Jag har som jag nämnt tidigare något av ett katastrof-tänk inom mig. Förvänta dig alltid det värsta så kan det bara bli bättre har gått över styr.
Igår kunde jag inte sova för att jag låg och funderade på hur ofattbart hemskt det skulle vara om jag och Ester var ute på promenad med Grimm och Elliot och blev påkörda av en bil. Att den olyckan inte känns helt orimlig eftersom att bilarna åker väldigt fort på den där smala slingriga vägen där så många motionärer och ryttare uppehåller sig.
Man kan kanske tycka att vi borde hålla oss borta från vägen? Problemet är att för att ta oss till tex terrängbanan med alla roliga hinder som är uppbyggd för hästar så måste vi rida på vägen.
Grimm står i ett stall som bokstavligen ligger i en korsning och för att ens ta oss ut till hagen så måste vi korsa vägen.
För att ta oss någonstans alls måste vi gå på vägen.
Och rent krasst så har vi all rätt att nyttja vägen! Precis lika mycket rätt som de respektlösa bilisterna.
Så därför borde de som kör för fort börja visa mer hänsyn för oss andra. Så kanske jag slipper drömma mardrömmar om trafikolyckor och risken skulle minskas något oerhört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar