Pulvermos stod och knackade på vår dörr men där fick vi sätta ner foten, någon måtta på eländet får det faktiskt vara!
Jag kommer att bli tvungen att sänka kraven på mig själv som den där perfekta mamman som gör det mesta från grunden. Tid kommer helt enkelt inte att finnas till det, eller ork.
Jag kommer högst troligt att vara sjukskriven även då, till att börja med ska det göras en utredning som tar tid och sedan får vi ta det som det kommer. Därefter när jag är "frisk" eller mår bra eller vad man ska säga så ska jag plugga.
Men hösten blir annorlunda ändå för det händer en hel del saker kring Kenny som kommer att ställa högre krav på mig att orka.
Stundtals är jag livrädd men jag väljer att fokusera på fördelarna och de är väldigt många. Jag klarar det mesta om jag måste, frågan är bara vad det kommer att kosta i mående. Men det är oavsett värt det.
Jag kommer att få sluta plocka tusen liter svamp och rensa halva nätterna. Kanske inte plocka lika mycket bär heller eller göra all sylt och saft från grunden. Inte laga mat i en timme varje dag med massor disk utan istället laga enkel mat som mättar. Min energi behöver läggas på andra saker som att orka leka med barnen och dra runt hushållet.
Kenny kommer med andra ord högst troligen inte att finnas här för oss så mycket efter sommaren utan det är jag och barnen.
Det kommer att bli bra. Det måste bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar