Usch

Jag hatar mansgrisar. Jag hatar synen många har på kvinnor. Hur kvinnor framställs som idioter, som flamsiga tonåringar. Kvinnor som inte klarar av att borra. Eller någonting alls mer än baka och stryka kläder typ.

Alltså jag blir så förbannad.

Kvinnor. Mjuka. Snälla. Välartade. Tysta. Givmilda godtrogna härliga ärliga.
Män. Hårda. Tuffa. Tar plats. Styrda av sin sexualitet och därmed fråntagna ansvar.

Det där gynnar ingen! Varför kan inte män få vara känslosamma, öppna och härliga utan att då klassas som fjollor? Och varför är de egenskaper vi bestämt är manliga bra medan de vi kallar kvinnliga är dåliga?

Och varför är det så svårt för många att se sambandet mellan hur vi kvinnor blir behandlade som vuxna och hur vi behandlar våra barn? Allt handlar om vad vi ger dem för ramar att leva inom. Om vi från början lär alla våra barn att du är en tjej och du ska uppföra dig så här och du är en kille så därför ska du göra så här så kommer självklart de allra flesta ungar att snällt ställa sig i ledet.

Men var finns utrymmet för personligheten? Kan man helt låta sitt barn få utlopp för den om man samtidigt nekar barnet så många nyanser? Om man från en pojke skalar av alla typiska "tjejegenskaper" och tydligt visar genom tv-program, böcker, andra barn, kläder och annat att så här ska du vara, det här är okej. Tror du inte att han formas?

Det sociala arvet är starkt och även om man som jag och Kenny ständigt strävar efter jämställdhet inför våra barn och att ge dem hela färgpaletten så får de så klart intryck från andra håll.. Men det är viktigt att alla gör vad de kan för att förebygga stereotypa könsroller, för att ge våra barn chanser att få vara bara barn och inte uppdelas efter sina kön.

Det många missar är att det visst handlar om den där rosa tajta tröjan med glitter på. Det handlar om den för att det inte vore okej i mångas ögon om min son hade den även om han älskar glitter. Det handlar om de söta kaninungarna på tröjorna på tjejavdelningen och monstren på killavdelningen. Inte enbart. Så klart men det är en del och det är del vi lätt kan påverka..

Om man vill ha ett jämställt samhälle i framtiden måste vi ju börja någonstans och eftersom att våra barn är vår framtid... Så ja. Givetvis börjar vi med att öppna upp för dem, ge dem alla möjligheter som finns att erbjuda.