Jag vill nästan be världen om ursäkt men inser snabbt att det förmodligen bara är två personer som överhuvudtaget märkt att något är annorlunda med mig.
Jag behöver mycket bekräftelse och närhet av Kenny men jag orkar inte ge honom något tillbaka.
Jag orkar inte vara trevlig. Inte bjuda till och muntra upp.
Det pågår så mycket under ytan nu .
Känner mig som en dålig vän och en urtrist fru. Dåligt humör och ingen ork. Fantastiskt.
Positiva klubben.
Ska jag tvinga fram något positivt så får det vara att jag hållit mig till det jag bestämt mig för att äta idag. Jag har lagt undan mobilen och bara varit med mina barn, kramats och pratat. Och så har jag vunnit ett presentkort i en bloggtävling :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar