Jag hade precis gått upp när jag läst färdigt för Melvin, Kenny låg kvar där nere. Melvin är ganska mammig så när jag hörde ett barns gråt som ropade på mamma så trodde jag att det var Melvin..
Det slutade inte på en bra stund så jag skulle ner för att titta till honom, då hör jag att det kommer från trapphuset! Harig som jag är så ber jag Kenny gå ut och kika.
I trappen hittade han en 5-årig liten pojke vars föräldrar var borta. Det tog en stund för Kenny att lugna honom och att få honom att följa med in till oss istället.
Det tog inte någon jättelång stund tills föräldrarna kom. De hade lämnat pojken och åkt båda två för att handla... Han var ute och lekte tydligen och de hittade honom inte...
Alltså. Lilla vän. Han var helt förtvivlad.
Jag skulle aldrig göra så. Vem gör så?
Helt otroligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar