Det tog sin tid att komma fram till beslutet att ta min blivande makes namn. Jag känner att jag ÄR mitt nuvarande namn på många sätt och min personlighet gör att det tar emot att "underkasta" mig och ta min mans namn bara för "att man ska"... Jag vill inte heller att mitt familjenamn dör ut.. Men mina systersöner har det namnet.
Det avgörande blev att jag tycker att Buchholtz är ett fint namn och jag vill heta samma som Kenny. Att han inte vill ha mitt svenssonnamn har jag full förståelse för. Jag hade inte tagit hans namn om han hetat något i stil med Johansson eller Andersson heller.
Det känns även som en bra markering för min nystart. Mitt och vårt nya kapitel som förenade.
En annan farhåga har varit om vi i framtiden skulle separera och våra barn bar hans efternamn medan jag nog vill byta.. Men nu har jag fått löfte om att barnen i sådana fall ska ha bådas namn.
Jag är inte pessimist, jag skulle hellre säga realist. Man ska inte vara så förbaskat naiv och tro att livet är skimrande för all framtid.
Okej. Kanske lite negativ.
Men hellre det än naiv.
Nu är vi iväg på en för sen akut ringshoppingtripp! Japp. 5 dagar innan dagen D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar