Efter regn..

Mår redan bättre, tack vare en otroligt bra människa och tack vare att jag valde att utsätta mig själv för jobbigheter trots att jag har en dålig dag. Det är ett ständigt vägande av för och nackdelar, det gäller att veta när man behöver inse sina begränsningar och backa och när det är läge att pressa lite för att komma framåt. 

 Igår hade jag aldrig klarat av att somna om jag inte hade haft min medicin. 

Fick jag byta liv med någon som är frisk och fungerande, som klarar av ett normalt liv så skulle jag göra det direkt. Det är dit jag vill, dit jag förhoppningsvis är på väg men just nu känns vägen dit lång. 

Jag är inte ledig.

 Jag är sjukskriven.

 Inte för att jag är lite deppig, lite ledsen och arbetslös utan för att jag bara knappt fungerar. Knappt orkar livet. För att det inte finns något annat alternativ eftersom att jag inte klarar av livet. Eftersom att jag får ta lugnande för att gå och köpa mjölk eller hämta på förskolan. Därför. För att ångesten tar över och gör mig svimfärdig. Därför.

Så gör mig en tjänst och sluta säg att jag har så gott om tid som om det vore något bra, som om jag hade tur.