Kenny försöker få två övertrötta pojkar att somna medan jag gjort en halvsjaskig dukning och låter köttet vila , potatisgratängen står klar på eftervärme och ölen blir varm.
Vår härliga middag på tu man hanf kommer vi att få äta halvljummen och vi har inte ens en duk på bordet.
Men.
Det bästa är att jag bryr mig inte! Det är okej. Det viktiga är att vi faktiskt sätter oss ner och äter den där maten tillsammans, pratar med varandra och ser varandra.
Men fine. Jag behöver köpa bordsdukar. Pronto. Jag har inte märkt förut att jag saknar det ;-) Jag tänkte först, åh vilken mysmiddag.. Sen såg jag bilden jag nyss tog med alla dess brister. Haha!
Jag har sagt det förut, man får uppskatta det stora i det lilla.
Imorgon dricker jag morgonkaffe på golvet bredvid Grimm igen. Underbara hästskrälle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar