lördag 10 november 2012

Åsikter

Något som kommer med att bli vuxen är väl acceptansen i vem man är, inte sant? Jag har ofta känt mig utanför och lite annorlunda. Jag har haft få men oerhört nära och bra vänner.
Jag har förstått att många irriterar sig på att jag inte kan hålla käften! Att jag är "hon den där som tycker så mycket".. Men det är för mig ingenting negativt. Tvärtom. Vem vill vara den där som bara följer strömmen och sitter tyst och nickar?
Döda fiskar följer strömmen.

Ibland har jag fått känslan av att mina vänner i sociala sammanhang är rädda för att det ska uppstå en diskussion mellan mig och andra bekanta. Men var i det är det farliga? Jag förolämpar ingen, jag tar inte till personangrepp jag talar bara om att jag tycker annorlunda och det måste man väl få göra?
Jaa tänker alla. Men är det sant då?
Egentligen?
Varför är jag isf den jobbiga som tycker för mycket?

Alltså jag skiter i det. Verkligen. De som känner mig på riktigt, som vet vem jag är vet att jag är en omtänksam och bra vän. Jag gör vad som helst för mina vänner och jag är snäll.
Problemet med det här är att man som kvinna i dagens Sverige inte får säga vad man tänker. Vi ska snällt hålla med, sitta med benen i kors och le. Gör man inte det blir människorna runt omkring obekväma. Helst ska vi kasta ut några bilder på facebook också där vi ler lite fint, spärrar upp ögonen och särar lite på läpparna shotar uppifrån och ser inbjudande och väna ut. Och så ska vi vara korrekt svenska och gilla läget liksom. Gör vi inte det så är vi antingen konstiga eller arga. Och arg! Det får man fasen inte vara som tjej, då är det bäst att man skriver in sig på psykakuten.

Ser ni problemet? Jag tycker att man ska stå för sina åsikter och vad är meningen med att träffa andra människor och samtala med varandra om vi bara ska pleasa varandra hela tiden? Om man måste hålla med eller fint var tyst för att inte göra någon obekväm?
Bara för att vi tycker olika betyder inte att jag dissar hela människan. Du bara tycker fel och det är förstås tråkigt men det är ingenting jag dömer ut någon för (så länge vi inte pratar rasism för då är du rökt)

Vet inte vart jag vill komma egentligen.. Jag tycker bara att det är för jävla tråkigt att man blir utdömd för att man (jag) inte alltid följer strömmen utan faktiskt tycker saker och inte är rädd för att säga det också.

Godnatt kära vänner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar