Då och då läser jag i bloggar och på facebook om människor som tittar på barnfilm. Det här fenomenet förbryllar mig då jag själv ser det mer eller mindre som snäll tortyr att tvingas titta på barnfilm. Det här är alltså inte människor som har barn i rimlig ålder för att vilja se dessa filmer utan alltså folk utan barn eller med bebis eller tonåringar.
Jag förstår inte grejen? Det är barnfilm. Tecknat/animerat dravel ofta med väldigt stereotypa roller och löjliga förutsägbara slut.
Jag ser förstås en del barnfilm tillsammans med våra barn, det ger mig några minuters paus och jag kan käka lite popcorn med dem i soffan och ibland ha en mysig stund och ungarna älskar det. Men skulle jag och Kenny sätta på tex Shrek ensamma? Näe!
Kanske är det så att vi så att säga fyller vår kvot tillsammans med barnen och därför inte har ett behov av dessa filmer när barnen sover? Fast jag har inte valt att se barnfilm sen jag slutade att vara ett barn. Det är ju inte bra .. Kan man verkligen tycka det på allvar om man är vuxen?
Då lyssnar jag hellre på en bra feministisk podcast, läser en bok, aftonbladet, bloggar, kollar facebook, ser gamla avsnitt av Ally Mcbeal eller ungefär vad som helst utom att se just barnfilm ;-)
Kanske är det samma personer som ensamma sitter och ser en gammal disney som sedan skrattar brallorna av sig till Sällskapsresan och Göta kanal? ;-) Waste of film säger jag. Men alla är vi olika och tur är väl det. Själv dreglar jag över heta vampyrer, något även tonåringar gillar så jag ser inte mig själv som speciellt vuxen.. Man har väl olika intressen helt enkelt och själv avskyr jag barnfilm och trist humor som tex Yrrol.
Amen gäsp!
För övrigt denna lördag (anteckna nu) så har jag bakat, lagat svingod ryggbiff, badat hundar men inte tvättat några fönster eller dammat enligt planen så summa summarum, fy på fröken Buchholtz!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar