Http://joelisacadam.blogspot.com
Läs i arkivet.
Jag har slutat tjuta nu. Men herrejösses. Såg man Sofias änglar? Där var det en stark kvinna vid namn Elisabeth som hade cancer. 3 barnsmamma och före detta träningsfreak.. Jag har följt hennes blogg i snart ett år, följt varje steg i hennes sjukdomsförlopp. Någonstans hoppades jag på ett mirakel men idag skrevs bloggens sista inlägg och det gjorde mig så ledsen. Samtidigt blev jag lättad?? För hennes lidande är över.. Konstig känsla.
Hur står man som mamma ut med vetskapen att man kommer att dö innan ens barn blivit vuxna? Att man kommer att missa studenten, att bli farmor, att se dem lyckas.. Jag förstår inte det.
Elisabeths resa är slut men hon var en fantastisk inspirationskälla som levde livet dag för dag. Hon gjorde skillnad.
Läs hennes historia.
Nu ska den här sjuka mamman(dock inte dödssjuk tack och lov) släpa sitt feta arsle ner till Ester. Jag behöver andas. Jag behöver pausa. Ingenting är bättre då än kravlöst umgänge med Ester.
Eller Nattis. Men den privilegierade bruttan är utomlands :)
Elisabeth.
Du inspirerade mig. Gav mig en annan syn på livet. Jag kommer aldrig att glömma dig.
Vila i frid.
Åh fy :( Nu blev jag även påmind om Linda, en annan mamma med cancer vars blogg jag följde tills hon somnade in. Också en stark kvinna, jag blir så otroligt imponerad av styrkan i de här människorna, förbannad för att de inte får leva och se sina barn växa upp. Det gör ont i mig att läsa om hur någon kämpar så hårt, nästan förgäves :( även om varje extra dag är värdefull. Det är när man läser om sånt här som jag önskar att jag kunde trolla, utföra mirakel eller åtminstone kunna göra någon som helst skillnad..
SvaraRadera