Just det. Med massor vila så försvann suset i skallen och nu börjar jag bli redo för en stalltur.
Det är något speciellt med höstens kalla luft och sprakande färger. Det känns som att jag kan andas igen. Underbart.
Om man kombinerar höst med vänskap, hund och en stor snäll häst? Ja då kan det inte bli mycket bättre.
Det är befriande att sitta på en stark häst och följa med på en tur. Ett samspel. Som jag saknat det sen jag blev mamma och la mig själv åt sidan för en stund.
Det är tid för att plocka fram mig själv igen och jag har så sakteliga börjat.
Det trodde väl ingen att man går igenom att bli förälder oförändrad? Absolut inte! Man ändrar fokus på livet, omvärderar allt och blir vuxen på riktigt.
Jag tappade lite bort mig själv en stund. Det händer.
Och det får vara så men till slut behöver man kombinera föräldrarollen med att bara vara sig själv och göra saker man mår bra av ensam.
Sen om det är träning, ridning, knyppling eller kanske läsning? Det spelar ingen roll. Poängen är att ge sig själv tid. Det tror jag gör att man blir en ännu bättre förälder sen.
På tal om mognad.
En annan förändring med mig är att jag vägrar att krusa andra. Vill man träffas så ses man. Är något fel så kan man säga det istället för att ge små pikar och då ska det finnas en verklig anledning och inte en massa fjant annars ligger problemet uppenbarligen hos dig själv och då kan du jobba med det i tystnad.
Min dörr är öppen dygnet runt för mina vänner men man får ta seden dit man kommer.
Här har vi djurhår högt och lågt. Disken kanske inte alltid är gjord. Barnen är högljudda.
Men det finns alltid en kopp kaffe och tid har vi gott om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar