Försöker fokusera på bra saker nu. Det är inte helt enkelt när vikt och mat tar över precis allt. Känner mig som en obetydlig blöt fläck. Helt värdelös och fetare än någonsin.
Så jäkla tröttsamt. Jag börjar tappa lusten att kämpa mer nu. What's the point?
En sak är säker. Mina barn ska inte växa upp med en mamma som har vågen bredvid tallriken och väger allt hon äter. Som ständigt pratar och tänker på att äta. Eller att inte äta snarare.. Been there, done that.
Men det börjar kännas hopplöst. Vad fan krävs egentligen? Jag gör rätt men ändå blir det fel.
Fina skruttungar. Melvin och Elliot förtjänar det bästa jag kan ge dem. De är två fantastiska pojkar. Oerhört kompetenta.
De är det enda som håller mig uppe nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar