Min kropp mår inget vidare. Blir jag sjuk nu blir jag arg på riktigt! Hela familjen har i tur och ordning haft influensa, bara jag kvar. Men jag hade sluppit. Och imorgon ska jag till lilla hästen...
Så det så. Om jag så ska behöva proppa mig full med voltaren.
Sjuk i stallet påminde mig om en gång när jag var hos världens bästa häst. Jag var väl kanske 15? Red ut på Rustibus ensam i vanlig ordning och fick tokhög feber mitt under ridturen och bara segnade ihop... Och vad gör då min kloka fina kille? Han som man alltid fick hålla in, som tog varje chans att ta bettet, sänka huvudet och sticka iväg i pepprig galopp skrittade lugnt och försiktigt hem med mig. Allt jag behövde göra var att sitta kvar där uppe med långa tyglar och hålla mig i manen medan han bar mig hem.
Åh vad jag saknar den där lilla gula ponnyn. Han var så härlig och vi kände varandra utan och innan ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar