Kväll.

Ensam hemma. Eller ja, ensam är man aldrig riktigt här med två reptiler, två katter, två hundar och två barn ;-) Så korrekt vore nog snarare att skriva att Kenny inte är hemma.
Sorgset. Tomt.
Men så behövligt för han är iväg på roligheter!

Nackdelen är att min kontrollhjärna inte kan sova förrän han kommit hem och jag är redan svintrött!
Det blir tufft när grabbarna är tonåringar. Jag kommer att bli den där jobbiga föräldern som tänder lampan i hallen precis när de kliver in genom dörren och sniffar på deras andedräkt och synar deras gång!
Men mest är jag förstås orolig för allt hemskt som kan hända. Olyckor tänker jag då på främst.

Jag har haft en bra kväll. Ett par glas vin tillsammans med Nattis. I 20 år har jag känt henne och hon är mer som en syster än en vän egentligen. Jag antar att det blir så när man växer upp tillsammans och går igenom så pass mycket som vi gjort.

Nu funderar jag på om jag orkar duscha. Jag borde göra det. Inser också att jag verkligen saknar Kenny och hur jävla glad jag är för det. Att jag efter två barn och med en vanlig vardag tillsammans fortfarande saknar honom på riktigt när han är iväg. Är inte det här på riktig så vet i fan vad som är det? ❤