Jag kan inte sova för jag ligger och tänker att jag kan dö ifrån mina barn. Läser bloggar om mammor med cancer, barn med cancer och så gråter jag. Hur sjukt?
Senast nu läste jag en blogg skriven av en mamma som dog förra året, hon blev diagnosticerad med inflammatorisk bröstcancer medan hon var gravid. Cancern spred sig senare och efter lite mer än ett år dog hon och lämnade sina små barn efter sig. Hon såg så ung och frisk ut, så vacker tillsammans med sina fina barn. Varför drabbades hon?
Tanken på att inte få se mina fina pojkar växa upp gör så ont! Samtidigt inser jag att jag är helt knäpp för jag har ingen dödlig sjukdom, jag är bara så rädd. Det är en ganska orealistisk rädsla ändå för det drabbar inte alla, det drabbar några få..
Varför i hela helvetet drabbar cancer bra människor som vill leva? Människor med ambitioner. Friska sunda goda människor drabbas och tas ifrån oss. Varför?
Allt medan missbrukare av olika slag kan leva och bli gamla trots att de ta mig tusan gör allt för att slippa. Vart finns logiken?
Ta den där gubben i min närhet som är en rakt igenom ond människa. Han har orsakat så mycket ont och han tar inte hand om sig, har väl aldrig gjort. Röker och super men likt förbannad lever han?
Medan andra som tränar, dricker med måtta och håller sig sunda drabbas av någon skitcancer och rycks ifrån sina nära och kära alldeles för tidigt.
Kan det inte få finnas lite rättvisa åtminstone?
Fan! Jag hatar cancer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar