Satt och tänkte efter en stund. Sen Elliot föddes så har vi haft barnvakt till båda över natten en gång! En enda gång och då var vi inte ens tillsammans för Kenny var på svensexa.
Det är inte så konstigt att vi börjar känna oss trötta...
Det får bli ändring på det här nu. Jag sätter alltid barnen först och deras mående är förstås första prioritet för oss men de mår inte dåligt av att vara med morfar och Majsan eller farmorn. Däremot mår jag/vi dåligt nu när ingen av oss har ett uns energi kvar. Vi är så slut.
Jag orkar inte vara en tålmodig och kul mamma nu. Elliot sov en timme nu sen har jag i en halvtimme försökt söva om men gav till slut upp och nu ligger jag i soffan med ungen på mig igen. Alltså jag dör. På allvar. Det här är inte mänskligt.
Nu ska ungarna skolas in hos morfarn också och sen ska de lämnas bort .. Tror det gör dem gott att få leka med andra också. Men framför allt skulle det göra oss gott att få lite jävla andrum någon gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar