Ensam kväll

Känns som att jag oftast spenderar kvällarna så här. Ensam.
Tankarna får vandra på gott och ont. Jag tänker så här, spelar det egentligen så fasligt stor roll hur folk ser ut? Kanske borde man försöka att inte fokusera på kroppens utsida hela tiden utan istället se till insidan. Det är där alla viktiga delar sitter som hjärnan och hjärtat.

Jag är ytlig till viss del det erkänner jag. Utsidan är inte helt meningslös. Jag tycker inte att man bör gå och handla i smutsiga mjukisbrallor och jag vill att alla tvättar håret på regelbunden basis. Men jag försöker att inte recensera varenda människa jag möter.

Mina barn har fått stå för det positiva idag. Melvin älskade min köttfärssås och Elliot har pussats massor. Vi har badat, läst böcker och lekt. Mina goa ungar! Utöver dem har det mesta känts skrutt! Blir irriterad på Kenny och känner mig som världens sämsta fru. Mest arg på mig själv för att jag inte håller måttet, men också för att jag låter mig påverkas av alla dessa saker som egentligen inte är viktiga.

Som ätstörd är det en ständigt pågående process att hålla sig på banan. Ibland blir jag bara så jävla trött på den uppförsbacke min omgivning ger mig.