Inatt kunde jag inte somna. Jag hade panik och ville slita av mig skinnet. Gräva ett djupt hål i bröstet och gröpa ut det som sved. Mycket underhållande. Min kära make var som tur var vaken så istället för att gräva hål i min kropp såg vi på Modern family och kramades tills det värsta blåst förbi.
Jag låg och tänkte att alla tycker illa om mig och att ingen vill träffa mig. (så ni som verkligen tycker illa om mig kan ju gotta er nu och tänka att jajamensan!)
Mina föräldrar, svärmor, syskon, vänner... Jag tänkte att alla dem är missnöjda och sura på mig fast jag har ingen aning om varför.. Kände långt in att ingen av dem egentligen gillar mig och att alla pratar skit bakom min rygg.
Kul känsla.
Jag känner lite så fortfarande men jag vill inte slita sönder mig idag.
Idag har inte blivit som det var tänkt riktigt. Kenny har inte varit på jobbet. Jag har till slut ätit iallafall. Men klumpen i halsen är kvar.
En del av mig tänker att era suckers! Har ni något att säga så spotta då för helvete ut det!
Medan andra delar säger att felet ligger hos mig. Jag är paranoid. Alla i min närhet kan inte plötsligt ha börjat ogilla mig.
Min fina man. Utan honom hade jag troligen inte ens levt idag. Älskade starka fina du. Tack för att du finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar