkompis. Tänk om vi hittade en trevlig vuxen omplacering som ville bo med oss och bara hänga med på allt vi redan gör med de andra två? Dock skulle vi bli tvungna att ha Da vinci nerklippt då för jag tror inte att jag orkar med 3 pälshundar. En sobelfärgad tik på sisådär en 7-8 år vore nåt :)

Kenny och Da vinci drar igång med löpträningen igen på måndag. De har haft semester ;) Jag tänker vara slö ett litet slag till men funderar på att börja lägga om kosten då. Jag mår så mycket bättre när jag inte småäter och inte pressar ner en massa kolhydrater. Men jag vill njuta av sommaren lite till, äta lite glass och dricka mer vin ;)

Fina fina hundar. Det gör mig lycklig att ha dem. Verkligen lycklig. De är glada, energiska, härliga och rakt igenom snälla.
<3

Sist men inte minst. Ännu en av bilderna från bröllopet. Gillar att min tatuering syns. Jag gjorde den när jag var 18 år och arg. Nu är jag 26 år och fortfarande arg så den tatuering jag själv ritade och döpte till "En jävel till kvinnta" ;) passar än idag.

Mysig morgon

Kl 6 blev jag väckt av Elliot och sen dess har vi hängt uppe i soffan. Jag tycker om att vara uppe ensam med barnen. Melvin vaknade för en stund sen.
Jag är väl inte i bästa form efter några få timmars sömn men morgnarna är ändå riktigt mysiga.

Drömmen om sommaren glider oss ur händerna. Förra året tyckte jag att sommaren var kort, den fick ett abrupt slut och jag längtade efter i alla fall ytterligare en varm sensommardag som aldrig kom.
I år hann den aldrig börja. Jag hoppas att jag har fel? Men snart har Juli passerat och vi har väl på sin höjd haft 5-6 riktigt varma dagar? Jag har inte räknat. Men det känns verkligen inte som att vi fått uppleva någon sommar i år. 2 gånger har vi varit vid en badstrand med barnen. Två.

Jag tänker inte vänta på soliga dagar mer och låta ledigheten passera obemärkt. Nu är det vi som tänker om och vi ska fasen njuta oavsett väderlek!
Skogen står öppen förr oss med bär och svamp. Hundarna vill busa. Lunch ute i det gröna med regnkläder om vi så måste! :)
Da vinci älskar att bada oavsett!

Tjuvkik

Har fått se några bilder som otroligt talangfulla Hanna tog på vår dag. Jag blir så glad :)

Jag måste bara tänka bort att jag inte alls trivs med mig och hur jag ser ut. Bilderna förmedlar ändå känslan :) Och känslan är så fin att jag kan stå ut med att se mig själv på bild.

Utan Hanna och Johan hade vi inte fått i närheten av så underbara bilder. Tusen tack.

Lurigt väder

Törs man ge sig ut i skogen? Tror vi lugnar oss tills vi ser hur pass det har tänkt braka loss?

Jag är nöjd med mina ringar. Nöjd med allt. Jag kan faktiskt inte klaga på mycket alls ;)
Får se när namnbytet går igenom, då måste jag se till att få nya kort och komma ihåg att ändra på alla sidor på nätet.
Melvins förskola behöver få veta att han bytt namn också :)
Det är mycket nu ;)

Kissekatt

Tror att min katt saknat mig när jag var borta? Hon sitter här nu och ser lite småsur ut och när jag reser mig följer hon efter och pratar.
Fridolin tar det hela med ro, han slänger sig i soffan som en hund och kräver uppmärksamhet.
Gullkatter.
De hämnades vår frånvaro genom att klösa på tapeten. 8 år gamla fiskatter som fortfarande lever rövare. De välter blommor och far runt om nätterna som värsta tonåringarna.
När jag tänker efter så vill jag inte ha fler katter någonsin. Jag älskar mina katter men de är och förblir skadedjur. Hur söta och gosiga de än är.

Kommentarer

Jag har nu ändrat inställningarna för att kommentera. Allt är nytt här men jag börjar få kläm på saker.

Det är en ganska märklig känsla att vara nygift. Lite läskigt nästan? Vi hör ihop nu. På riktigt. Det känns som om vi just fattat ett viktigt beslut men samtidigt är det ju ganska komiskt för vi hörde ihop redan innan och hade väl knappast skaffat två gemensamma barn om vi tvekat det allra minsta på det? ;-) Skillnaden nu är att vi alla kommer att heta likadant, ärva varandra och skulle vi gå isär blir det enklare att dela på grejerna. Typ. Jag är en romantisk typ egentligen. ;-)

Det var underbart att få ha med hundarna på vår stora dag. Älskade jyckar. Gimli har vrickat sig/sträckt sig lite dock. Jag hoppas att det går över efter lite vila annars får vi strutta iväg till fröken veterinär!

Nu har jag tömt huvudet lite. Kanske kan jag somna nu då?
Sist men inte minst. Alla härliga ärliga underbara som var med oss igår, tusen tack. Direkt från mitt hjärta, jag är så glad <3

Trodde det mest var små barn som blev så här övertrötta?

Jag har legat i sängen i över en timme men har inte lyckats somna. Min gissning är att jag är övertrött? Min nyblivne make sover tungt bredvid mig. Barnen sover sedan länge.

Allt kring bröllopet snurrar i huvudet. Runt runt runt. Det är en sak jag inte riktigt kan släppa. Missförstå inte, bröllopet och det mesta omkring det var fantastiskt men det är en sak som irriterar mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska släppa det heller. Det vuxna vore väl att strunta i det, låtsas som att ja inte hörde och bara låta det passera. Men jag vet inte om jag är så jävla vuxen?
En människa förolämpade en annan gravt. Och den människan som blev förolämpad är någon som står mig mycket nära så det kunde i princip ha varit jag själv. För att säga sådana saker om mina närstående, helt ogenerat och öppet dessutom är inte okej! Det är att förolämpa mig också. Ett jävla övertramp. Känner att den här personen bränt lite väl många broar under det gångna året och faktiskt har de nog helt tagit slut nu och jag är en ö och personen i fråga kan inte simma. To bad.

Done

Läggdags.
Jag är så glad för alla som är här. Alla älskade vänner och vår familj.
Jag är nu gift med Kenny, världens bästa man!
Våra ungar har varit så söta idag. Alla tre <3 Elliot som nyss lärt sig säga Hej har sprungit runt och hojtat det till alla. Älskade unge.

Jag har ringen på fingret. Många grät men inte jag för jag gör inte sånt. Men det berör mig att se andra gråta även om jag inte kan själv. Mest kändes det att se Kenny stå där med gråten i halsen. Och att Nattis och Boppe grät. Älskade världens bästa.
Fast alla som tjöt ligger på plus ;) För det känns så härligt att vår vigsel berörde. Den var ärlig och vacker. Vår vigselförättare tillsammans med sjöutsikten kändes verkligen som vi.
Synd att en del var tvungna att åka hem, jag hade gärna haft alla kvar.

Hoppas att vi kan återvända hit och spendera fler kvällar på den här underbara ön :-)

Fru Buchholtz

Nu är det officiellt den 15/7-2012. Datumet vi pekat ut sen länge. För 3 år sedan var vårt första barn beräknat att födas och därför blir 15/7 vår bröllopsdag.
Täckningen här är som väntat. Det finns mer att önska där. Det är lite fuktigt och kallt. Jag ligger bredvid Melvin och trängs i en våningsäng. Mysigt kanske om jag inte var så förbaskat mörkrädd. Min modige 3-åring är bättre än mig på att tackla mörker och nya sovplatser ;)

Imorgon är dagen D. Jag kommer definitivt att gå sönder av stress. Jag hoppas verkligen att jag hinner känna efter och uppskatta dagen också. Det är trots allt vår dag. Vår stora dag. Dagen då jag sluter ett kapitel och påbörjar ett annat. Fru Buchholtz. Vi vårt oss. Ett. Enat. Enade. För alltid. Tills döden skiljer oss åt för fan!

Ska bli sir.
Vi grejjart.
Jag kan skämta hur länge som helst. Förminska, förlöjliga. Det är ändå vad det är. Jag är gränslöst förälskad i den här människan. Löjligt glad över att han vill bli min. Det är äkta och det är för alltid. Det är på riktigt och det är så stort så jag vet knappt vart jag ska gömma mig.
Älskade vackraste. Tiden nu är vår.

Söverbarn

Naturen här är fantastisk. Söver Elliot och hoppas på att kunna varva ner sen och njuta lite av allt det vackra.

Bröllopstankar

Det här är fritt saxat från nätet;

Gammalt skrock är något som följer med bröllopsplaneringen och då i synnerhet när det gäller brudens klädsel, alla har väl någon gång hört uttrycket

"Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått".
Det gamla för att påminna om det som varit, något nytt som symbol för det nya hon kliver in i, något lånat för att behålla vänner och något blått som symbol för hoppet.

Något blått får jag ta och lösa.

Läste även att bruden inte ska baka sin egen bröllopstårta för det bringar ptur :-o Jag skulle alltså ha googlat det här långt tidigare.
Läste dessutom att dubbelbröllop bör undvikas då endast ett av paren slutar lyckligt. Tur att bara vi gifter oss på ön på söndag då ;)

Ser en gammal svensk film med sambon nu. Inte många dagar kvar som sambo!
Inte mycket att klaga på faktiskt mer än att jag är så nervös. Men det hör till har jag fått höra så det är bra härda ut ;)

Cake-update

Det tar sig. Det känns ganska okej för tillfället. Det blir inte perfekt, men det kan det nog aldrig bli.

Där kom det!

Mitt huvud fungerar inte under stress. De första tre tårtorna gick bra men när jag skulle fixa den sista så var jag lite stressad och glömde att pensla locket med smör :-/ Så just när jag fått dit det och trodde att jag var klar insåg jag mitt misstag och fick slita bort hela skiten och kasta i soporna.

AS!

Tårtbakning och viktnojja. Bra kombo ;)

Det går lite för bra det här. Undrar när något går snett? Jag har fyllt tårtorna och spacklat med grädde. Fyllningarna räckte och resultatet är aningen snett men bra höjd. Anar att marsipanen inte räcker sen? Eller att tårtorna börjar svettas och blir precis kladdiga tills på Söndag?
Man kan tycka att jag borde göra tårtorna imorgon men vi ska åka tidigt och vara ute på ön där vi ska gifta oss för att förbereda allt så jag hade aldrig hunnit.

Jag känner mig nervös och stressad nu. Vill inte se ut som ett fetto på mitt bröllop men det kommer jag tyvärr att göra. Om jag inte lyckas banta bort 20kg på två dagar. ;) Nee! Viktnedgång tar jag nya tag med efter sommaren. Men just på söndag hade jag gärna sluppit se ut så här. Jag har mig själv att skylla, jag har ätit alldeles för mycket gott de senaste åren och rört på mig för lite. Därför ser jag ut så här. Det är en förklaring men ingen tröst direkt.

Nu äter jag fritt under mitt break. Det höll på att gå överstyr och ingen är mer förvånad än jag själv över att jag vinner över ätproblemen igen? Kanske har jag äntligen blivit vuxen och starkare?
Ändå längtar jag tills jag kan dra igång igen. Det är det sjuka. Det och att jag inte kan vara lagom. Lagom existerar inte i min värld. Antingen överäter jag eller så måste jag äta strikt.
Jag föredrar strikt för det ger mindre ångest och jag kan tycka om mig själv. Jag vet varför jag plötsligt hatar min kropp och mig igen, det är inte för att jag gått upp 10 kg. Jag har inte gått upp någonting tror jag, det är mitt huvud som luras. För nu äter jag allt och då är man tjock.
Alltså. Jag är fortfarande tjock. Det kommer att krävas tid och tålamod för att komma dit jag vill men jag är egentligen inte grotesk längre. Det vet jag men ändå skriker hjärnan, feeeettoooo!! Så fort jag ser mig själv i en spegel.

En liten svag röst inom mig viskar att jag borde kräkas varje gång jag ätit. Samma röst säger att jag inte är värd att äta alls.
Skillnaden mellan förr och idag är att den rösten har veknat och jag har rest mig. Den viskar, förut skrek den. Rev hål i huvudet på mig som bara läkte om jag hävde ur mig allt inuti min mage tills hela jag blev ren.

När jag äter strikt blir rösten ofta tyst och det är så skönt. Den har liksom ingenting att gnälla över ;)
Men jag är inte mer än människa och just nu vill jag strunta i kosten. Jag vill pausa. Tanken är god men egentligen blir det ju inte så bra när resultatet blir precis likadant nu som alltid. Ångest ångest ångest ångest.

Jaja.
Tårtbakning var det ja. Om man skulle ta och kavla ut lite vit marsipan. :)

Hundraser

I det nya numret av Hundsport fanns en väldigt bra artikel som tog upp det jag tidigare skrivit om nämligen hundrasernas arv. Att det kvittar om du har en Jackrussel i stan och aldrig ger den utlopp för sina instinkter, det är fortfarande en Jackrussel och den har fortfarande en vilja att jaga. Precis som den blivit framavlad för att vilja genom generationer, det är ingenting man som hundägare kan sudda ut genom att behandla den annorlunda eller uppfostra bort.
Precis likadant är det med hundraser som avlades fram för sin kamplusts skull. Även om man är "snäll" och även om man uppfostrar och ger den utlopp för all energi så är det fortfarande en kamphund med egenskaper som kan komma fram. Och en lös kamphund är farligare för andra hundar än en lös Labrador, precis som en lös Jackrussel i ett villaområde är farligare för grannens kanin än vad en Chinese crested kanske är.

Ska man skaffa en sådan hund måste man vara medveten om att den inte är som andra hundar! Det gör den inte till en dålig hund, bara en hund man måste vara mer försiktig med.

Personligen så tycker jag inte om att möta dessa hundar när jag är ute på promenad med mina. Jag skulle förmodligen aldrig låta mina hundar träffa en sån heller, jag kanske är en fegis? Jag tar bara inte risken för en vanlig hund har inte en chans mot dessa perfekta slagskämpar.

Utlämnande

Just skrivit några få rader som ska bakas in i vigselakten på Söndag. Vi valde till sist att inte säga något långt själva då det kändes för utlämnande. Vi har egna personliga löften men vi väljer att ha dem mellan oss två.

Men vigseln lär bli känslosam oavsett och det känns svårt. Jag håller helst dessa "svaga" känslor inombords men på Söndag är jag inte helt säker på att jag kan det.

Jag älskar min karl. Det känns nästan overkligt att jag tycker om honom så mycket så det ska ändå bli härligt att gifta sig. Han är den första jag vill berätta saker för och den jag vill uppleva så mycket med. Vi skulle enkelt kunna hyra en stuga i någon skog någonstans mitt ute i ingenstans utan elektricitet och vara där i ett par veckor. Bara prata, vila, vara och andas tillsammans utan att känna någon som helst tristess.
Han är min favoritmänniska. Mitt eget hemma personifierat.

Sent(tidigt?)

Vänner .
Det är något alldeles speciellt och jag är så glad att jag har er.
Så lyckligt lottad och tacksam för alla mina vänner.

En natt senare ligger jag nu här den här tidiga morgonen. Vi behöver inte anstränga oss, det räcker att bara vara.

Nervositeten stiger inför vår stora dag som obarmhärtigt närmar sig. Jag gifter mig. Blir hans fru. Vuxet och lite overkligt? :)

Fru Buchholtz

Det tog sin tid att komma fram till beslutet att ta min blivande makes namn. Jag känner att jag ÄR mitt nuvarande namn på många sätt och min personlighet gör att det tar emot att "underkasta" mig och ta min mans namn bara för "att man ska"... Jag vill inte heller att mitt familjenamn dör ut.. Men mina systersöner har det namnet.

Det avgörande blev att jag tycker att Buchholtz är ett fint namn och jag vill heta samma som Kenny. Att han inte vill ha mitt svenssonnamn har jag full förståelse för. Jag hade inte tagit hans namn om han hetat något i stil med Johansson eller Andersson heller.

Det känns även som en bra markering för min nystart. Mitt och vårt nya kapitel som förenade.

En annan farhåga har varit om vi i framtiden skulle separera och våra barn bar hans efternamn medan jag nog vill byta.. Men nu har jag fått löfte om att barnen i sådana fall ska ha bådas namn.

Jag är inte pessimist, jag skulle hellre säga realist. Man ska inte vara så förbaskat naiv och tro att livet är skimrande för all framtid.
Okej. Kanske lite negativ.
Men hellre det än naiv.




Nu är vi iväg på en för sen akut ringshoppingtripp! Japp. 5 dagar innan dagen D.

Nu är de här!

Äntligen. Som vi har väntat. Idag åt vi kantarellmackor till kvällsmat med purfärska små sommarkantareller på. Underbart gott och helt klart värt min krashade mage efteråt :)

Vi var iväg hela familjen och hade en mysig stund i skogen. Jag älskar min familj, vi har tre barn som bara är alldeles underbara. Jag är mamma till två av dem men vi är familj allihopa oavsett.
Hundarna sprang som galningar och njöt av att få vara lösa.


Nu är det bara några dagar kvar till vår stora dag. Det är ofattbart och jag stressar sönder inuti. Blir precis oduglig och ingenting fungerar. Jag kan inte planera, förbered. Inte tänka alls, allt är bara en sörja i mitt huvud. Så jag förlitar mig på att min kära blivande man har huvudet på skaft.


Till sist. Extrema mammor på 3:an föe mig illamående.
Jävla människor.

En klibbig Söndag

Idag hade vi Kennys sida av familjen här för att fira Melvin. Han blev väldigt glad och uppspelt men till sist bad han om sin napp och satte sig i soffan och somnade mitt i kalaset ;) Det är tufft att festa i dagarna två!

Vi blev överraskade med en tidig bröllopspresent från Kennys "mormor" ja, barnens farmors mamma. Egentlgen är det inte mer avancerat än alla andra moderna familjer där man är 7 föräldrar istället för två. Vi fick iaf en kolsyremaskin, grymt bra! Nu kan vi bubbla vårt eget vatten istället för att släpa hem dyrt vatten från affären. Bra för vår plånbok och bra för miljön.

Jag har svettats större delen av dagen och huvudet värker av spänningen i luften.. Varför kan det inte bara braka loss? Rensa luften lite.. Imorgon måste det vara lite lättare luft annars vet jag inte vad jag gör.

Känner mig stark idag. Starkare än på länge. Det är en sak jag börjat att inse och det är att jag har inte valt det här, det är något jag drabbats av men det definierar inte mig. Det är inte jag.

Vår lilla kille

Igår firades vår Melvin. Han blev så glad för sin tårta och alla presenterna. Han var precis speedad hela dagen, hög av socker och överlycklig.

Det känns märkligt på ett sätt, att min lilla bebis är en burdus 3-åring. Men samtidigt känns det som att han alltid funnits så då är det mindre märkligt att han växer.
Han är en intelligent fantastisk liten kille som ofta imponerar på sin omgivning.

Idag är vi trötta och sega. Vi körde fullt ös igår. När gästerna gått hem mötte vi upp Nattis och Boppe för ett kvällsdopp och bus vid en sjö. Sedan avslutade vi med att grilla, barnen var vakna till sent och sen pimplade vi vin till sena natten. Väldigt trevligt :) Men idag är jag helt slut.
Snart ramlar kalasfirarna nummer två in. Efter det kalaset ska vi bara ta det lugnt och göra så lite som möjligt.

;)

Slagit in den sista av Melvins presenter. Det blev inte snyggt men jag vet att han kommer att bli väldigt glad för den här!

LCHF

Jag saknar LCHF. Mer än jag kunnat ana. Det är ganska konstigt egentligen, i ett halvår åt jag enligt lchf more or less och nu äter jag normalt inför bröllopet för att kunna äta vad jag vill då. Men också för att det är sommar och jag behövde ett break. Jag vill kunna äta glass och fika och hela tiden behöva tänka vad ska jag äta när alla andra äter det där?

Men nu då. Jo. Min mage har fullständigt ballat ur, den gillar inte gluten längre. Jag småäter precis som innan jag började med lchf och jag kan fan loooova att jag gått upp i vikt.
Jag har bestämt mig för att inte väga mig på ett tag. Bra val just nu känner jag.

Jag saknar att inte behöva vara sugen på saker hela tiden utan att egentligen veta vad. Jag saknar att äta med gott samvete. Jag saknar att känna att jag lever rätt och att det är på väg åt rätt håll. Jag saknar att kunna säga nej till socker.

Jag vill ha struktur och kontroll. Det här är bara botten och det visar igen hur av eller på jag är. Det finns inga mellanting för mig, lagom är ett jävligt bra ord men för mig fungerar inte det!

Jag kör så här ett tag till. Juli ut kanske? Sen är det avgiftning som gäller. Max 20gr kolhydrater om dagen och mycket träning så kaaaanske kanske vågar jag väga mig i slutet på augusti. Bra deal?

Mmmm

Undrar vad jag gjort för att förtjäna grillad flankstek två gånger på en vecka?
Jag vet. "Kött-på-grillenfoton" är ganska trista och lite oaptitliga men jag kunde inte låta bli.

Köttet är marinerat i samma vin som vi dricker ett par glas av.

Annars spenderas kvällen med tårtbak för imorgon fyller min son 3 år. Underbara unge!

Familjelivssajten upprör igen

Yttrandefrihet är en god tanke men i praktiken vet jag inte? När så korkade människor med rentav skrämmande åsikter får lov att vädra sig på internet?

Jag har suttit och läst en forumstråd där trådstartaren drar paralleller mellan intelligens och övervikt.
Hon menar att nästan alla utvecklingsstörda, svagbegåvade är fula och feta. Och att de flesta feta "normala" också är lågt begåvade och att det är naturens egna sätt att rensa ut för att ingen ska tycka att de är attraktiva och vilja ligga med dem.
Hon menar dessutom att om det skett på naturligt sätt och två med downs syndrom "parar sig" (hennes ord, inte mina) så skulle barnen dö. Idag tas de om hand av "normala" istället. Men tanken är ju att de ska dö för defekta människor ska inte föra sina gener vidare.

Hon menar att människor är just fula och feta för att de har dåliga gener och inte ska få skaffa barn.

Jag vet inte om det är läge att skratta åt det hela eller om man ska lägga ner energi på att bli arg? Det fullkomligt skriker okunskap och hon är väl inte vad jag skulle räkna in som den vassaste kniven i lådan (utefter vad hon skrivit)........

Alla dessa smala idioter då? Snygga idioter? Det finns gott om dem också likväl som det finns smarta fetton.
Fula mycket intelligenta människor. Jag behöver egentligen inte ens rabbla upp det för de som eventuellt läser det här tror jag fattar min poäng ändå.

Så varför hänger jag på Familjeliv ibland? Egentligen är det idiotiskt. Men så är jag ju ganska överviktig också så jag är väl inte så smart förmodligen.

Njuter

Idag har jag bara umgåtts med mina tre grabbar. Jag älskar att vara mamma. Det är verkligen det bästa beslut jag någonsin fattat.
Visst. Det är skitjobbigt mellan varven och vi hinner knappt andas. Jag får säkert magproblem snart för jag får alltid kasta i mig middagen.
Men de är ju så goa! Så härliga.

Melvin fick vara uppe lite extra ikväll för att han städat sitt rum så han sitter där inne och leker nu. Helt inne i sin egna lek. Det är han ofta, han har lötid varit bra på att sysselsätta sig själv. Nu är det hög tid för läggdags, Elliot sover sen två timmar tillbaka. Men jag vill bara sitta här en liten stund till och se på när mitt lilla stora fantastiska barn leker för sig själv.
Han har blivit så stor, jag vet inte när det hände?

På sätt och vis är det sorgligt. Jag har missat så mycket, varit uppe i mig själv och bara haft precis så mycket ork att jag kunnat fortsätta orka andas. Så ja missade kanske lekstunden i parken som han istället hade med sin pappa. Läggningarna. Uppesittarnätterna med feber.

Men det ska bli ändring. Mamma är här nu. Jag känner det. Jag är på väg tillbaka.

Klantskalle

Jag blir så trött på mig själv! Skulle flytta en orkidé som just slagit ut. Jag älskar mina orkidéer och är ganska rädd om dem... Så hakade den sneda stängeln fast i en annan blomma och så gick den av :-( Det där är en olycksblomma tror jag! Från första stund så har den råkat ut för tråkigheter. När min kära sambo gav mig den för två år sedan var sen otroligt vacker med hängande stänglar fulla av blommor. Vår katt Fridolin välte den i golvet första dagen så att den gick sönder!

Himla oflyt.

Nystart

Jag har länge velat fram och tillbaka. Inte vetat vilket ben jag ska stå på. Sedan 2007 har jag bloggat på samma ställe men då det under en längre period krånglat med blogg.se så kände jag för en nystart och varför inte då med mitt nya namn?
Om 1,5 vecka gifter jag mig nämligen med min stora kärlek och blir hans fru. Fru Buchholtz.